Förklarar jag samtidigt som den underbara scenen spelas upp i mitt huvud.

”Och ja, han sov över. Men min mamma kom hem så i morse fick han smyga ut genom fönstret” Chelsey sitter och lyssnar och tittar på mig med stora ögon, precis som ett barn när dess föräldrar läser en saga.

”Din mamma märkte alltså inget?” Frågar hon med stora ögon.

Jag nickar på huvudet och skrattar till av anledningen till varför min mamma märkte det.

”I morse…” Börjar jag, och drar undan mitt hår från halsen. ”Såg hon detta” Säger jag samtidigt som jag pekar på det röda märket på min hals.

Chelsey ögon, om det ens går, blir ännu större.

”Åh Gud, April. Vad hände i natt egentligen? Och vad sade din mamma?”

”Hon tog det lugnt, vi pratade lite om Justin och så. Det du tror hände, det hände inte. Jag lovar, jag skulle berättat det för dig då” säger jag och kastar en annan kudde på henne. Noga at kolla att det inte är den som Justin sov på.

”Kan jag få kudden, han luktar faktiskt gott. Du får fråga honom vad han har för parfym sen, jag måste köpa den till min pojkvän…” Jag spärrar upp ögonen, när hade Chelsey skaffat en pojkvän.

”Om jag någonsin får en pojkvän” Säger hon efter några sekunder, jag kastar ännu en kudde på henne för att hon skrämde mig så, eller skrämde är inte precis rätt ord.

Min telefon plingar till, och jag kastar den över mig.

Likaså gör Chelsey, men jag hinner ta den före.

Jag läser smset om och om igen.

”April, vad står det?” frågar Chelsey oroligt.

Hej sötnos, kan jag komma idag?

Och märkte din mamma något?

Puss.

 

Efter jag läst det några gånger sträcker jag fram mobilen till Chelsey.

”Aw, han skrev sötnos och puss. Hur gulligt är inte det” Utbrister hon och ger mig en blick fylld av känslor.

Eter en stunds tvekan beslutar jag mig ändå att ringa upp honom. Signalerna går fram och tillslut svarar han.

 

”Hej” säger jag osäkert.

 

”Hej” svarar han mig glatt, genast får jag dåligt samvete för den meningen jag skall fortsätta med.

 

”Jag är inte hemma, så kan vi ses en annan dag?” Säger jag samtidigt som jag drar täcket högre upp. Chelsey som sitter framför mig gapar och jag håller på att skratta, men hejdar mig i sista stund.

 

”Ja, det är klart. Jag ringer dig imorgon. Hejdå” Säger han och ett klick hörs i luren. Försiktigt slänger jag ner mobilen i sängen.

Chelsey säger inget utan bara stirrar på mig, henens mun är fortfarande öppen.

Jag ignorerar hennes ansiktsuttryck, och startar istället Tv:n. 

Utan att riktigt bry mig om vad det finns på de olika kanalerna bläddrar jag genom dem flera gånger.

”Vad var det bra för?” Jag rycker till när hon säger det, hon säger det kallt men ändå inte. Aldrig har jag hört henne säga något i det tonläget.

Sakta vände jag mig om och tittar henne rakt in i ögonen, och får dåligt samvete igen.

Vi skulle inte ljuga för varandra, jag och Justin, men ändå valde jag att göra det.

”Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet ingenting om oss, vart vi står och vad som kommer att hända” säger jag med blicken fast i hennes, hennes blick blir genast mjukare och hon ger mig ett litet leende samtidigt som hennes hand kramar om min axel.

”Prata med honom” säger hon och stjäler kudden från mig, sakta och högt drar hon in luften, i lungorna, som består mestadels av Justins lukt.

Jag blir bara lite sur av d et hon precis gjorde, men gör inget försök att få tillbaka den utan jag är fullt upp med att tänka på oss.

Om vi fortsätter såhär och det blir seriöst, kommer jag då såra hans fans? Det är det sista jag vill göra, de betyder allt för honom och han betyder allt för dem.

Jag kan inte såra någon av dem, inte Justin eller hans Beliebers.

