Förra kapitlet:

Vad är det?” hans röst var mjuk. Jag suckade djupt och tänkte över vad jag skulle säga eller skulle jag bara gå?

”Var va du idag?” Man kunde höra att jag hade gråtit på min röst. Han smekte mitt hår och öppnade sin mun för att svara.

”Jag… Jag var tvungen att. Han avbröt sig för att ta ett nytt andetag. Prata med Selena” fortsatte han meningen med.

”Selena?” frågade jag chokat. Vem var det? jag hade aldig hört talas om någon Selena.

”Min flickvän, eller ja vi har typ en paus” det var som ett slag i magen. Varför hade han inte berättat för mig innan? jag kollade chokat på honom och man kunde se att han var nervös. jag skakade på huvudet innan jag ställde mig upp. detta gick inte längre.

---

 

Jag torkade ilsket bort tårarna som inte ville sluta rinna ner för mina kinder, ärligt talat så visste jag knappt vad jag hade sagt till Justin. Det enda som var i mina tankar var min pappa. Det var mitt fel, mitt fel att han dog. Om jag inte hade gått iväg, utan väntat till en annan dag så hade han levt nu. Eller om jag hade tjatat tills jag fick åka med pappa som jag brukade då hade han inte kört exakt i den stunden. Jag visste att det var mitt fel, alla visste det men ändå sa dom att det inte alls var så. Men varför slutade då mamma att vara som vanligt och stängde in sig på sitt kontor hela dagarna? Jag tog av mig Justins jacka och la den på marken bredvid honom.

”Vad… Vad är det som inte funkar?” han sa det osäkert, Aldrig hade jag hört honom så osäker. Detta kändes verkligen inte bra.

”Allt detta Justin, jag har berättat nästan allt för dig. Du vet till och med saker som inte Chelsey vet. Och du kan inte berätta något sånt här? ”Min röst sprack. Justin tittade allvarligt på mig.

”Du har inte tänkt…” han tog en paus. ”Tänkt på vad?” sa jag frustrerat.

”Du blir sur för att jag inte berättade om Selena, hur ska då Chelsey ragera när du berättar om din pojkvän?” han fortsatte att titta ut på havet.  Jag slog mig ner bredvid honom igen. Sakta lutade jag huvudet mot hans axel och tårarna fortsatte att strömma ner för mina kinder. Han smekte mitt hår och lutade sitt huvud mot mitt.

Min tröja blev fuktig av Aprils tårar, jag visste att jag borde ha berättat för henne innan men det tog emot varje gång, precis som att det var helt fel.Allt med Selena var bara så konstigt, jag trodde att det var bäst att hålla allt för mig själv. Jag var verkligen glad över att April var min vän, och att hon kunde lita på mig. Vi hade blivit så bra vänner på en kort tid. Chaz hade snabbt förklarat för mig om skateboard olyckan och att hon inte åkt skateboard sedan hennes pappa gick bort. Jag förstod hur jobbigt hon hade det.

”Du klarar det gumman, du är stark. Jag kommer alltid finnas här för dig” viskade jag mot hennes hår. Jag kunde höra hennes tysta snyftningar, det gjorde ont i mig att höra att hon var ledsen. Hon mumlade något tyst och jag kunde bara höra ordet saknar.

”Va?” frågade jag mjukt.

”Jag saknar honom så att det gör ont” hon brast ut i gråt igen. Jag var förtvivlad, jag visste verkligen inte vad jag skulle göra.

”Vem?”

”Min Pappa, får jag berätta… berätta en sak för dig?” hon stammade fram orden och jag kunde lätt höra att detta var jobbigt för henne. ”Visst” jag lutade mig bak för att få tag i min jacka. Jag lade den försiktigt över hennes axlar igen, denna gång lät hon den ligga kvar och skakade inte av den.

”Jag känner mig så dum, det är mitt fel att pappa dog..” hon började berätta om den dagen hennes pappa dog. Hur besviken hon hade blivit på honom och stack iväg själv. Hon fick pausa då och då för att orka berätta. Hon började skaka häftigt när hon kom till slutet.

”Nej pappa lämna mig inte, jag behöver dig. Pappa!” ett smärtfyllt skrik lämnade hennes mun och hon skakade av rädsla. Jag kramade hårt henne. ”Såja April, allt är bra” viskade jag om och om till henne.

Skakningarna började skata avta och jag lyfte upp henne i min famn. Hon gjorde sig så liten som möjligt. Hennes andetag blev regelbundna och tyngre, jag tittade ner på henne och såg att hon hade slutit sina ögon.

Jag kollade ut mot havet, det fanns så mycket mer som tyngde ner henne hjärta, saker som hon behövde prata om för att gå vidare. Jag gissade mig fram till att hon inte hade berätta hur hon kände om sin pappa till någon, kanske Chelsey.

Jag hade aldrig sett en människa så rädd och smärtfylld som April precis var. Jag var själv rädd, rädd för att göra fel med henne, att allt skulle bli sämre.

Jag kollade ner på hennes drömmande ansikte, hon hade somnat. En skugga lade sig över hennes ansikte och jag såg upp. Chelsey tittade oroligt på henne.

