~Aprils perspektiv ~ Kapitel 11.
”Ta för er nu” sa Chelsey med ett skratt. Hon gjorde en gest mot maten och alla började ta för sig som om dom inte ätit på år. Jag skrattade med dom andra. Allt var verkligen perfekt nu.
”Nu åker vi till stranden!” utbrast Chelsey när alla ätit klart. Jag hjälpte henne att packa ner resten av maten i korgen som var gjord av trä. Snabbt lyfte jag upp korgen och Chelsey hann precis lägga ner den sista saken. Med raska steg gick jag rakt över gräset fram till cyklarna och fäster korgen på min pakethållare. Det skulle bara ta 20 minuter att åka till stranden. Sakta trampade jag och cykeln rullar fram. En bit fram kommer det en nedförsbacke och det är tur eftersom det var en sjukt jobbig uppförsbacke hit. Hjulen rullar snabbare och vinden slår mot mitt ansikte. En bit fram skymtar jag havet och svänger plötsligt i på en liten stig som leder in mot havet. Jag parkerar cykeln bredvid en sten och lyfter av sakerna som ska ner till stranden. Otåligt väntar jag på att dom andra ska komma.
”April vi ska ju inte vara här!” skriker Chelsey.
”Här finns det inga människor” svarar jag tillbaka och riktar minan steg mot havet. Jag slår mig ner en bit från havet och börjar ta av mig mitt linne. Jag lägger mig ner på handduken i bikinin och solen bränner mot min hud på ett skönt sätt. Sakta sluter jag mina ögon och känner hur tröttheten tar tag i mig.
Något blött rinner nerför mitt ansikte och jag slår förskräckt upp ögonen. En skrattande Chelsey står ovanför mig och en bit bort står dom andra.
”Hämnd, kommer du ihåg att du kastade vatten över mig?” Chelsey viker sig dubbel av skratt. Det är då det slår mig. Jag reser mig upp och springer mot henne. Lyfter upp henne i min famn och springer mot havet. Vattnet slår upp mot mina ben men jag fortsätter att springa längre ut. Jag kastar ut Chelsey en bit från mig men blir neddragen av henne. Min mun blir fylld av vatten och jag tar sats upp. Jag möter en skrattande Chelsey när jag kommer upp till ytan igen.
”Det hade du inte räknat med va älskling?” flinar hon.
”Nu jävlar” skriker jag tillbaka och skvätter upp vatten i hennes ansikte, ett skrik blandat med skratt kommer från Chelsey och jag får minst lika mycket vattnet i mitt ansikte. Jag jagar runt henne i vattnet - som inte går så bra och slutar med att jag ramlar själv. Snabbt reser jag mig upp och springer så fort jag kan mot Chelsey. Jag tar tag i hennes arm och drar henne med under vattnet. Hon tar tag i min hand och vi simmar vi upp mot ytan och går skrattandes upp till stranden igen. Vattnet stänker upp på mina ben och jag tar ett hårdare grepp om Chelseys hand innan jag börjar springa igen. Den torra sanden klibbar sig fast mot fötterna och jag försöker torka av det. Jag verkligen hatar när sanden fäster sig på kroppen. Jag slänger mig ner på handduken och försöker somna igen, men jag är inte trött längre.
”Vet du vad jag tänkte?” frågar Chelsey och ler stort. Jag skrattar till och slår henne lätt i huvudet.
”Hur ska jag veta vad du tänker? Så nej, det vet jag inte” jag himlar med ögonen och tittar undrande mot henne. Chelsey har alltid galna idéer.
”Jo, vi kan campa. Jag såg ett ställe som man kan hyra tält på och så köper vi bara några sovsäckar och kuddar, vi har ju extra kläder med oss redan” hon sa allt snabbt, men jag uppfattade vartenda ord. Jag höjde på ögonbrynen och kollade oförstående på henne. Varför kunde vi inte bara åka tillbaka till hotellet?
”Det är så varmt här och vi kan typ aldrig campa där hemma” svarade hon på min fråga som jag aldrig uttalat. Jag log stelt men nickade sedan. Det kunde bli kul, även fast jag hatade att campa. Och jag kunde inte bara göra sånt som jag tyckte var kul, vi var sju stycken och alla ville olika. Jag tittar ner på havet där Justin och Kevin pratar, en bit bort står Isaac, Chaz & Ryan.
