Förra kapitlet:

Jag knackar på dörren som tillhör Justin, det går inte ens att beskriva hur nervös jag är inför detta samtal. Handtaget trycks ner och dörren öppnad en liten bit, jag kan inte se vem det är som öppnat men jag gissar på Justin.

”April” utbrister han och öppnar dörren helt, jag blir ännu mer rädd för detta samtal nu. Jag går bara in utan att säga ett enda ord till honom, Scenen där vi kysstes spelas upp i mitt huvud och jag går fram emot Justin. Jag lägger mina armar runt hans hals och kysser honom hårt och passionerat. Alla känslor som jag har haft de sista dagarna finns i denna kyssen. Allt spelas upp som en film i mitt huvud. Justin lägger sina händer om mina ben och lyfter upp mig. Jag förflyttar mina händer till hans kinder och pressar mina läppar hårdare mot hans läppar.

Justin, jag har tänkt ett tag och…” Jag vet helt ärligt inte om jag kan berätta detta. ”Det har hänt en del sedan sist vi sågs” Jag hoppar ner på golvet igen och går fram till dörren.

”Förlåt”

Jag skyndar mig ut från dörren och springer ner för trapporna. Jag måste härifrån, min mobil vibrerar i fickan men jag orkar inte svara.

Tur att mitt hotell inte är långt härifrån, tårarna strömmar ner för mina kinder.

Jag springer in genom de stora dörrarna och uppför trapporna så snabbt så att jag inte ens kan minnas vägen hem.

Hastigt slänger jag upp dörren och Chelsey sitter och väntar på mig i soffan.

”Åh Gumman” utbrister hon och går fram till mig och ger mig en hård kram. Exakt vad jag behöver just nu, var det verkligen rätt val? Ja, det måste det vara.

”Skulle inte någon av våra vänner ha fest ikväll?” Chelsey kollar undrande på mig och nickar sedan.

”Bra, vi går dit” jag går in till vårt sovrum och börjat rota igenom både min och Chelseys väska. Tillslut hittar jag en klänning som funkar. Den är väldigt kort, men jag bryr mig inte längre om längden på klänningen. Mitt hår är redan lockigt så det är bara sminket som återstår. Jag sminkar mig väldigt snabbt och tar ett par utav de högklackade skorna, utan att bry mig vilka. På vägen ut tar jag en av mina klänningar och slänger den till Chelsey. Hon går snabbt in till sovrummet och kommer ut lika snabbt igen fast fixad för fest.

”Förresten så vill jag tatuera mig, hinner vi imorgon?” frågar jag henne.

Jag ser på henne att hon har kommit på något.

”Jag känner en som kan fixa det på oss typ nu, för vi kan ju komma när vi vill till festen” säger hon och ler stort. Min mamma kanske dödar mig, men jag orkar inte bry mig. Chelsey får göra det om hon vill, hennes föräldrar tillåter nästan allt.

”Bra, då går vi” säger jag. Vi går ut från hotellet och Chelsey försöker få tag på en taxi, med sån tur vi har stannar en direkt och vi hoppar in. Chelsey säger adressen till chauffören och han börjar köra dit.

”Det är inte så långt” säger Chelsey.

 ”Vet du vad du vill ha?” frågar hon. Jag nickar, jag har funderat på detta länge och vill ha något som betyder för mig. Min pappa hade en fågel och mitt namn på ryggen och det betyder så mycket mer, som frihet. Fast den största anledningen jag vill ha den tatueringen är att min pappa hade en fågel.

”Du då?” frågar jag henne, hon hade också velat ha en tatuering länge men inte gjort det. Hon nickar till svar, om jag känner Chelsey rätt kommer vi säkert tänkt på samma sak.

”Fåglar?” hon tittar chockerande på men fnissar till lite sedan.

”Såklart vi tänker på samma, jag vill ha den för den symboliserar frihet lite, du vet fåglar är fria och kan flyga och sånt…” hon skrattar till av sin förklaring och jag med.

