Förrra kapitlet:

Mätt tar jag den sista tuggan och tuggar sakta. Jag har aldrig ätit godare pannkakor, inte ens min pappa gjorde såhär goda pannkakor. Hastigt hoppar jag ner från diskbänken och ställer in tallriken och besticken i diskmaskinen.

”Om du inte har något emot det så kan jag hjälpa dig att städa” säger jag och hoppar upp på bordet.

”Du får gärna stanna hur länge du vill, men du får inte städa” jag slår löst till honom på armen och låtsas att vara sur. Utan att bry mig om vad hans sade börjar jag att ta upp alla röda plastmuggar och slänga dem i en svart säck som redan finns i vardagsrummet. Dylan följer mitt förslag och städar med mig.

”Du lyssnar visst inte på vad man säger?” han skrattar lite och skakar på huvudet.

”Nej, jag gör lite som jag vill… ibland” svarar jag honom.

Han går fram till stereon och sätter igång låg musik, tack och lov för jag klarar inte av att städa utan musik. Det blir mycket roligare med musik.

”Förresten det som hände igår, jag tror att jag måste berätta det för min pojkvän” säger jag och han tittar chokat på mig.

”Pojkvän?” 

---

”Ja, eller jag vet inte riktigt vart vi står. Det är komplicerat” jag rycker på axlarna, jag orkar inte förklara allt nu. Dylan nickar och fortsätter med städningen under tystnad.

Enda sen jag vaknade denna morgon har han varit glad och pratat och nu blev han helt plötsligt tyst?

”Förlåt”

Jag vänder mig mot honom, han tittar rakt in i mina ögon.

”För vad?” frågar jag, han har absolut inget att be ursäkt om. Det är i så fall jag som ska göra det, han visste inte att jag hade en pojkvän.

”Om jag hade vetat att du har en pojkvän hade det aldrig hänt”

Med raska steg går jag fram till honom och lägger armarna om hans hals.

”Säg inte förlåt, det är mitt fel. Och jag vill jätte gärna ha dig som vän, även det som hänt. Okej?” viskar jag.

Dylan nickar och ger mig ett litet leende.

”Men allt känns så konstigt” Jag nickar, allt känns konstigt även om jag inte kommer ihåg något. Jag vet att jag var väldigt full igår, men var han det?

”Var du full?” frågar jag.

Han skakar på huvudet ärligt.

”Jag hade ju druckit lite, men inte så mycket” Hastigt kollar jag på klockan, mamma jobbade i natt så hon skulle antagligen komma hem om en timme. Dags att sticka hem.

”Jag måste hem nu, men…” jag tar en penna och skriver på en liten bit papper mitt telefonnummer. ”Ring mig” Jag räcker över lappen till honom, och han tar emot den med ett leende.

Dylan följer mig till dörren, jag tar på mig ett par av hans skor och kramar honom hejdå.

”Jag lämnar tillbaka kläderna snart, hejdå”

Jag går ut genom dörren och ser till att komma en bit från hans hus innan jag tar upp telefonen.

Jag ser att jag har 14 missade samtal från Chelsey, jag ringer upp henne snabbt.

”Var har du varit?!” skriker hon i luren. Jag håller telefonen en bit från örat när jag svarar henne.

”Det är det jag behöver prata med dig om, kan jag komma hem till dig?”

Chelsey pratar lågt med någon annan, men jag kan inte urskilja ett enda ord.

”Ja, Kevin ska åka nu. Så kom hem till mig så snabbt du kan” jag lägger på utan att säga hejdå eftersom Chelseys hus är inom synhåll. Jag går upp på deras uppfart och går in i huset, jag och Chelsey knackar aldrig på hos varandra längre. Utan vi bara springer in som att det var vårt egna hem, det är nästan det också.

Jag går in i hallen och möter Kevin. Allt det som hänt sen jag träffade honom sist spelas upp i mitt huvud och jag mår så dåligt av det.

Jag ska berätta vad jag har gjort och mitt val.

Jag måste även åka till Justin för att berätta allt, jag är inte en sån person som tar det över telefonen utan jag vill berätta själv.

”Hej babe, jag har pratat med Chelsey och…” Jag avbryter honom snabbt och smiter undan från hans ansikte som var en centimeter från mitt.

”Jag mår inte så bra, vi kan väl prata senare” Han nickar, när jag gjort såhär innan har det handlat om min pappa. Men nu skulle han bara veta, bara jag tänker på vad jag gjort mot honom vill jag spy.

Hur kan jag vara en så hemsk människa?

Kevin går ut genom dörren och jag ger honom en sorgsen blick innan han försvinner inom synhåll.

