Varför jag inte har uppdaterat..
Hoppas att ni inte slutar att läsa!
~Aprils perspektiv ~kapitel 7.
”visst, men den där killen ser lite sur ut” sa Justin och pekade försiktigt mot Kevin. Jag skrattade till.
”Bry dig inte om han, beställ ni mat och sätt er sedan hos oss” sa jag och började gå iväg. Jag satt mig ner på min plats igen och sneglade bort mot Justin.
”Ny kille?” frågade Isaac och gav mig en förvånad blick. Jag kollade bort mot Kevin och såg att han var riktigt arg.”Haha, Nej” Svarade jag surt. Bara för att jag kramade Justin var han min kille eller? Jag kände knappt honom och ändå trodde alla att jag gillade han. Kevin kollade bort mot Justin som var på väg mot oss med två andra killar i släptåg.
”Hej” sa han när han satte sig ner. Jag log smått mot han och dom andra mumlade ett hej.
”Detta är Chaz och Ryan” sa han och pekade på dom två andra killarna som nu också satt sig vid bordet. Jag hälsade snabbt och fortsatte sedan att äta.
”Chelsey och Isaac, kan ni gå och handla godis och sånt?” skrek Kevin när vi satt i soffan.
”Visst” hördes det från köket och snabbt därefter sprang dom ut till den lilla hallen. Vi hade bestämt oss för att ha filmkväll och utan att Kevin eller Isaac visste hade jag och Chelsey bjudit in Justin och hans vänner, det var Chelseys och mitt rum så dom bestämde inte.
”Babe” viskade Kevin i mitt öra och smekte min kind med tummen. Jag kollade upp och möttes av hans blåa ögon.
”Vet du ens vem Justin är?” frågade han och kysste min panna.
”Nej” svarade jag ärligt, jag visste inte vilken person han var men han verkade snäll.
”Vet du vem Justin Bieber är då?” sa han och krattade till.
”Alla vet vem Justin Bieber är, Seriöst Kevin han är ju hur känd som helst” sa jag och himlade med ögonen.
”Antagligen inte alla, du vet ju inte” sa han med ett leende på läpparna.
”jo, klart jag gör. Han sjukt sjukt bra” sa jag och kollade rakt in i Kevins ögon. Jag höjde min hand mot hans ansikte och smekte hans kind.
”Då borde du veta vem Justin som du pratar med hela tiden är” sa han allvarligt och vände bort sitt huvud.
”Nej, han är väl inte Justin Bieber?” sa jag. Justin Bieber skulle aldrig ha tid att stanna på ett hotell i två veckor.
”Jo, är det därför du är med han så att du kan bli mer känd?” sa han surt.
”Men seriöst, vad fan tror du om mig? Jag är så jävla trött på allt detta Kevin” skrek jag och gick snabbt ut från vardagsrummet och in på vårt rum. Jag satt mig mot sängen och lutade huvudet mot madrassen. Tårarna rann ner för mina kinder, jag var riktigt trött på att Kevin gjorde så hela tiden. Vad som än hände så hittade han på något som inte var sant, jag orkade inte att vi bara bråkade hela tiden. Det knackade på dörren och jag torkade snabbt bort mina tårar innan jag gick ut från rummet och öppnade dörren. Där stod Justin, Chaz och Ryan.
”Hej, kom in” sa jag och gick in en bit så dom kunde komma in. Kevin kom ut till hallen och kollade på mig med en besviken blick innan han började ta på sig sina skor.
”Kevin, för helvete sluta. Vem är det som är barnslig nu?” sa jag surt mot honom utan att bry mig om dom andra hörde. Han ryckte på axlarna och gick ut från rummet. Jag suckade högt och gick raskt in i vardagsrummet och slog ner mig i soffan. Justin kom efter mig och satte sig bredvid mig.
”Så är han din pojkvän? För det verkar så” sa han och kollade rakt in i mina ögon. Jag vände bort ansiktet och tittade ut igenom fönstret. Jag var trött på att ljuga, men jag visste att det skulle bli problem om jag berättade sanningen. Jag visste inte vad jag skulle svara, mitt hjärta sa att jag skulle säga sanningen men hjärnan sa nej. Jag vet att man ska följa sitt hjärta, men var det alltid det smartaste? Jag skakade snabbt på huvudet och försökte le, men det blev mest en grimas. Han nickade och log. Man såg i hans ögon att han fattade att något var fel, och jag var tacksam att han inte fortsatte att prata om detta.
”Var är Chelsey då?” frågade han istället och log.
”Handlar godis och sånt, dom kommer nog snart tillbaka” sa jag och började gå ut mot köket.
”Chaz skulle du kunna hjälpa mig?” frågade jag och log. Han kollade på mig undrande och jag nickade mot skålarna som stod på diskbänken.
”Visst” sa han och tog några skålar och började gå mot vardagsrummet. Dörren öppnades och Chelsey gick in med ett stort leende på läpparna med Isaac tätt bakom sig. Jag kollade förvånat på henne och hon gav mig en blick som betydde att hon skulle berätta sen. Jag gav henne ett leende innan jag fortsatte att gå in i vardagsrummet.
”Chelsey häll upp godiset” skrek jag till henne. Hon kom snabbt in i vardagsrummet med två skålar fulla med godis. Hon kollar sig runt och ser förvånad ut.
”Var är Kevin?” frågar hon och ställer sakta ner skålarna på bordet. Jag öppnar min mun och ska börja förklara men Justin hinner före mig.
”Han mådde inte så bra, så han gick till sitt rum” Jag gav Justin en tacksam blick och Chelsey nickar och sätter sig bredvid Isaac i soffan. Han placerade sin hand på henne lår och log mot henne.
Jag smög sakta ut till hallen för att inte väcka Chelsey. Jag drog snabbt på mig mina skor och smög ut till korridoren och vidare nerför trapporna. Jag hälsade tyst på tjejen som stod i receptionen och ut på gården. Jag gick sakta bort mot bassängen och satte mig ner mot ett träd. Vinden svalkade skönt mot min varma hud. Jag slöt mina ögon och hörde havets vågor. Det var en av de bästa sakerna jag visste, när jag var liten somnade jag alltid till havets ljud.
Jag kände ett par händer över mina ögon och vände mig snabbt om och möttes av Justin bruna ögon.
”Gud Justin, du skrämde mig” sa jag allvarligt. Han skrattade till och satte sig ner bredvid mig. Jag lutade mig mot trädet igen och slöt ögonen.