Kommer jag att klara av allt som kommer med om man dejtar en kändis? All press, att man måste uppföra sig ordentligt, för annars blir det en massa rubriker om en och det skulle bara såra Justin och hans fans.

Om jag skulle göra ett enda misstag skulle hela världen få veta det, jag skulle såra Justin och flera tusen personer.

Alla skulle också få veta allt om oss, allt om mig och mitt liv. Och jag är inte säker på att jag skulle klara av att tusentals personer vet om mitt förflutna, om vad jag gått igenom och vad som hände min pappa.

Jag vet också att jag i så fall kommer få mycket hat av vissa av Justins fans, men det skulle nog vara den minsta saken att oroa sig för. Den största saken jag oroar mig för är att såra dem alla, att vara den personen som får dem att må dåligt och få dem att vända sig mot mig.

Det skulle jag aldrig klara av. Aldrig.

Efter många om och men beslutar jag mig för att ringa honom, det ju ändå har gått en timme sedan vi pratade sist.

Jag böjer mig över Chelsey, som somnade av det tråkiga som gick på tv:n innan, för att få tag i min mobil som ligger vid hennes huvud.

Försiktigt tar jag upp mobilen och slår in hans nummer, medan signalerna går fram reser jag mig upp från sängen för att gå ut ur rummet.

Precis när jag hunnit stänga den vita trä dörren svarar han.

”Hej” säger jag osäkert, med tanke på vad jag sade innan. Det tar några sekunder innan han svarar.

”Hej”

”Skulle du kunna komma hit? Frågar jag honom. ”Om du kan då” är jag snabb med att lägga till, jag sade ju faktiskt att jag hade andra planer innan, och då är det helt förståeligt om han har planerat sin dag på egen hand, utan att ta hänsyn till att jag faktiskt kan ringa.

För vem förväntade sig det? Det var ju inte min tanke när jag pratade med honom innan, för då hade jag aldrig svarat så som jag gjorde utan sagt att vi behövde prata istället, precis vad jag tänkte göra nu.

”Hade du inte andra planer?” frågar han förvånat, men ändå en aning glatt. Jag gissar på att den glada delen av hans röst är för att jag vill att han ska komma hit, men jag skall inte hoppas på för mycket.

”Nej, kan du komma hit så att vi kan prata?” säger jag en aning nervöst, han vet inte vad jag vill prata om så nu kan han uppfatta hela situationen fel. Jag hoppas då på att han ska förstå.

Under tystnad väntar jag på att han ska svara, ju fler sekunder som går desto nervösare blir jag.

Efter vad som känns som flera minuter, men snarare är fem sekunder svarar han mig äntligen.

”Ja, visst. Vad vill du prata om?” frågar han undrande med lite oro i rösten, jag har lärt mig, på de få veckorna vi känt varandra, hur Justin låter i de olika situationerna.

Därför är det också lätt för mig att höra om han är nervös, glad, arg och allt annat som finns.

”Allt” är det enda jag svarar.

”Okej, jag kör nu” ett klick hörs i luren efter hans mening, han bara lade på utan att säga hejdå eller något i den stilen. Det är inte likt honom, han brukar alltid vara artig och säga något i den stilen.

Han kanske uppfattade allt fel, och han kanske trodde att jag inte ville detta längre?

I så fall hade han väldigt fel, för detta är vad jag vill. Justin är min framtid. Det är honom jag vill leva med, det är med honom jag vill dela allt med.

Det är konstigt att jag känner all dessa känslor för honom efter denna lilla tid jag känt honom, som just nu är tre och en halv månad.

Räcker den tiden för att falla för någon? Att nästan älska en person, att känna på detta viset?

Det känns som om jag känt honom hela livet, att han har varit med mig om allt, men det har han inte.

Hastigt slänger jag en blick på klockan, det har gått tio minuter och om Justin var på hotellet skulle han varit hos mig vid detta laget. Det kanske var mycket trafik? Eller så var han tvungen att byta kläder eller något innan, så han kom efter med tiden?