”Det är kul att vi har blivit så bra vän med Justin, Chaz och Ryan. Jag bryr mig inte om att Justin är känd” jag kollar på Chelsey och nickar instämmande. Jag trodde inte att Justin skulle vara så underbar, men sånt vet man inte förrän man känner personen. Man har alltid läst och hört hur perfekt Justin var, men sanningen är att han inte alls är så perfekt. Han gör misstag också. Antagligen har folk bara tänk så för att dom behöver någon att se upp till eller så vill dom bara att han ska vara perfekt. Jag förstår Justin till hundra procent hur det är att försöka vara perfekt hela tiden, att le och säga att allt är bra fast inom sig går allt sönder. Man kan aldrig göra ett enda misstag, men det är inte mänskligt. Man måste få göra misstag, så att man lär sig av dom. Folk förstår inte hur mycket smärta det kan finnas bakom ett leende, hur mycket man bara vill glömma. Det är som att man bara vill lägga sig ner och sova igenom hela livet, slippa känna smärtan och saknaden. Men tyvärr är det inte så lätt, man måste gå och låtsas vara okej varje dag, sen när man ska sova kommer man inte ihåg något eftersom tankarna är åt ett helt annat håll. Man står med dom andra lyssnar på deras glada röster, säger något till svar och skrattar när dom andra gör det, men man är någon annanstans samtidigt.
”Du gråter, vad är det?” jag möter Chelseys blick och känner hur tårarna rinner nerför mina kinder. Jag torkar snabbt bort dom och ler smått mot henne.
”Jag bara tänkte” mumlar jag och Chelsey närmar sig mig. Hon lägger armarna runt min kropp och drar in mig mot henne.
”Det är okej gumman, jag älskar dig” viskar hon till mig. Jag vet det, jag vet att hon älskar mig även fast vi inte säger det så ofta, eller nästan aldrig. Men hon var alltid där. Chelsy hade alltid varit en populär tjej, medan jag var en tyst och blyg tjej som knappt sa något. Hon la knappt märke till mig först.
”Jag skyndade mig igenom korridoren, dom kala väggarna jagade mig framåt. Allt var så mörkt i denna delen av skolan, antagligen för att vaktmästaren inte hunnit fixa lamporna än men det skrämde mig. I mörkret fanns det vissa som försökte ta tag i mig. Det var bara fantasi, pappa hade berättat det men jag kunde inte tro honom Det var något där. Jag sprang allt jag orkade den sista biten och slängde upp dörren till toaletten. Jag letade efter lampknappen i mörkret och när jag tillslut hittade den var det en stor lättnad. Små snyftanden tystnade sakta, men jag kunde fortfarande höra. ”Hallå?” sa jag högt. Jag gick ner till spegeln och såg hur förfärlig jag såg ut. Snyftningarna blev högre och jag upprepade mitt hallå igen utan att få svar. Jag startade kranen och vattnet sipprade sakta fram. Jag fyllde min hand med vattnet och började tvätta av matresterna i mitt ansikte. Jag var trött på allt detta, få höra hur ful jag var varje dag, få mat på mig och allt annat. Men jag var rädd för att säga till, jag ville inte skvallra. Det var inte sån jag var. Istället tog jag all skit. Dörren till en av toaletterna låstes sakta upp och jag kunde skymta Chelsey i spegeln. Alla ville vara vän med henne. Jag vände mig om och såg hennes rödgråtna ögon. ”Hej” sa jag tyst och log varmt mot henne. ”Hej” svarade hon tillbaka utan att le.
”Vad har hänt?” frågar jag försiktigt. Hon kollar allvarligt på mig men brister sedan ut i gråt igen. Jag går fram och lägger armarna om henne. ”Mi…Mina föräldrar ska nog skiljas” hennes röst spricker och jag kramar om henne hårdare. Jag vet inte hur länge vi sitter så, men Chelsey berättar om hur hennes föräldrar bråkar varje natt. Deras skrik och sen när hennes pappa lämnar. Hur dörren smälls igen och hon kan inte somna för hennes mamma gråter. Att höra deras lögner, när hon visste sanningen. Alla trodde att hennes liv var perfekt, hon fick allt hon ville och kunde göra exakt vad hon ville. Men man kan inte köpa lycka”
Sen den dagen har jag och Chelsey hållit ihop, det var den dagen vi blev bästa vänner. Allt blev bättre och alla blev snälla mot mig. Även fast Chelsey kunde få vilken vän hon ville lämnade hon aldrig min sida. Aldrig.
”Vi kan åka nu och fixa det med tältet eller?” Hon ställer sig upp och nickar. Jag borstar av sanden från min kropp och tar på mig min strand klänning. Sakta går vi upp till cyklarna och trampar iväg.
”Hej, vi behöver ett tält för…hm… sju personer” säger Chelsy när hon räknat några gånger på fingrarna. Expediten går fram till ett tält och lyfter ner ett inpackat från hyllan. Han går fram till kassan igen och lägger ner tältet på den.
Chelsy går fram till sovsäckar en bit bort och plockar ner sju stycken.
”April, ta filtar och kuddar” säger hon utan att ta blicken från sovsäckarna. Jag går fram till en annan hylla och plockar ner några filtar och kuddar. Jag går fram till Chelsey som står vid kassan och väntar på mig att komma med sakerna så att hon kan betala. Snabbt ger jag sakerna till killen i kassan och Han ber Chelsey att sätta i kortet. Hon slår in koden och får sakerna i en kasse.