”När jag var liten älskade jag ljudet av havet” sa jag lågt, så man knappt hörde det.
”Kom så vi går dit” sa han och ställde sig upp. Jag öppnade sakta mina ögon och han sträckte ut handen mot mig. Jag tog tag i den och reste mig upp. Vi gick under tystnad ner till havet, tur att det inte var så långt bort. Under hela tiden lyssnade jag på vågorna, hur det ät när dom stötte mot klippan. Jag älskade det verkligen, det fick alltid mig att bli lugn.
”Så varför gick du ner?” frågade jag Justin och kollade upp på honom, han mötte min blick och gav mig ett litet leende.
”Jag kunde inte sova, så jag gick ut på balkongen och såg dig gå ner. Jag tänkte att du kanske ville ha sällskap” jag nickade och satte mig ner på bänken för att ta av mina skor. Jag tog upp dom i handen och började gå i mot vattnet.
”Du då?” frågade Justin och jag vände mig om.
”Jag kunde inte sova” sa jag enkelt.
”Inget annat?” jag skakade på mitt huvud och satte mig ner. Vattnet sköljde upp över mina fötter, det var svalt men det var bara skönt. Justin gjorde samma sak och granskade mitt ansikte.
”Vad är det mellan dig och Kevin?” frågade Justin. Jag kollade upp på han och suckade ljudlöst.
”Inget” sa jag snabbt och kollade ut mot havet igen.
”April, jag är inte dum. Det är något och jag har fattat det. Du behöver inte berätta, men det brukar bli lättare” sa han och kollade på mig. Jag la mig sakta ner i sanden och slöt ögonen. Jag tog ett djupt andetag och öppnade munnen, men inget ljud kom ut.
”Jag, jag kan inte berätta” sa jag tyst. Han tog tag i en hårslinga och började fläta den.
”Varför?” frågade han och mötte min blick. Varför skulle han göra det så komplicerat?
”Inte ens Chelsey vet” viskade jag.
”Vet vad?” frågade Justin. Jag kollade bort, men han vände mitt ansikte mot hans.
”Att min pojkvän är hennes bror” sa jag och kunde inte hålla inne tårarna längre. Jag vände bort mitt ansikte så att Justin inte skulle kunna se mig såhär. Jag reste mig upp och började gå iväg. Tårarna blötte ner mina kinder och jag försökte torka bort dom så gott det gick. Jag kände en hand runt min arma och vände mig snabbt om.
”Så Kevin är Chelseys bror?” jag nickade och kollade ner i marken.
”Du ska inte gråta April, berätta vad som är fel” viskade han. Jag skakade på huvudet. Det gick verkligen inte. Han visste redan för mycket.
”Varför håller ni det hemligt?” frågade han. Jag skakade på huvudet igen.
”Jag kan inte berätta Justin, förlåt” sa jag och började springa iväg. Jag visste inte var jag skulle ta i vägen men jag bara sprang. Jag visste att det var fel att springa bort från sina problem, men jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Jag satt mig ner mot ett träd och slöt mina ögon men tårarna ville inte sluta att rinna.
Jag gick snabbt in till rummet, Chelsey sov fortfarande. Jag sneglade upp mot klockan, den var halv åtta. Då kunde jag lika bra äta frukost. Jag bytte snabbt kläder och gick tyst ner. Jag tog en tallrik och la ett bröd med sylt på. Jag kollade mig runt om och det fanns inga lediga bord. Typiskt, jag fortsatte att gå vidare för att se om det fanns någonstans att sitta. Längst inne i hörnet satt någon själv. Jag gick närmare och såg att det var Justin.
”Kan jag sitta här?” frågade jag försiktigt. Han kollade upp och mötte min blick. Ett litet leende formades på hans läppar.
”Visst” sa han och jag satt mig mittemot han. Jag började sakta äta på min macka och tittade på Justin samtidigt.
”Förlåt för igår, du lovar att inte säga något va?” frågade jag oroligt. Om han berättade kunde allt vara förstört. Han nickade och kollade allvarligt på mig.
”Ni borde berätta, hon är ju din bästa vän” sa han. Jag nickade.
”Jag vill men..” jag hann inte säga något mer innan Justin avbröt mig.
”Kevin vill inte, är det problemet?” sa han irriterat. Jag nickade.
”Det är sjukt, du får för fan säga vad du vill till din bästa vän. Han ska inte bestämma över dig, okej?” jag nickade sakta och suckade.
”Allt är så svårt bara, jag vill berätta men jag vill inte förlora någon av dom heller”
”Jag förstår, men det kommer alltid att vara mycket lättare om du säger sanningen. Inte bara i detta utan vad som än händer” jag orkade inte prata om detta, allt gjorde mig ledsen.
”Är det inte svårt att vara här utan att någon känner igen dig” jag la huvudet på sned och kollade på han.
”Nej, så du visste vem jag är i alla fall?” frågade han och skrattade lätt till. Jag nickade.
”Ja, först fattade jag inte att det var du, men man ser lätt vem du är om man kollar noga” jag log mot han och han besvarade mitt leende.
”Och du är väl inte en belieber direkt?” han log stort så att man såg hans perfekta vita tänder.
”Inte en belieber direkt, men jag har lyssnat lite och du är jätte bra” han nickade och kollade bort mot ett annat bord.
”Vad är det?” frågade jag.
”Din pojkvän verkar vara lite sur” sa han och skrattade lätt. Jag kollade mot ett bord en bit bort och såg Kevin sitta ensam där, han kollade på mig men jag kunde inte möta hans blick. ”Jag ska nog prata med han, ses sen?” sa jag och log. Han nickade och jag tog min halvätna macka med mig och började gå bort till Kevin.
”Kan jag sitta här” han kollade upp på mig och nickade. Jag ställde ner min tallrik och satte mig på stolen mittemot han.
”Vi behöver nog prata” han kollade ner i bordet utan att säga något. Jag suckade högt och ställde mig upp.
”Tänker du säga något eller? Jag vill lösa detta för jag älskar dig. Varför blir det alltid såhär Kevin?” Jag kollade upp i taket för att tårarna inte skulle rinna. Han kollade upp på mig och öppnade munnen utan att säga något.
”Jag älskar dig också, men jag vet inte. Allt är svårt, ingen vet om detta och jag kan inte visa hur jag känner för dig så att alla ser. Jag vill verkligen det men jag vill verkligen inte såra någon” han skakade lätt på huvudet när han avslutat meningen.