För varje minut som klockan tickar förbi blir jag ännu nervösare, tänker han visa sig alls här idag? Eller kommer han bara att strunta i det han sade och låta mig hoppas, hoppas att han skall komma.

 

---

 

Vad tycker ni? Eftersom jag inte har tid att skriva på dagarna så har jag suttit med detta under natten, då jag egentligen skulle sovit, men jag tycker att ni förtjänar ett kapitel.

Förra kapitlet:

Plötsligt känner jag mig inte så trött längre utan går ner till köket. På vägen ner hör jag min mammas klocka ringa, efter några få sekunder stängs den av och dörren till hennes rum öppnas.

”God morgon” säger jag artigt.

”Är du redan uppe?” frågar hon trött, men piggnar snabbt till. Jag nickar och går ut till köket där Zion sitter tyst och väntar på att få mat.

”Åh, hämtade du hem honom igår?” frågar jag min mamma, inte för jag vet när hon skulle ha tid för det men han var inte här när jag kom hem. Hon nickar. Jag sätter mig på huk och tar upp honom i famnen.

”jag har saknat dig lillen” viskar jag till honom och får en blöt puss till svar.

Mamma öppna kylskåpet och tar ut frukost medans jag placerar mig på en av de fyra barstolarna. Jag sätter upp mitt hår i en hästsvans så att det inte ska vara i vägen.

”Så…” Börjar min mamma. ”Justin lämnade visst aldrig igår” säger hon och tittar på min hals. Jag försöker se vad hon tittar på men tyvärr kan man inte se sin egen hals.

”Du har ett rött märke på halsen” förklara hon och jag blir genast röd som en tomat i huvudet.

”Hade ni s…” Börjar hon irriterat säga men jag hinner avbryta henne i tid.

”Nej, mamma! Verkligen inte!” utbrister jag och bli ännu rödare i huvudet.

”Du…” börjar hon, jag kan inte urskilja vilket tonläge hon har, om hon är arg eller inte.

---

 

Jag kollar försiktigt upp på henne.

”Jag ska inte lägga mig i vad ni gör, men du behöver inte hålla honom hemlig, från och med nu är det okej att Justin sover här” Jag ger henne ett litet leende, men är fortfarande röd i ansiktet.

”Du vet att det kan vara ett märke från plattången också” säger jag och tittar ner på Zion. Mamma skrattar åt det jag just sade.

”Ja, verkligen. Du hade inget märke igår och du har absolut inte plattat ditt hår idag” säger hon och pekar på mitt hår.

Jag kollar på det och inser att det är lite lockigt.

Mamma ställer fram en rostad macka till mig och jag hugger in direkt.

Hon sätter sig bredvid mig och börjar även äta på hennes egna.

Det är jätte konstigt hur hon reagerar på allt detta med Justin, om det hade varit Kevin eller någon annan så hade hon säkert förbjudit dem att komma hem till mig.

Min mamma har alltid varit den som var överbeskyddande, min pappa däremot tyckte att jag skulle ha pojkvän och allt det.

”Så… Är han din pojkvän nu eller dejtar ni bara?” frågar mamma, intresserat, med ett leende på läpparna.

”Jag vet faktiskt inte vart vi står” säger jag ärligt, vi har inte pratat något om framtiden utan bara det förflutna.

 Jag har ingen aning om hur vi ska göra, om vi ska fortsätta träffas, vilket jag gissar på eftersom han sade i morse att han kanske skulle komma tillbaka idag, eller om vi skulle sluta träffas helt.

Jag vet inget om vad vi ska göra med oss.

Mamma tar ännu en tugga på sin macka.

”Du borde prata med honom om det, du vet väl också om folk får reda på, ja allt ni nu gör, så kommer du få en del hat och allt annat” säger hon och kollar oroligt på mig.

Jag nickar, det visste jag redan.

Jag förstår också min mammas oro, jag har inte mått så bra på sistone och hon vill inte att jag ska gå igenom samma saker igen.

”Förresten så kommer Chelsey senare idag, eller om en timme.” säger min mamma när hon kollat på klockan.

”Hon sade det till mig igår” Förklarar hon efter det.