Chelseys glada leende syns ändå från hallen och jag går till vardagsrummet. Jag slänger mig ner i soffan.

”Du har någon annans kläder på dig?” frågar hon och ger mig en blick som betyder att jag måste förklara.

Sakta fyller jag mina lungor på luft och blåser ut det igen.

”Jag sov hos killen som hade fetsen igår, eller sov gjorde jag inte direkt…”

Chelsey spärrar upp ögonen och kollar chokat på mig.

”Du låg med honom?”

Tyvärr går inte sanningen att ändra, det som är gjort är gjort. Om jag hade kunnat at tillbaka den sista tiden hade jag gjort det, göra allt ogjort. Jag förtjänar ingen av Kevin eller Justin, så det är därför jag får ändra mig. Innan hade jag bestämt vem det var dags att säga hejdå till, men nu måste jag göra det till båda.

Jag är en hemsk människa, om man gör något sånt här då borde man inte ha en pojkvän.

Jag nickar som svar på Chelseys fråga.

”Bra” är det enda Chelsey säger och ler stort mot mig. Varför skulle det vara bra, jag kommer förstöra Kevin helt.

”Du tror att du kanske kommer att krossa Kevins hjärta, men han kommer krossa ditt först” säger hon helt utan känslor, jag förstår inte ett enda ord av det hon säger. Varför skulle han krossa mitt hjärta, allt han har gjort för mig? Har han inte gjort det för att han älskar mig?

Chelsey går ut från vardagsrummet och är borta en stund, när hon kommer tillbaka har hon med sig en handduk.

”Gå och duscha, du stinker alkohol. Undra varför du inte minns något från igår” Jag ger henen ett tacksamt leende. Undra varför Dylan inte har märkt att jag stinker alkohol, eller så har han det? Eller så ar han sovit i samma säng med mig och blivit van vid lukten.

Jag tar av mig kläderna och hoppar in i duschen. Det varma vattnet rinner ner för min kropp tillsammans med all smuts.

 

Jag tar min resväska från bagageluckan och lyfter även ut Chelseys.

”Tack för att du följde med mig” säger jag tacksamt till henne. Dags att berätta för Justin mitt val. Kevin förstod allt, och han blev inte ens sur. När jag berättade det för Chelsey svarade hon ”Vad var det jag sa, Jag vill bara ditt bästa” Hon lovade också att berätta vad hon menade, men efter jag pratat med Justin.

Det är skönt att samtalet med Kevin gick så bra och snabbt.

Men undra om Justin någonsin kommer att förlåta mig.

Vi går in i hotellet och checkar in, denna gången fick jag tillåtelse av min mamma att åka, eftersom hon litar på Justin så mycket. Hon tycker att han verkar så mogen och ansvarsfull, och hon tycker att det är okej att han är tre år äldre än mig.

Chelsey checkar in och jag börjar gå upp mot vårt rum, som är på våning fyra och rum 406. Chelsey kommer springandes efter mig, helt ärligt ser det ganska kul ut.

Hon springer med sina hundra resväskor, hon packar alltid för en månad när hon bara ska vara borta i en vecka.

”April, du kan gå nu” säger hon och jag lämnar väskorna med henne.

”April vänta!” skriker Chelsey, jag stannar upp och väntar på vad hon ska säga. ”Gör rätt val” jag går ut igenom dörren och ut i det varma vädret.

 

Jag knackar på dörren som tillhör Justin, det går inte ens att beskriva hur nervös jag är inför detta samtal. Handtaget trycks ner och dörren öppnad en liten bit, jag kan inte se vem det är som öppnat men jag gissar på Justin.

”April” utbrister han och öppnar dörren helt, jag blir ännu mer rädd för detta samtal nu. Jag går bara in utan att säga ett enda ord till honom, Scenen där vi kysstes spelas upp i mitt huvud och jag går fram emot Justin. Jag lägger mina armar runt hans hals och kysser honom hårt och passionerat. Alla känslor som jag har haft de sista dagarna finns i denna kyssen. Allt spelas upp som en film i mitt huvud. Justin lägger sina händer om mina ben och lyfter upp mig. Jag förflyttar mina händer till hans kinder och pressar mina läppar hårdare mot hans läppar.

Justin, jag har tänkt ett tag och…” Jag vet helt ärligt inte om jag kan berätta detta. ”Det har hänt en del sedan sist vi sågs” Jag hoppar ner på golvet igen och går fram till dörren.

”Förlåt”

 

---

Förlåt för dåligt kapitel, och allt som hänt nu. Det var verkligen inte planerat, men jag tycker att det måste hända mer. 

 

Kommentera.