”Kevin…” jag visste inte hur jag skulle berätta detta, men vi var tvungna att vara ärliga mot varandra om detta skulle funka och Justin visste att han var min pojkvän.
”Vad?” frågade han tyst. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte på meningen.
”Justin vet”
Förlåt för att det har tagit så lång tid, men har inte alltid så mycket tid till att skriva. Ni fick iallafall ett längre kapitel :)
Kommentera!
~Justins perspektiv ~Kapitel 6.
Förra kapitlet:
”Kom nu” sa han och sträckte ut sin hand. Jag tog tag i den och vinglade till men han fångade mig. Han flinade smått innan vi gick in igen.
”Var bor du?” frågade han och log sitt fina leende. Jag svarade tyst och han hjälpte mig uppför trappan.
Jag knackade försiktigt på tjejens rum och efter ett tag hörde jag tunga steg innanför dörren.
”Ja” sa en nyvaken tjej irriterat och kollade surt på oss.
”ehm, din kompis somnade där ute så jag skulle bara hjälpa henne in” sa jag och log försiktigt mot henne.
”Okej, tack” mumlade hon och tog tag i den blonda tjejens arm. Jag av henne en sista blick innan jag började gå mot vårt egna hotellrum. Hon var söt den blonda tjejen, och hon verkade inte bry sig om vem jag var. Antagligen visste hon inte eller så brydde hon sig inte om kändisar. Jag knackade hårt på dörren och Ryan öppnade. Jag gick in och såg att dom börjat packa upp.
”Killar, ska vi titta på en film?” sa jag eftersom jag inte var trött var det en bra idé. Chaz gick snabbt in och satte i en skiva i dvd:n medans jag hällde upp godiset i en skål. När jag var klar hade dom redan startat filmen och jag satte snabbt skålen på bordet. Jag kollade mot tv:n och såg att jag redan sett den filmen.
”Killar, jag går och lägger mig” sa jag och gäspade. Dom nickade utan att släppa blicken från tv:n. Jag började gå i den långa hallen innan jag kom till min dörr, jag öppnade den och steg in. Det var kallt i rummet, jag tog av mig kläderna innan jag bäddade ner mig i den svala sängen.
Jag gick ut till poolen, det var riktigt varmt idag. Jag kollade mig snabbt runt för se vart Chaz och Ryan höll hus men såg dom inte någonstans. Jag fortsatte att gå och såg den blonda tjejen som satt utanför hotellet igår. Jag gick snabbt fram till dom och lade min saker på en solstol bredvid henne.
”Det är väl okej att jag sitter här” frågade jag och log mot henne.
”Visst” svarade hon tillbaka och log innan hon vände ansiktet mot solen igen.
”Förresten, tack för att du hjälpte mig igår”. Jag nickade snabbt på huvudet och tog på mig mina solglasögon innan jag lutade huvudet mot stolen.
”Ska du bada med oss eller ska du sova hela dagen?” frågade någon. Jag öppnade snabbt mina ögon och såg en ganska brun tjej med långt brunt hår. Jag log smått mot henne och såg sen att det var den blonda tjejens kompis.
”Nä, jag orkar inte” sa jag och lutade mig bakåt igen. Hon blonda kände på vattnet försiktigt med ena foten och hennes kompis hade redan simmat iväg. Perfekt tänkte jag. Jag reste mig sakta upp och gick snabbt fram till henne innan jag tog tag runt hennes midja och hoppade i vattnet med henne. Jag simmade snabbt upp och såg en smått sur tjej. Jag flinade mot henne och satte mig på kanten.
”Vad heter du?”
”April” svarade hon och log smått.
”Fint namn, vilka är du här med?” frågade jag intresserat.
”Chelsey” sa hon och pekande på tjejen längre bort i poolen.
”Och Kevin & Isaac” Sa hon och pekade mot två killar som satt under ett parasoll. Jag nickade mot henne.
”Du då?”
”Va?” frågade jag och tittade oförstående på henne.
”Vilka är du här med?” frågade hon igen.
”Chaz och Ryan, det är mina bästisar” sa jag och log smått. Hon nickade och kollade bort mot två killar som pratade med några tjejer.
”Vad är det?” frågade jag och hon vände snabbt huvudet mot mig.
”Inget” sa hon och försökte få till ett leende som mest blev en grimas. Jag trodde inte henne, man såg tydligt att något var fel men om hon inte ville berätta så behövde hon inte.
”Justin!” jag vände mig om och såg Ryan och Chaz som gick en bit bort. Dom Sprang fram till oss och gav mig en glass.
”Tog det er en halv timme att köpa glass?” frågade jag och förvånat. Ryan började skratt smått.
”Nej, vi träffade lite personer som vi började prata med” sa han och hade ett leende på läpparna.
”Detta är April” sa jag och la handen på Aprils axel. Dom nickade och granskade henne uppifrån och ner.
”April” skrek Chelsey. Hon vände blicken mot Chelsey och öppnade sin mun men stängde den snabbt igen.
”Jag måste äta nu” sa hon tyst och jag nickade innan hon gick iväg. Hon tog på sig en tröja innan hon sprang iväg mot Chelsey. Chelsey viskade något i hennes öra och hon skakade på huvudet och man såg en rosa nyans på hennes kinder.
”Justin” jag kollade snabbt mot Chaz och kollade undrande på han.
”Vi tänkte också gå och äta nu, eller ska du stå här och drömma hela dagen?” sa han och flinade mot mig. Jag följde efter dom och kollade mig runt omkring men såg inte April någonstans. Hon var faktiskt väldigt söt.
”Är du säker på att han inte är någon för dig?” frågade Chelsey. Jag himlade med ögonen och suckade högt.
”Ja, jag är inte intresserad av han och man kan inte bli kär första gången man ser en person” sa jag irriterat.
”Titta inte på mig så April, och det var faktiskt andra gången du såg han” sa hon och flinade. Jag smällde till henne på armen, hon kollade runt omkring innan hon tog upp massa gräs och kastade i mitt hår.
”Hey! Chels nu ska du få igen! Skrek jag och började jaga henne, jag tog tag i henne arm och kände hur jag föll bak med henne framför mig. Vi ramlade snabbt över kanten till poolen och kom under vattnet. Jag simmade snabbt upp och hoppade upp på kanten. Chelsey kom snabbt upp efter mig och började skratta jätte högt, och jag när jag såg hur hon såg ut började jag också skratta. Folket som gick förbi kollade konstig på oss, men vi brydde oss inte, det var så vi var.