”Man pappa hade en fågel, så jag vill ha något liknande” på något sätt är det som att jag stängt av mina känslor på sistone, för några månader skulle jag fortfarande sitta och gråta på mitt rum för att jag kysste Justin. Taxin stannar och jag ger pengar plus lite extra, jag orkar inte sitta kvar och vänta. Jag hoppar snabbt ut och vi går in i studion.

”Chelsey!” säger en man runt trettio års åldern glatt. Hon går fram till honom och kramar honom.

”April, detta är min farbror” säger hon och jag hälsar glatt på honom.

”Vi vill tatuera oss” förklarar Chelsey. Han nickar.

”Vet ni vad?” vi båda nickar samtidigt och brister ut i skratt sedan.

”Gud så fint det blev, jag älskar det” säger jag och kramar om Chelseys farbror.  Han skrattar och jag går fram till kassan för att betala. Han skakar bara på huvudet.

”Oroa dig inte för det, jag har lovat Chelsey en gratis tatuering så du behöver inte betala” förklarar han. Men jag vill betala så jag lägger hälften av vad det egentligen skulle kosta på disken och tackar ännu en gång innan vi går ut.

”Din mamma, kommer hon inte typ få en hjärtinfarkt när hon ser detta?” frågar Chelsey. Jag rycker på axlarna.

”Kanske, men hon vet vad den betyder för mig. Ska vi ta taxi eller?” 

Hon skakar på huvudet.

”Den är där borta” hon pekar mot ett stort, mörkt, hus som spelar sjukt hög musik. Att jag ens kunde missa det. Vi går raskt till huset där festen ska hålla hus, vi går in och jag känner igen en del av personerna. Chelsey har släkt här och känner därför en del personer här, och jag har följt med flera gånger så jag känner dem också. De har förvandlat hela rummet till en nattklubb, visst han som äger detta huset är rik och har detta rummet bara till detta. Han får sjukt mycket pengar av sina föräldrar och jobbar inget själv. Vi går fram till baren och beställer varsin dricka.

”Ikväll försvinner ingen sådär bara, okej!” skriker Chelsey, men det hörs bara som en viskning. Jag nickar, jag behöver verkligen inte fler problem. Jag häller i mig glaset och fortsätter sedan hand i hand med Chelsey ut på dansgolvet.

Justins perspektiv

Jag vet inte varför jag blev arg på April, men hon kan inte bara komma sådär och sen bara sticka utan en förklaring. Jag hoppar in i bilen för att köra en runda, jag behöver verkligen lugna ner mig.

Jag svänger in på en gata och ser att ett av husen har fest. Musiken är så hög att den hörs tydligt in i bilen. Utanför huset står det en massa ungdomar som röker, egentligen är det sjukt dumt av dem. Jag är säker på att hälften av de som är där inne är minderåriga.

Utan anledning kollar jag mot huset och ser en person som liknar April väldigt mycket, jag svänger snabbt och kör sakta förbi igen. Detta kan inte vara sant, så dum är hon väl ändå inte?

Jag stannar bilen och hoppar ut, det är verkligen April som står och röker. Jag känner hur ilskan kommer fram igen, jag går fram till henne och tar tag i hennes handled.

Förskräckt vänder hon sig om och kollar på mig.

”Släpp den” säger jag till henne, hur dum är hon?

Hon vägrar att släppa den och försöker komma ur mitt grepp, jag håller fast och börjar gå mot bilen. Jag sätter henne ner i framsätet och knäpper bältet om henne och springer över till den andra sidan.

Folk kollar undrande på henne men hon bara rycker på axlarna. Jag startar bilen och kör snabbt iväg, jag ökar hastigheten mer och mer för varje sekund som går.

”Justin, snälla sakta ner” ber hon men det gör bara så att jag ökar farten yttligare.

”Om du slutar att röka i min bil så saktar jag ner” säger jag kallt. Hon slänger ut cigaretten och vevar upp rutan igen. Jag saktar ner en aning, men kör fortfarande lite för fort.