”kom nu April, vi måste handla mat också” vi går ut från affären och in i den som ligger vägg i vägg med den förra. Hon går fram till köttet och tar några bitar innan hon fortsätter ner till kassan. På vägen plockar hon upp fler saker. Tillslut kommer vi till kassan och Chelsey tar upp plånboken.
”Åhnej vad gulliga, vi måste ha dessa” säger Chelsey och håller fram hello Kitty såpbubblor. Jag nickar, dom var riktigt söta. Hon ställde fram dom och betalade snabbt. Med fem kassar i händerna går vi ut till cyklarna igen, jag försöker sätta fast kassarna så snabbt jag kan, men dom är väldigt stora. Tillslut lyckas jag och vi börjar cykla mot det stället där vi stannade till innan idag.
”Hur sätter man upp ett tält?” En rynka bildas i Chelseys panna när hon läser om hur det ska sättas ihop.
”Låt mig se” säger jag och tar den lilla boken ifrån henne. Jag kollar oförstående ner i boken och ser bara en massa streck. Det är nu det märks att jag aldrig ville följa med när vi skulle campa med släkten, utan åkte till Chelsey istället.
”Vi får väl försöka… på bilden är det en lång pinne, leta upp den” Chelsey letar ivrigt efter den långa pinnen men alla är lika korta. Jag släpper boken och går fram till henne. Smidigt tar jag upp pinnen från marken och vecklar ut den. ”Jag trodde att jag var den blonda här” säger jag lätt och flinar mot henne. Hon räcker ut tungan och börjar veckla ut alla dom andra pinnarna. Jag tar upp boken från marken och fortsätter att läsa. ”Den långa ska vara i mitten och resten kan vi sätta på dom andra ställena antar jag” Raskt går jag fram till Chelsey som håller upp tältet och försöker trä in den långa pinnen. Jag lägger tältet på marken och Chelsey puttar in den långa pinnen genom den lilla öppningen. Jag skymtar den och drar ut den.
”Så då var den första pinnen klar, bara fyra till” säger jag och vi fortsätter med den andra.
”Bara och bara” fnyser Chelsey och puttar in den tredje pinnen.
”Men vi klarar detta ganska bra ändå” säger jag och ler lätt mot henne. Hon nickar instämmande och tar den sista pinnen. När jag äntligen ser den på min sida av tältet lyfter jag upp boken och läser nästa steg.
”Okej, nu ska vi tydligen banka fast det i marken med några små saker” Chelsey skrattar och tar fram små metall saker. ”Dessa? Frågar hon och jag nickar. Exakt dom. Vi hjälps åt att lyfta upp tältet och sätta fast det i marken. Jag trycker ner en av dom man sätter fast i marken och så var det klart. ”Nu ska vi sätta fast innertältet, vilket jävla innertält?” Chelseys ögonbryn åker långt upp i pannan och jag går fram till alla saker vi köpt. Ett stort grått tyg ligger på marken och jag lyfter upp det. ”Tack, det var exakt det” skriker Chelsey. Jag springer fram till henne med tyget i min hand och ger det till henne. Hon lyfter upp det och börjar grubbla på hur det ska sitta. ”April kan du hjälpa mig lite eller ska du drömma hela dagen?” jag springer över gräset och kommer fram till henne. Jag granskar tyget och rycker det ur hennes händer. Snabbt går jag in i tältet och spänner fast innertältet.
”Klart” skriker jag ut till Chelsey och hon kommer in med sovsäckarna, ”Så nu ska vi bädda” säger hon med ett stort leende. Jag tar tag i en av sov säckarna och lägger den på marken. Jag läger en av filtarna och en kudde ovanpå. Klart. Jag tittar bort på Chelsey som hunnit lägga ut alla andra. Hon var verkligen snabb. Jag kollade runt i tältet och såg att allt var på plats, till och med maten låg i sin hörna.
”Du är inte direkt snabb på att bädda, men nu ska vi ha lite kul” säger hon och tar tag i min hand. Hon leder mig ut på gräset och lyfter upp såpbubblorna, snabbt överlämnar hon den ena till mig och jag börjar blåsa. Små bubblor stiger upp till luften och jag springer runt samtidigt som jag blåser. Överallt runt omkring mig finns det små runda bubblor. Jag älskade detta när jag var liten, och jag älskade det fortfarande.
Jag är verkligen ledsen att jag inte skrivit på typ år, men jag har varit sjuk och sovit hela tiden. Och förlåt att detta kapitlet är rörigt men jag har verkligen varit trött och knappt sett vad jag skrivit.
2 kommentarer till nästa kapitel.
mer idag! <3 :D ♥
Meeeeeeer :D