Vi började gå till stället där vi skulle äta, och såg killarna en bit fram. Vi sprang snabbt fram till dom och dom vände sig om. Dom granskade oss uppifrån och ner innan dom kollade på oss konstigt. Chelsey började skratta och jag log mot henne.
”Vad har ni nu gjort?” frågade Kevin surt.
”Vi har i alla fall kul” sa jag och satte mig ner vid ett bord. Isaac slog sig ner bredvid mig och jag gav han en förvånad blick.
”Vaddå, får jag inte sitta här?” frågade han och log.
”Jo” sa jag och vände blicken mot menyn.
”Du är snygg när du ser ut såhär också” sa han och flinade. Kevin gav honom en blick som kunde mörda, men Isaac visste ju inte att jag var Kevins flickvän och Kevin ville inte säga något så då fick han skylla sig själv
”Isaac, för helvete” röt Kevin surt, Isaac blev snabbt tyst och jag log försiktigt mot han.
”April” jag vände mitt huvud och möttes av dom vackra bruna ögonen som tillhörde Justin. Jag ställde mig upp och gick fram till han.
”Hej” sa jag och log. Han kom närmare och gav mig en kram.
”Ska du också äta här?” frågade han. Jag nickade och vände huvudet mot vårt bord.
”Ni kan ju sitta med oss” sa jag och kände hur mina kinder blev varma. Antagligen såg ag ut som en tomat.
”visst, men den där killen ser lite sur ut” sa Justin och pekade försiktigt mot Kevin. Jag skrattade till.
”Bry dig inte om han, beställ ni mat och sätt er sedan hos oss” sa jag och började gå iväg. Jag satt mig ner på min plats igen och sneglade bort mot Justin.
”Ny kille?” frågade Isaac och gav mig en förvånad blick. Jag kollade bort mot Kevin och såg att han var riktigt arg.
~Aprils perspektiv ~kapitel 5.
Förra kapitlet:
”Vakna” sa en okänd röst. Jag öppnade sakta ögonen och såg en sjukt snygg kille som höll om min arm, antagligen var det Isaac. Vi gick in checkade in och gick på flygplanet, Jag satte mig ner på min plats och Isaac satte sig snabbt bredvid mig. Om jag inte varit så trött hade jag tyckt det var konstigt. Jag lutade mitt huvud sakta mot hans axel och somnade om snabbt.
”Du måste vakna nu” viskade Isaac i mitt öra. Jag tittade upp och såg en lampan som betydde att man skulle ta på sig bältet blinka. Jag tog bältet och försökte knäppa det, men det gick inte. Jag försökte och försökte men det ville aldrig.
”Ehm, Isaac kan du hjälpa mig med bältet?” frågade jag försiktigt. Han nickade och tog mitt bälte. Hans hand låg mot min mage och han tittade in i mina ögon, jag vände snabbt bort mitt ansikte och han satte lätt i bältet. Jag tittade mot Chelsey och såg att hon höll på att ta en bild på sig själv. Antagligen skulle hon lägga ut den. Kevin kollade surt på Isaac och mig. Jag var inte hans flickvän längre så då skulle han väl skita i vad jag gjorde.
”April..” sa han mjukt.
”Ja?” sa jag irriterat.
”Vi måste prata, vi går och äter på en restaurang och reder ut detta?” sa han. Jag nickade sakta, och började gå upp mot mitt och Chelseys rum.
”Var ska du?” frågade han med en besviken röst.
”Byta om” svarade jag tyst, och gick in till vårt rum och jag öppnade snabbt en av mina resväskor och tog det som lade överst. Jag tog snabbt på mig det innan jag gick ut igen där Kevin stod. Vad som än skulle hända behövde vi lösa detta, För Chelseys skull.
”Snyggt” sa han och granskade mig en sista gång innan vi började gå ut från hotellet. Vi gick under tystnad, och efter ett tag kom vi fram till en vanlig restaurang. Kevin gick in genom dörrarna, jag följde sakta efter honom och satte mig vid samma bord.
”Hej, vad vill ni beställa” sa en sockersöt servitris. Kevin log mot henne och tittade snabbt ner i menyn.
”Pommes och hamburgare, och en Coca cola” sa han och ögonen glänste, så som dom gjorde när han såg något han ville ha. Jag suckade ljudlöst och himlade med ögonen. Servitrisen vände sig om mot mig.
”Och vad vill du beställa?”
”Samma som Kevin” sa jag surt. Hon började gå iväg mot dom stora dörrarna och försvann.
”Vad är problemet?” sa Kevin kallt.
”Vi skulle prata om oss, inte hitta en ny tjej till dig” sa jag surt och lade armarna i kors.
”Seriöst kan du sluta vara så barnslig? Jag tyckte bara hon var snygg”
”ja, och det är det ända som betyder något för dig” sa jag och började resa mig upp. Kevin tog snabbt tag i min arm och drog mig till honom.
”Nej, du är den ända jag vill ha” sa han och kysste mjuk min panna.
”Bevisa det då” sa jag fortfarande surt. Han böjde sitt huvud sakta mot mitt och kysste mjukt mina läppar. Jag drog undan mitt huvud och gav han en besviken blick. Det var alltid såhär det var, Jag gick alltid på det. Att vi skulle komma bättre överens. Det var gjorde sjukt ont i mig, så mycket älskade jag honom.
”Babe, vad är fel” viskade han i mitt öra.
”Allt, exakt samma saker händer varje gång” sa jag tomt. Han tog tag i min hand och kramade om den hårt.
”Här kommer maten” sa en annan servitris, tack att det inte var den andra tänkte jag. Jag satte mig ner på stolen igen och åt vi åt under tystnad.
”Ska vi gå?” frågade han när vi ätit upp, jag nickade innan vi tog våra saker och började gå ut. Han tog tag i min hand och började gå bort från hotellet.
”Var ska…” jag hann inte säga mer innan jag blev avbruten.
”Bara följ mig” sa han kärleksfullt. Han kunde vara den mest romantiska killen när han ville.
Jag hörde havets ljud, det var så lugnande. Vi kom fram till stranden och jag böjde mig ner för att ta av mina skor. Vi gick mot vattnet och hans hand kramade mjuk om min.