”Hon mådde inte så bra, hon berättade om sin pappa”

”Vi hörde hennes skrik, jag har också varit med om det. Men hon mår mycket bättre när hon har pratat om det. Justin, det är mycket som du inte vet om henne och hon pratar nästan aldrig om hur hon mår. Hon är riktigt osäker på sig själv, man märker inte det för hon gömmer det.

Men innerst inne är hon rädd för allt. Jag vet att hon gömmer något för mig, och jag ser att hon plågas av det. Men jag tvingar henne aldrig att berätta något som hon inte vill, allt blir bara värre då” Hon talade lugnt och sansat. Den svala luften fyllde mina lungor, jag blåste sakta ut luften för att dra in ny.

”Jag vet vad det är som hon vill berätta för dig, men jag vill att hon ska berätta själv när hon är redo” Chelsey nickade, det var tur att hon höll med. Jag hade aldrig velat svika April så, speciellt inte när Kevin stod bakom sin syster.

☆☆☆

Vi killar turades om att bära hem April, inte för att hon var tung – för det var hon verkligen inte, hon vägde knappt något.  Chelsey hade berättat lite mer om April, tillexempel att hon knappt åt något. Hon satt bara och pillade i sin mat så att det såg ut att hon åt mer.

”Det är väldigt konstigt, hon brukar aldrig vara så… lugn vid en ny person, eller våga säga vad hon tycker. Hon litar verkligen på dig Justin, så snälla svik henne inte” jag nickade och tittade på April som bars av Kevin.

Hon sov fortfarande, en sak som Chelsey hade berättat var att hon knappt sov om nätterna utan satt sig på taket och tittade upp mot stjärnorna, tittade upp och hoppades att se sin pappa igen. 

Jag skymtade hotellet och lyssnade på dom andras prat om vad vi skulle göra imorgon.

”Men vi sa ju picknik!” utbrast Chelsey och lade armarna i kors. Jag skrattade tyst åt hennes min. Hon kunde verkligen vara envis. ”Och förresten ville April också ha picknik, fråga henne själv när hon vaknar” sa hon tjurigt. Hon lät verkligen som en treåring som inte fick som hon ville.

Jag flinade mot henne och fick en mördande blick som svar. Vi gick igenom dom stora dörrarna till hotellet. Det var verkligen vacker därinne, det var gammeldags inredning men fortfarande modernt, April hade berättat att hon älskade den inredningen. Jag vinkade smått mot tjejen i receptionen, som log stelt så man knappt såg det. Jag var glad att alla inte flippade ur här för att jag var Justin Bieber, jag älskade verkligen mina fans men ibland var det skönt med lugn och ro.

De andra gick in i hissen och jag övervägde en sekund att följa deras exempel men gick tillslut upp för trapporna. Flera sekunder fick jag vänta på att Chaz och Ryan skulle komma upp, flera gånger kollade jag otåligt på klockan som stod helt stilla.

Tillslut kom dom ut från hissen skrattandes, jag höjde på ögonbrynen och kollade undrande på dem men dom bara skakade på huvudet. Jag ryckte på axlarna och Ryan låste upp dörren med kortet. Jag gick snabbt in på mitt rum utan att bry mig att ta av mina skor slängde jag mig ner i sängen och somnade.

”Så jag har packat ner mackor, kakor, vatten, läsk..” jag slutade lyssna på Chelseys tjat om vad hon hade packat ner och om något saknades. Hon älskade verkligen det här. Idag skulle Chelsey och April cykla, Chelsey sa att det var för att maten skulle få plats men jag visste att det även var för att April inte vill åka skateboard efter gårdagens händelse.

Vi började åka iväg mot en strand som låg en bit bort eftersom vi ville komma bort från alla turister. Vi skulle antagligen inte få så mycket tid att äta picknik då. Jag tog mer fart och kom ifatt Chelsey, tog ett hårt grepp om hennes pakethållare och drogs med i farten.

Vinden slog mot mitt ansikte, jag släppte taget och farten saktade långsamt av. Jag tittade bort mot April, vinden hade tagit tag i hennes vita blus. Chelsy stannade plötsligt och jag fick ta tag i hennes cykel för att inte ramla.

”Vi stannar här en stund och äter, jag är vrål hungrig” jag kollade klockan, vi hade åkt i 40 minuter och det var cirka 20 minuter kvar tills vi kom fram till stranden. Jag kollade bort mot dom skrattande tjejerna, April hade hoppat upp på Chelsey rygg. Dom sprang runt och ramlade ner i gräset igen. Ryan kom springandes mot Chelsey och lyfte upp henne. Han snurrade snabbt runt och runt. Chelseys skratt ekade mellan träden och tillslut satt Ryan ner henne. Dom packade upp maten och alla satt sig ner på den lila filten. Bra val av färg.

”Ta för er nu” sa Chelsey med ett skratt. Hon gjorde en gest mot maten och alla började ta för sig som om dom inte ätit på år. Jag skrattade med dom andra. Allt var verkligen perfekt nu.

Vad tycker ni?

3 kommentarer för nästa kapitel, jag vet att ni klarar det så kommentera nu!