”så, Varför vill du inte berätta?” frågade jag. Han kollade in i mina ögon och suckade djupt.

”jag sa ju att jag ville först se hur seriöst detta blir, & jag vill inte ha ett förhållande som håller i 2 veckor sen får man massa frågor om vad som hände” svarade han och strök mig över kinden.

”vi har varit tillsammans i en och en halv månad nu, tycker du inte detta är seriöst?” frågade jag irriterat.

”jo, men du förstår inte” svarade han kort tillbaka och drog tillbaka sin hand.

”Klart jag gör, men jag orkar inte ljuga för min bästa vän längre, varför kan jag inte berätta för henne att jag har ett förhållande med hennes bror?” svarade jag och kollade kallt på han samtidigt som jag reste mig ur sängen och tog på mig jackan.

”var ska du?” frågade han mig och struntade att svara i min fråga.

”Vet inte, jag ska i alla fall inte vara här. Ring mig när du tänker svara på mig fråga, för du gör alltid såhär när det blir jobbigt. Jag måste smyga in i min pojkväns hus för ingen ska veta något & jag får inte säga något till dig i skolan, skäms du över mig eller? För det verkar så, Hejdå” sa jag och tog min väska & började gå mot dörren. Han reste sig snabbt från sängen och tog tag i min arm.

”släpp mig” skrek jag och drog mig loss. Jag gav han en sista blick innan jag sprang upp för trappan och ut genom dörren, jag kom ut på den kalla och mörka gatan, jag började sakta gå mot parken, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag kom fram till den lilla sjön och satte mig mot ett träd och slöt ögonen.

jag kände en vatten droppe på min kind, fler och fler kom. Jag öppnade sakta ögonen och kollade runt. Det var fortfarande mörkt. Jag tog upp min mobil ur väskan och kollade klockan 05:27 stod det på skärmen, Jag ställde mig sakta upp och började sakta gå mot busshållplatsen. Jag kollade på tabellen, Nästa buss gick om 20 minuter. Jag satt mig ner på bänken och började spela på min telefon.

Det var bara 3 andra personer på bussen, jag gick sakta längst bak och satte mig på dom röda slitna sätena. Jag satte upp fötterna på det andra sätet och lutade huvudet mot fönstret.  Jag tittade ut på den mörka och våta vägen, den var lika mörk som mitt liv just nu. Varför ville han inte berätta något, det skulle ju ändå bara bli jobbigare att berätta om det gick längre tid. Det skulle bli jobbigt att berätta för Chelsey För att hon var min bästa vän, eller andra halva och hans syster. Men det var jobbigare att hålla tyst, att hon inte visste något.  Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil vibrerade, jag tog upp den och det stod ”Mamma” på skärmen & jag svarade.

”Hej gumman, är du på väg till stallet?” frågade mamma.

”ja, vadå då?” sa jag.

”Vad bra, jag kommer hem på på onsdag, vi ses då, puss älskar dig” sa mamma.

”Okej, älskar dig också. Puss” sa jag och lade på. Jag kollade ut genom fönstret igen och såg att jag nästan var hemma. Jag sträckte på mig och tryckte på den lilla röda stopp knappen.

Bussen stannade vid den lilla busshållplatsen, jag tog min väska och hoppade av. Jag gick raskt till dörren och låste upp den, Det skulle bli skönt att vara ensam hemma. Mamma brukade alltid fråga så mycket. Jag tog av mina ytterkläder och gick in till det stora köket. Mamma älskade att bo en bit utanför stan, men ändå ville hon ha huset modernt. Det var jobbigt att Åka buss varje dag, men också skönt att det inte var så långt till stallet. Jag tog fram ett paket nudlar och fyllde en kastrull med vatten som jag satte på spisen. Jag sprang upp på mitt rum och klädde på mig rid kläderna & sprang sedan ner till köket igen.

”Catelaya, kom gumman!” ropade jag & Catelaya kom springandes mot mig, jag gick in i hagen och knäppte fast grimskaftet. Jag ledde in henne i stallet och började rykta. Stallet var ganska litet men fint, det fanns fyra boxar men bara tre användes. Jag tränsade henne och ledde ut henne till en bänk och hoppade upp. Jag skulle rida barbacka i skogen. Jag visste att man inte ska rida ut själv, speciellt inte om man inte sa vart man skulle till någon. Men risken att något skulle hända var liten.  Jag började skritta mot skogen, allt här var så vackert. Jag älskade att rida här för man glömde allt då, Bara att vara i stallet gjorde så att man glömde alla problem.

Catelaya började stegra, jag försökte hålla mig kvar men det gick inte. Jag föll ner till marken och gav ifrån mig ett högt skrik. Catelaya började springa runt mig, och jag kände en smäll mot revbenen. Jag kunde inte få luft & mina andetag blev snabbare.