”Babe, jag har saknat dig” viskade han och smekta sakta min kind. Jag kollade rakt in i hans ögon och böjde mig fram mot hans huvud. Jag log retsamt och stannade precis framför hans läppar.
”Du är som innan, Gillar fortfarande att reta folk?” frågade han tyst och jag raderade mellanrummet mellan våra läppar. Hans läppar mötte snabbt mina.
”mm” mumlade jag mot hans läppar. Han avbröt snabbt kyssen.
”Fan! Chelsey och Isaac måste undra var vi är. Vi måste skynda oss tillbaka” sa han stressat och började gå iväg.
”Ursäkta? Men kan vi inte berätta nu då eller ska allt vara som innan? Du skäms över mig eller hur?” sa jag och kände hur tårarna brände.
”Nej babe, men det kommer bli svårt att berätta så vi gör inte idag” sa han och kysste sakta min panna.
Vi gick snabbt tillbaka till hotellet under tystnad, dom stora dörrarna stod öppna och vi gick in. Vi sprang snabbt upp för trappan och precis när jag skulle gå in på rummet drog han tillbaka mig.
”Du har väl inte glömt något?” sa han och log, jag tryckte sakta mina läppar mot hans och Han särade på sina läppar och min tunga smekte hans. Han la sin arm runt min midja och började gå fram, jag kände något bakom mig och antog att det var väggen. Han satte sina händer på varsin sida av mitt ansikte. Jag duckade och gick under han arm och flinade.
”Babe..” sa han och gav ifrån sig en hög suck.
”Måste gå inte till Chels” sa jag och log innan jag öppnade dörren. Jag gick in och tog av mig skorna innan jag gick vidare.
”Var har du varit?” halv skrek Chelsey.
”Kollade bara runt” skrek jag tillbaka. Jag gick in till sovrummet där Chelsey satt och hon nickade snabbt. Jag kollade upp mot väggen och klockan var 23:00. Då kunde jag lika bra sova.
Jag tittade upp på klockan, 03:00. Chelsey sov fortfarande. Jag gick sakta upp från sängen och tog på mig shorts, en tröja och mina skor innan jag gick ut från dörren. I korridoren var det mycket svalare, jag gick sakta nerför trapporna och hälsade på tjejen som stod bakom disken. Hon log som svar och jag gick ut och satte mig på den långa trappan. Det var svalkade skönt mot min varma kropp och jag lutade huvudet mot muren. Tröttheten tog tag i mig och jag slöt min ögon.
”Hej, du kan inte sitta här ute och frysa” sa en obekant röst. Jag slog upp ögonen och möttes av ett par bruna ögon.
”vem är du?” frågade jag osäkert.
”ehm, Justin, hon som står i receptionen bad mig att säga till dig för dom låser dörren nu och då kommer du inte in” sa han osäkert. Jag nickade och slöt min ögon igen.
”Chaz ta upp mina väskor, jag måste nog hjälpa henne” skrek han till någon längre bort.
”Kom nu” sa han och sträckte ut sin hand. Jag tog tag i den och vinglade till men han fångade mig. Han flinade smått innan vi gick in igen.
”Var bor du?” frågade han och log sitt fina leende. Jag mumlade vilket nummer det var och han hjälpte mig uppför trapporna.
Vad tycker ni?
Kommentera!
~ Justins perspektiv ~kapitel 4.
Förra kapitlet:
” Jag tittade upp och möttes av min lärares stränga ögon.
”April, du vet vad jag tycker om det där. Jag tar din mobil tills imorgon” sa hon och ryckte min mobil ur händerna på mig.
Jag virade handduken runt min kropp och gick ut till det svala sovrummet, skärmen på min mobil lös och jag tog upp den. Jag hade fått ett sms av Selena.
”Jag vet inte vad som är bäst för oss just nu, Men allt är jobbigt. Vi kanske ska testa vara borta ifrån varandra ett tag och tänka igenom allt?” jag läste det om och om igen. Vad skulle jag svara på det? Jag började sakta skriva ett svar, men jag visste inte vad jag skulle säga.
”Okej, vi gör så.” skrev jag tillslut. Jag lade mig ner på sängen och tårarna började sakta rinna, jag älskade henne verkligen. Jag slöt ögonen och föll i en djup sömn.
Jag vaknade av att det knackade på dörren, jag tog snabbt på mig ett par mjukisbyxor och öppnade sedan. Jag möttes av min mammas vackra leende.
”God morgon, nästa vecka följer du med till Canada eller åker du någonstans med dina vänner? Frågade mamma.
”Ehm, jag tänkte åka till något hotell med Chaz och Ryan” sa jag och log mot henne.
”Okej, du har ledigt i 2 veckor och du måste vila rösten då, förstått?” sa hon allvarligt. Jag nickade och hon började gå mot sitt rum. Jag stängde snabbt och skickade iväg ett sms till Chaz och Ryan. ”Hej, nästa vecka kan vi väl ses? Jag har ledigt i två veckor då” skrev jag och började leta efter hotell. Jag hittade ett med ett rum som hade 3 sängar, perfekt. Det var visst någon som hade ångrat sig, annars var det fullt på hotellet. Min mobil lös och ryan hade svarat, jag låste upp den och kollade på smset. ”Visst, ses då” stod det. Bra, då var det bara Chaz kvar, jag bokade snabbt rummet och stängde ner datorn. Jag gick fram till min garderob och tog på mig en tjocktröja innan jag bäddade ner mig i sängen igen.
Jag vaknade av att mobilen plingade till, jag tog sakta upp den och försökte låsa upp den, Men det gick inte så bra och slutade med at jag tappade den rakt på mitt ansikte. Jag tog upp den irriterat och låste upp den. ”Kul! Ses då” hade Chaz skrivit. Jag nickade sakta, detta skulle bli kul. Jag sneglade på klockan, den var 09:30 då var det lika bra att gå ner och äta frukost. Jag gick igenom den lilla hallen och ut från rummet, det starka ljuset från lampan bländade mig och jag gick raskt ner för trapporna. Där nere satt min mamma och Scooter och åt frukost.
”Hej” sa jag och log till dom.
”Somnade du om? Vi ska åka om en timme bara så du vet” sa Scooter. Jag nickade som svar och gick bort till det stora bordet med maten och fyllde min tallrik. Jag gick bort till bordet igen och åt under tystnad.