Efter min pappas död har jag och mamma aldrig riktigt suttit och pratat under en måltid, inte om mig och mitt liv.

Utan bara några enstaka saker som om hur dagen har varit.

På något sätt är det skönt att ha min mamma vid min sida och prata om allt detta, Speciellt om Justin.

Även om jag inte vill att hon ska få reda på allt, men att ha henne att prata med om något händer och inte behöva gå bakom hennes rygg, så som med Kevin.

Mamma ställer sig upp och tar med sig sin tallrik, som hon placerar i diskmaskinen.

”Jag ska bara gå och göra mig klar, sen sticker jag direkt till jobbet.” säger hon och pussar mig på pannan innan hon försvinner ut från köket.

Snabbt dricker jag upp det sista ur mitt glas och ställer in mi smutsdisk i diskmaskinen, jag plockar även av allt från bordet.
”Jag sticker nu, gumman!” skriker min mamma från hallen, hon springer in i köket och ger mig en kram innan hon skyndar sig ut från huset.

Hastigt kollar jag på klockan, och förstår varför hon har så bråttom, hon börjar om tio minuter.

 

 

 

Chelsey slänger upp dörren och rusar in till hallen, utan att ta av sig jacka eller skor slänger hon sina armar runt min hals och håller de kvar under en lång tid.

Jag lägger automatiskt mina armar runt hennes rygg också.

Sakta lättar hon taget och tillslut har vi släppt varandra helt.

”Du måste berätta allt, exakt allt!” skriker hon och nästan hoppar upp och ner där hon står. Jag skrattar åt henne och ger henne ännu en liten kram.

”Jag gör det när du har stängt dörren och tagit av dig ytterkläderna” Chelsey springer fram till dörren och smäller igen den, sedan sparkar hon av sig skorna samtidigt som hon sliter av sig jackan, den hamnar på golvet tillsammans med skorna.

Vi går upp för trappan till mitt rum, eller snarare jag går och Chelsey hoppar otåligt upp.

Jag skrattar åt hennes beteende, det är precis som om hon var fem år och skulle till en leksaksaffär och fick välja exakt vad hon vill eller i alla fall något i den stilen.

Jag öppnar dörren till mitt rum och Chelsey slänger sig på mig säng, precis som Justin gjorde igår kväll. Jag går fram till sängen och sätter mig, innan jag börjar berätta allt för Chelsey sätter jag kuddarna tillrätta bakom mig och drar det vita täcket om mina ben.

”Vänta” säger Chelsey en aning nyfiken. ”Varför luktar denna killparfym?” Utbrister hon och luktar på kudden.

Jag tar den ifrån henne och luktar på den, hon har faktiskt rätt, den luktar Justin.

Jag behåller kudden i min famn för att känna Justins lukt och Chelsey är då illa tvungen att hitta en ny.

”Det började med att han satt i soffan, sen gick jag ut och han följde efter mig sen kysste han mig. Och efter den kyssen gick vi in och pratade. Sen på kvällen tittade vi på film och myste, och jag trodde att min mamma skulle jobba så jag frågade om han ville sova över”

Förklarar jag snabbt, eftersom jag vet att det retar upp Chelsey.

Hon vill alltid ha detaljer, exakt allt som hände.

Även om man får sitta i en hel kväll för att berätta så vill hon veta allt.

”Kom igen April, vad sade han, sov han över? Och exakt hur var kyssen? Och vad gjorde ni när ni tittade på film? Alla detaljer tack!” Säger hon så snabbt att jag har svårt att följa med. Jag skrattar åt alla hennes frågar och åt hennes iver, detta är typiskt Chelsey.

”Kyssen var underbar, jag har aldrig blivit kysst så i hela mitt liv. Först rörde bara hans läppar mig, men det kändes som om hela han rörde vi mig ändå. Den var perfekt, så fylld av känslor”

Förklarar jag samtidigt som den underbara scenen spelas upp i mitt huvud.

”Och ja, han sov över. Men min mamma kom hem så i morse fick han smyga ut genom fönstret” Chelsey sitter och lyssnar och tittar på mig med stora ögon, precis som ett barn när dess föräldrar läser en saga.