”April!” skrek någon oroligt, jag försökte öppna mina ögon. Men dom var tunga som bly. Någon kom fram till mig och lyfte sakta upp mig, jag gav ifrån mig ett smärtfyllt skrik. Jag hörde en några röster runt mig.  Jag hörde något om att dom skulle ringa någon, jag visste inte vem. Jag kände lukten av äppelkaka och värmen kom sakta emot mig. Jag kände något mjukt under mig, och filtar lades över mig. Jag öppnade ögonen sakta och mötte ett par bruna underbara ögon som jag kände till, dom tillhörde Wish. Egentligen hette hon Melissa, men alla sa Wish & hon gillade det mer.

”April..” sa hon med sin  mjuka röst och strök mig sakta över kinden. Jag log mot henne och hon log sitt fina leende tillbaka. Alltid när jag var mindre hade hon passat mig när mamma skulle bort med jobbet, Mamma jobbade hela tiden nästan och därför var jag oftast hemma själv.

”April, du vet att du måste säga till när du ska ut i skogen själv, jag såg Catelaya springa hit utan dig och jag blev jätte orolig. Tänk om jag inte varit i köket just då? Eller ens hemma, Gumman skräm mig aldrig så igen” viskade hon i mitt öra.

”Sätt dig upp så ska du få varm choklad” sa Wish & log sitt fina leende som jag älskade. Jag började sakta sätta mig upp, ett smärtfyllt skrik kom ur min mun.

”Jacob, kom” skrek Wish.

Wish och Jacob kom in i sjukhus rummet.

”Hur är det, har dom sagt vad som är felet?” frågade Wish med en orolig blick.

”Ta det lugnt Wish, det är bra med mig. Bara ett brutet revben, dom kan inte göra något åt det så det får läka av sig själv. Men jag får inte rida förens efter det har läkt" sa jag sorgset.

”Okej, men vi får rida Catelaya då, och du kan ju ändå vara i stallet” sa Wish och log. Hon strök sakta bort en hårslinga som fallit ner i mitt ansikte. Jag undrar vad jag skulle göra utan henne. Hon ställde alltid upp för mig, Hon fanns alltid där. När jag var liten och någon hade varit dum mot mig sprang jag hem till henne istället för mamma, det var ju naturligt för mamma var nästan aldrig med mig. Men det hade blivit bättre, hon jobbade inte lika mycket nu men det var alltid stelt mellan oss. Jag kunde inte berätta allt med henne, som jag kunde med Wish. Jacob stod i hörnet och tittade på oss, han öppnade munnen för att säga något men stängde den lika snabbt igen.

”Ska vi åka hem snart” frågade han försiktigt.

”Ja, jag ska bara vänta på läkaren, jag ska ha värktabletter om smärtan blir för stor” sa jag och log.

Min mobil vibrerade i fickan, jag log mot Wish och hon nickade mot mig att jag skulle svara. Hon hade också hört den. Jag tog upp mobilen och såg att det stod ”Chelsey” på den, jag tryckte svara.

”Hej April” nästan skrek Chelsey.

”Hej på dig med Chels” sa jag

”Du låter ledsen, har något hänt?” frågade Chelsey

.”Nä, jag ramlade bara av Catelaya och bröt ett revben annars är det bra” sa jag och gick in i mitt egna rum som Wish hade inrett.

”Oj, men jag har en sak som kan gör dig glad, Mamma och Pappa har dåligt samvete för att dom ska bort så mycket i sommar, så gissa vad dom har gett oss?” skrek hon.

”jag vet inte?” frågade jag fundersamt.

”Jo, kom igen. Gissa!” skrek Chels.

”Du ska få ett eget hus?” frågade jag på skämt.

”Tyvärr inte, men vi ska resa till USA” skrattade hon

”Men det har du ju gjort många gånger, har du slagit i huvudet eller?” sa jag förvånat, hon blev aldrig såhär glad över en resa.

”Ja, men inte utan någon vuxen & du ska följa med!” skrek hon.

”Chels..” sa jag men hon avbröt snabbt mig.

”Vi kommer ha det sjukt kul, jag kan väl komma till dig imorgon så kan vi börja planera!”

”Chels lyssna, Mamma kommer aldrig gå med på att vi åker iväg själva” sa jag med sorg i rösten

”Nä det kommer hon aldrig, men jag har en idé” jag vände mig om och Wish stod där och log på ett speciellt sätt.

______________________________________________________________________________________________

Detta är mitt första kapitel så nu vill jag veta vad ni tycker.

Justin kommer inte lite senare, och det kan vara lite tråkigt nu ibörjan.

Men hoppas ni gillar det & kommentera gärna :)