Jag skyndade mig in i duschen efter en svettig konsert, Direkt när jag såg alla fansen där blev jag på bättre humör, allt med Selena var glömt, Det var bara jag och dom det gällde i dom stunderna. Tankarna sprang iväg medans det varma vattnet rann ner för min kropp. Jag tog upp schampo flaskan och började massera in det i håret. Jag sköljde snabbt av det och öppnade dusch dörren och tog en handduk som jag virrade runt kroppen. Jag gick raskt ut från badrummet och den svala luften svalkade skönt mot min varma kropp. Jag gick bort till min resväska och tog på mig lite kläder innan jag bäddade ner mig i sängen, jag kände hur trött jag var och slöt sakta mina ögon. Jag lade mig till rätta och somnade i en djup sömn.
Jag gick fram till den stora garderoben och tog på mig den blommiga klänningen, och sminkade mig lätt. Jag sneglade bort mot klockan, typiskt mig att alltid ha så lite tid tänkte jag innan jag skyndade in till badrummet för att borsta tänderna. Jag borstade igenom mitt lockiga hår en gång innan jag sprang nerför trapporna och tog på mig ytterkläderna.
”Hejdå mamma” skrek jag innan jag tog min väska och sprang så gott jag kunde till bussen.
”April!” skrek Chelsey när jag klev av bussen, jag sprang fram till henne och kramade hårt om henne.
Hon satte en likadan krans på mitt huvud som hon hade själv och log.
”Ikväll åker vi så är vi framme imorgon” sa hon och log stort. Jag nickade och log tillbaka.
Vi gick snabbt in i hagen & hästarna sprang emot oss. Chelsey gick fram till Catelaya och klappade henne över mulen, och sedan vidare till Star som var hennes egna häst.
”När ska du bli frisk så jag kan rida igen?” frågade hon och en tår rann sakta nerför hennes kind. Star hade skadat benet en gång när vi var ute och red, nu var han tvungen att läka innan han kunde ridas igen. Chelsey hade varit lite i stallet den senaste månaden för hon klarade inte av att se honom så, hon saknade verkligen han. Vi gick in i stallet igen och började mocka alla tre boxar.
”Haha, April har du inte tänkt på att vi smutsar ner våra klänningar?” sa hon. Jag tittade ner och kom på att vi glömt byta om. Jag skrattade snabbt till och nickade.
”Vill du rida?” frågade jag, Chelsey fick en sorgsen blick men nickade sen.
”Du kan låna Wishs häst” sa jag och log.
”Får jag?” frågade hon och sken upp i ett leende. Jag nickade, Wish tyckte bara att det var bra. Vi gick ut till hästarna och ledde bort Catelaya och Chaquette till ett träd som fallit ner och hoppade snabbt upp på hästarna. Star kom gåendes mot oss och ställde sig bredvid Chelsey.
”Tyvärr kan jag inte rida dig, min lilla älskling” sa hon och klappade han snabbt på mulen. Star kom närmare henne och började knuffa henne med mulen, hon försökte hålla sig kvar men det gick inte så bra. Hon gled sakta av Chaquette och jag kunde inte hålla mig för skratt.
”Hey! Snäll kompis man har!” skrek hon skrattandes och reste sig upp. När hon skulle hoppa upp på hästen igen började jag skratta ännu mer.
”Varför skrattar du?” frågade hon.
”Du skulle se dig i spegeln nu” sa jag samtidigt som jag skrattade, hennes hår var fullt av gräs och hon hade ett brunt sträck i ansiktet. Hon såg förskräckt ut, men sedan brast hon ut i ett gulligt skratt. Vi började rida iväg, i våra klänningar med bara kransarna på huvudet.
”hejdå älskling” sa Chelsey till sin lilla hund.
”Kommer ni?” frågade Kevin irriterat, jag gav han en sur blick och tog tag i Chelseys hand och började gå mot dörren. Vi gick snabbt ut till taxin som väntade och la in alla väskor, det blev väldigt fullt i bagageluckan och han som körde fick lägga om sakerna flera gånger, tillslut fick han igen luckan. Jag skrattade till och Chelsey kollade konstigt på mig.
”Vad?” frågade hon.
”Isaac ska ju också med, hur kommer det gå med fler väskor?” frågade jag henne. Hon ryckte på axlarna ointresserat och lutade sitt huvud mot min axel. Jag kände hur trött jag var och satte mig i en bekväm ställning innan jag slöt ögonen och föll i en djup sömn.
”Vakna” sa en okänd röst. Jag öppnade sakta ögonen och såg en sjukt snygg kille som höll om min arm, antagligen var det Isaac. Vi gick raskt in checkade in och gick på flygplanet, Jag satte mig ner på min plats och Isaac satte sig snabbt bredvid mig. Om jag inte varit så trött hade jag tyckt det var konstigt. Jag lutade mitt huvud sakta mot hans axel och somnade om snabbt.
Om ni vill ha mer så kommentera! Jag har inte fått en ända kommentar och om ingen läser känns det inte lönt att skriva. så nu tycker jag att alla som läser ska kommentera!
Swaggielicious.blogg.se
iwnfy.blogg.se
mybieberlovestorys.blogg.se
Justins crew hade tagit vårt förhållande bra. Om de nu var ett förhållande. Och hur de nu skulle kunna ta det inte bra, jag tror knappast Scooter skulle riva ner hela hotellrummet bara för att jag och Justin började få känslor för varandra. Han hade dock varnat oss för pressen, hur de kunde förvrida saker hur de ville; och få folket att tro på de. Om jag skulle va ärlig var jag inte rädd för pressen, skulle jobba med att få orden de sa och frågorna de frågade att bara rinna av mig. Inte ta åt mig, för jag visste att de kunde ta död på en tjej. På vilken tjej som helst, kille också för den delen. Ord kunde döda. Inte som vapen, men de kunde hjälpas åt att sakta bryta ner varje bra känsla i hela själen. I många fall mådde man sämre av sagda ord än slag. Skinnet tog hand om slagen, orden trängde sig in i kroppen och torterade en på insidan. Det hade gjort ont på insidan när Moshe kallat på mig hora, men jag hade på något sett fattat att han ljög, vilket han gjort. Men de skadade mig inte lika mycket som att höra Justin kalla mig det, om han gjort det skulle jag långsamt försvinna. Tyna bort, frätas bort. Först inuti, sedan utanpå.
Det skulle göra så mycket ondare att höra Justin säga det, för jag litade på Justin. Han var allt som Moshe inte varit.