”Din mamma märkte alltså inget?” Frågar hon med stora ögon.

Jag nickar på huvudet och skrattar till av anledningen till varför min mamma märkte det.

”I morse…” Börjar jag, och drar undan mitt hår från halsen. ”Såg hon detta” Säger jag samtidigt som jag pekar på det röda märket på min hals.

Chelsey ögon, om det ens går, blir ännu större.

”Åh Gud, April. Vad hände i natt egentligen? Och vad sade din mamma?”

”Hon tog det lugnt, vi pratade lite om Justin och så. Det du tror hände, det hände inte. Jag lovar, jag skulle berättat det för dig då” säger jag och kastar en annan kudde på henne.

Noga att kolla att det inte är den som Justin sov på.

”Kan jag få kudden, han luktar faktiskt gott. Du får fråga honom vad han har för parfym sen, jag måste köpa den till min pojkvän…” Jag spärrar upp ögonen, när hade Chelsey skaffat en pojkvän?

”Om jag någonsin får en pojkvän” Säger hon efter några sekunder, jag kastar ännu en kudde på henne för att hon skrämde mig så, eller skrämde är inte precis rätt ord.

Min telefon plingar till, och jag kastar den över mig.

Likaså gör Chelsey, men jag hinner ta den före.

Jag läser smset om och om igen.

”April, vad står det?” frågar Chelsey oroligt.

 

---

Vad står det? Det kan du bara få reda på genom att kommentera.

 

 

 

 

 

 

 

Novellen handlar om Fannie, en 16-årig tjej. Hon har levt hela sitt liv på ett barnhem och känt sig väldigt ensam, plötsligt snurrar hennes värld runt och hon bor helt plötsligt i New York hos en rik familj. Hennes nya syster råkar visst känna självaste Justin Bieber och nu snurrar hennes värld ännu en gång. Hon är plötsligt väldigt bra vän med Justin, han frågar om hon vill åka med på turnén och under turnén hände det saker som gör att Justin och Fannie kanske blir mer än bara vänner. Fannie vet inte vad hon känner och det försvårar allt, hon får veta vad Justin tycker och då blir det ännu svårare. Vad ska hon göra och vad ska hända mellan Justin och Fannie, kommer dem bli ett par eller fortsätta att bara vara vänner. 

 

Vi hoppar ut och mamma tar mina väskor denna gång med, vi går in genom dörren och det hörs ljud från köket.

Jag ger min mamma en undrande blick men hon gör bara en gest mot köket.

Jag går in i köket och möter både Chelseys och Patties leende.

Det är så likt Justins och jag kan se tidningsartikeln framför mig.

”Justin Bieber och Selena Gomez har återförenats” lyder rubriken och den stora bilden till när de kysser varandra.

Människorna framför mig börjar bli suddiga och jag känner hur min hand släpper taget om köksbänken.

”April, ta det lugnt” säger Chelsey som håller upp mig så att jag inte ska falla till marken.

Hon leder mig till stolen hon satt på innan, den bredvid Pattie.

Pattie lägger sin hand på mitt knä och ger mig ett lugnande leende.

”Jag hörde vad som hänt, skönt att du mår bättre nu” säger hon och har fortfarande det stora leende fast klistrat på hennes mun.

Jag nickar som svar, jag har inte direkt ord för att prata.

”Du är väldigt stark, men ibland behöver även de, som är starka, hjälp.” hon ger mig ett ännu större leende, som jag inte ens visste gick. ”Det är någon som vill träffa dig” säger hon en aning oroligt.

 Jag ger alla i rummet en undrande blick men de pekar bara mot vardagsrummet.

Jag tar ett långt steg mot det, och ännu ett.

Sakta tar jag mig fram till öppningen och kikar fram.

Där i den vita soffan, som jag brukar använda, sitter han, Justin.

---

 

Just nu är jag sjuk och har därför inte skrivit något kapitel, plus att jag vill ha någon mer kommentar på det sista.

Minst 3 kommentarer på det sista kapitlet så ska jag försöka skriva även fast jag är sjuk :)