Aprils perspektiv

Justins käkar är spända och hans blick är kall, den Justin jag har sett idag, eller ikväll faktiskt, trodde jag inte fanns.

Han svänger in på en parkeringsplats och går ut från bilen, han snarare springer, över till min sida och drar ut mig.

För denna Justin är jag faktisk rädd för, hans beteende är inte likt honom.

Han håller ett hårt grepp om min handled som gör ont.

”Justin kan du släppa mig, det gör ont” Han nästan morrar till svar och drar mig upp för trapporna efter sig.

Han Öppnar dörren och smäller igen den när jag kommit in.

”Hur fan tänker du?” han smäller händerna i väggen med mitt huvud emellan. Jag kollar ner i marken, jag vågar inte säga något fel.

”Jag tänkte inte” säger jag tyst.

”För helvete April, jag trodde att du var smartare än såhär!” skriker han och vänder sig om så att jag bara ser hans ryggtavla.

”Vad fan tror du jag ska göra när hela mitt liv är förstört?” frågar jag honom surt, om han ska bete sig som ett svin så kan jag också göra det. Han vänder sig om och slår en knytnäve i väggen.

”Hur fan kan ditt liv vara förstört?” jag har aldrig hört han svära såhär mycket, jag har aldrig sett honom vara såhär arg innan.

”Det började med att du kysste mig” säger jag tyst. Justin går en bit bort från mig. Just i denna stund är detta det sista stället jag vill vara på.

”Hur fan kan en kyss förstöra ett liv, om du nu inte ville kunde du ju bara puttat bort mig. Så jävla svårt är det inte” fräser Justin.

Jag tar ett djupt andetag.
”Det ena leder till det andra” Svarar jag honom kallt.

Hela Justin stelnar till och kollar på mig.

”Vad har du gjort?”

”Jag var på en fest” säger jag och går fram till Justins säng, jag orkar inte diskutera nu. Jag sätter mig i den och slänger av mig skorna, jag går fram till hans resväska som ännu inte är uppackat och tar en tröja.

Jag drar av mig klänningen och tar på mig den alldeles för långa tröjan. Jag lägger mig ner i Justins stora säng och tar hans mobil som ligger på nattduksbordet. Jag skriver ett sms till Chelsey.

”Förlåt, men Justin kom och var helt jävla arg. Är hos han nu. Puss love u” jag skickar iväg det till henne och lägger tillbaka telefonen.

”Du är helt sjuk April, du går runt i en klänning som går en centimeter nedanför rumpan, dricker och röker. Vad har hänt med den April jag kände?” han lägger sig ner på sängen.

”Jag är samma person”

”För några månader sedan skulle du inte göra sånt” jag suckar högt, kan han inte bara sluta? Man hör att han fortfarande är arg på rösten men han har lugnat sig ner lite. Jag vänder mig emot honom.

”Du har skaffat en tatuering, seriöst April” utbrister Justin ilsket. Jag vänder mig om och tittar på honom. Vad är det för fel, han har själv runt tusen tatueringar. Jag väljer att hålla tyst och inte svara honom.

Det plingar till i Justins mobil och jag tar upp den.

”Jag kommer om 5, gå ut nu” står det från Chelsey. Tack och lov, hon är en räddare i nöden. Jag ställer mig upp och plockar upp min klänning. När jag ska ta av mig tröjan säger Justin plötsligt.

”Behåll den” jag bryr mig inte om att fråga varför.

Jag trycker ner handtaget men hinner inte öppna dörren.

”Du svarade inte på min fråga, vad har hänt mer?” Jag tar ett djupt andetag, han kommer att bli jätte arg säkert.

”Jag hade…”

”Säg inte mer, varför April?”

”Förlåt” svara jag honom.

Jag vet vad jag ska göra för att inte såra honom så mycket.

”Hejdå Justin, jag gör detta för att det är bäst för dig” Jag lämnar honom med tårar i ögonen, jag lyckas hålla dem inne tills jag har stängt dörren helt. Vad har jag gjort?

Kommentera.