Jag hade sagt att jag skulle hitta någon som förtjänade mig, och som kunde gilla mig för den jag var.
Jag hade inte hittat honom, Justin var bättre än mig. Nu var det tvärtom, JAG förtjänade inte honom. Jag fick se när allt gick sönder, när de stora skillnaderna mellan oss visades och han skulle fatta att jag inte var värd honom.
~Aprils perspektiv ~kapitel 3.
Förra kapitlet:
”April?” jag tittade snabbt upp från mobilen och möttes av Chelseys bruna ögon, hon kom fram till mig och sneglade på min mobil. Hon spärrade upp sina ögon och jag låste snabbt min mobil.
”April..”
”Ja?” frågade jag osäkert.
”Smsar du med min bror” sa hon stelt, vad skulle jag svara?
______________________________________________________________________________________________
Jag ville säga ja, han var min pojkvän. Men samtidigt tänkte jag inte förlåta han och hans dumma ursäkter denna gången.
”Nej, det är en annan som heter Kevin” svarade jag och log. Nu skulle han bara bli ett minne. Hon nickade och vände sig till datorn igen, antagligen hade hon nöjt sig med svaret.
”April, jag har hittat två lediga rum dagen efter vi slutat skolan, flyg, Mat, Dricka och allt sånt ingår” sa hon och log världens största leende.
”Jag får se hur rummen ser ut!” skrek jag och studsade till andra sidan av den stora sängen. Rummen var stora och sjukt fina, det fanns bara en säng men det var också jätte stor. När man kom in kom man till en liten hall, sedan till höger var köket och vänster en stor toalett med bubbelbadkar, rakt fram från hallen var det öppet till ett lagom stort vardagsrum, det fanns även en dörr in till ett stort rum med en stor garderob och dubbelsäng, och en dörr ut mot balkongen. Utsikten var vacker, Man såg poolen och bakom den var havet. Jag skulle älska det stället.
”Det är inte det finaste, men vi hittar inget annat om man beställer såhär sent, så det blir bra. Du och jag kan ju dela säng och det får killarna också göra” sa Chelsey och skrattade till vid tanken. Jag kollade snabbt på klockan och såg att den var halv åtta.
”Chels..” sa jag stressat.
”ja?” svarade hon.
”Min buss gick precis, mamma kommer bli tokig om jag inte kommer hem till middagen!” halv skrek jag. Chelseys blick förändrade direkt, Hon visste också att min mamma var jätte noga på tider.
”Men Kevin Kan köra dig? Jag går och frågar nu” sa hon och sprang ut ur rummet, Chelsey seriöst? Var du tvungen, nu när han bara skulle bli ett minne. Hon kom lika snabbt in i rummet med sin bror i hälarna. Han granskade mig uppifrån och ner & nickade snabbt. Jag gav Chels en sur blick innan jag reste mig upp från sängen och gick snabbt mot hennes bror. Han log smått och nickade gillande på huvudet. Jag sprang ner för den långa trappan och möttes av två små hundar. Jag klappade dom snabbt och gick vidare mot dörren. Jag ställde mig vid motorcykeln och väntade otåligt på hennes bror.
”Värst vad du har bråttom” sa han allvarligt och kollade på mig. Jag vände blicken från hans ansikte, jag tänkte inte svara. Han tog fram en hjälm och gav den till mig, jag satte snabbt den på mig och satt mig bakom Kevin, han började köra hem till mig.
”April…” jag gick snabbt av från motorcykeln och lade hjälmen på den. Jag gav han en sista blick innan jag började gå mot dörren, Men jag kom inte så långt innan jag kände någon ta tag i min hand. Jag vände mig snabbt om och Kevin kollade rakt in i mina ögon.
”Vi måste prata” sa han utan att släppa min blick.
”Vi har inget att prata om, det ända du ska göra nu är släppa mig och åka hem” sa jag bestämt och drog mig ur hans grepp. Jag sprang in i huset och hann precis stänga dörren innan mamma kom emot mig.
”Vem är han?” sa hon kallt.
”Chelseys bror” sa jag ointresserat.
”Varför körde han hem dig? Och varför höll han fast dig?” sa hon irriterat.
”Jag missade bussen & han undrade bara en sak, Godnatt mamma” sa jag och började gå upp för trappan. Jag orkade inte med alla hennes frågor just nu.
”April, du kommer ner nu och äter, du kan inte bara gå ifrån mig sådär” halv skrek mamma, hon var väldigt irriterad det hördes på lång väg. Jag fortsatte att gå upp för trappan och smällde igen dörren in till mitt rum. Jag slängde min väska på golvet och bäddade ner mig i sängen, jag orkade inget just nu.
Jag vaknade av att min dörr öppnades, mamma kom in och satte sig i min säng.
”April, jag accepterar inte ditt beteende som du visade idag och maten står på bordet, du får värma den själv. Jag åker till kontoret och gör klart det sista nu” Hon böjde sig ner mot mig och pussade mig mjukt på kinden. Jag kände en tår mot min kind och kollade chokat upp på mamma. Hon grät, det var första gången jag såg henne gråta på åtta år. Jag lade sakta mina armar runt henne och hon smällde inte bort dom, hon lät mig dra in henne i en hård kram.
”April, jag vet inte vad jag ska göra. Jag saknar han” sa hon mellan snyftningarna. Jag klappade henne sakta över hennes lockiga svarta hår.
”Mamma, vi båda saknar han..” jag kunde inte hålla in mina tårar längre, det var både av glädje och sorg. Jag var glad att mamma grät, att hon visade sina känslor, men saknaden av pappa var för stor.
”Jag har jobbat mycket den senaste tiden, och när jag kommer hem i sommar så ska bara du och jag hitta på något” sa hon och log, och denna gången var hennes leende äkta, Jag log tillbaka. Hon reste sig sakta upp och tog tag i min hand. Jag följde efter henne ner till köket.
”Vill du ha varmchoklad?” frågade hon mjukt. Jag nickade och log, detta var min gamla mamma, hon som alltid var glad och inte hade tusen regler för sin dotter, Det var såhär hon var när pappa fanns. Hon ställde en kopp med varmchoklad framför mig och satte sig mittemot.
”Så vad säger du om en shopping dag imorgon?” sa hon och log.
”Ja, det skulle vara kul” sa jag och nästan grät för mamma hade börjat komma ur sitt skal.
När hon druckit upp sin varmchoklad tittade hon upp mot klockan och hennes ögon spärrades upp.
”Jag måste gå till jobbet” sa hon stelt och gick bort till diskmaskinen och satte in koppen. Hon försvann snabbt ut till hallen och jag hörde ett snabbt hejdå innan dörren smälldes igen. Jag kollade chokat ut mot vägen, hur kunde hon gå tillbaka till sitt gammla jag så snabbt? Jag gäspade stort och såg att klockan var 22:45, lika bra att ta en dusch och packa till skolan imorgon tänkte jag och började sakta gå upp mot mitt rum.
Jag vaknade av min klocka som ringde, sakta gick jag upp från sängen och in till min garderob. Jag tog ett par enkla kläder och sminkade mig snabbt. Jag sneglade mot klockan 07:20. Min buss gick om 10 minuter, jag sprang nerför trappan och tog ett par skor, min jacka och väskan innan jag sprang ut från dörren och låste. Jag gick rast bort mot busshållplatsen och väntade på att bussen skulle komma.
10 minuter av lektionen återstod, jag kände att min mobil vibrerade i fickan och tog försiktigt upp den.
”Hej gumman, jag kan tyvärr inte shoppa idag. Puss mamma” stod det. Såklart att detta hände, som alltid. Jag skrev ett sms till Chels ”hej älskling, shopping idag? Puss” Jag tittade upp och möttes av min lärares stränga ögon.
”April, du vet vad jag tycker om det där. Jag tar din mobil tills imorgon” sa hon och ryckte min mobil ur händerna på mig.
______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? I nästa kapitel är Justins perspektiv, om ni vill läsa det kommentera då!
~Aprils perspektiv ~ Kapitel 2
Förra Kapitlet:
”Men det har du ju gjort många gånger” sa jag förvånat, hon blev aldrig såhär glad över en resa.
”Ja, men inte utan någon vuxen & du ska följa med!” skrek hon.
”Chels..” sa jag men hon avbröt mig.
”Vi kommer ha det sjukt kul, jag kan väl komma till dig imorgon så kan vi börja planera!”
”Chels lyssna, Mamma kommer aldrig gå med på att vi åker iväg själva” sa jag med sorg i rösten
”Nä det kommer hon aldrig, men jag har en idé” jag vände mig om och Wish stod där och log.
______________________________________________________________________________________________
”jag säger till din mamma att du ska sova här, så åker du iväg” sa Wish och log.
”Tack Wish, du är bäst!” skrek jag av glädje detta skulle bli min första resa utan en mamma som stod och tjatade på mig om vad som var fel.
”Vad händer April?” frågade Chelsey när jag tog upp telefonen igen.
”Jag får följa med, men mamma får inte veta något. Jag berättar allt imorgon så kom till mig vid ett. Puss” sa jag och log riktigt stort.
”Okej, ses babe, puss” sa Chelsey och la på. Jag gick ut till Wish och tog upp min kopp med varm choklad igen. Jag drack sakta, den var fortfarande varm. Wish log mot mig, hon förstod en alltid.
”Så hur hade du tänkt?” frågade jag, man visste aldrig vilka idéer Wish hade.
”vi ser först om din mamma åker iväg, och hur lång tid. Om det är mindre än den tiden ni ska vara borta så säger jag att du sover här, svårare är det inte” hon log sitt speciella, men vackra leende. Jag gick fram till soffan och kramade henne hårt, hon var bäst.
Jag tittade upp mot klockan, 09:13 jag var tvungen att gå upp. Jag började resa mig, men smärtan i revbenen var stor, jag lade mig ner och kasade sakta ner på golvet, jag tog tag i mitt skrivbord och reste mig sakta upp, Tur att jag hade fått tabletter mot detta tänkte jag. Jag gick till min lilla garderob och tog på mig enkla kläder innan Jag gick ut till hagen, jag skulle verkligen sakna Catelaya. Jag visslade och hästarna kom emot mig, jag klappade Catelaya saka över mulen och pussade henne snabbt. Jag hade inte mycket tid kvar tills Chelsey kom. Jag gick ut mot cykeln och började trampa hem.
”Hur har du tänkt?” frågade jag nyfiket.
”Vi ser ju när din mamma åker bort och sen beställer vi biljetter, skolan slutar ju om en vecka så det är inte så lång tid kvar Och vet du vad mamma och pappa skulle fixa?”
”nej” sa jag, hennes föräldrar gjorde allt för dom, dom hade hur mycket pengar som helst och dom fick nästan allt dom pekade på. Mamma jobbade mycket och fick lite över normal inkomst. Jag kunde få det mesta jag ville ha, men inte allt.
”Vi ska få bo på ett jätte fint hotell, många kändisar bor där och man kan shoppa mycket” sa hon och log, såklart att Chels tänkte på kändisar och kläder. Mamma skulle komma hem om en timme, jag visste inte hur jag skulle fråga för hon skulle antagligen misstänka något om jag började fråga massa.
”Och du är ju singel, så Kevin har en jätte snygg kompis som ska med” sa hon och log ännu mer.
”Ska din bror med?” frågade jag förvånat, hur skulle detta gå? Vi bråkade ju och han har inte ringt än, och det med att jag var singel var sådär rätt. Jag var inte singel, men vi hade en paus. Detta hade hänt förr och då ringde han alltid efter en vecka och sa förlåt. Alltid samma ursäkter, han skulle alltid förklara sig så att det blev jag som överreagerade och han hade gjort allt rätt. Det var bara sån han var, Chels och Kevin är väldigt olika, Han visade alltid på sitt sätt att vara på att han var rik medans Chels tyckte det var jobbigt att alla trodde att hon var en bortskämd unge som fick allt hon ville, jag gillade det, hon bad inte om så mycket heller.
”Hej gumman, jag är hemma” hördes en röst på nedervåningen. Vi hoppade snabbt upp från sängen och sprang nerför den vita trappan, mamma stod vid dörren och hängde av sig jackan.
”Hej” sa vi i kör, vi kollade på varandra och skrattade lätt. Mamma kramade oss båda och gick sedan vidare in till köket, hennes svarta långa hår hängde perfekt ner på ryggen. Vi gick tätt efter henne för hon kanske sa något om att hon skulle iväg då.
”Är ni hungriga?” frågade mamma med ett milt leende. Jag älskade när mamma log, hon gjorde knappt det längre inte efter pappas död, innan hade hon alltid ett leende på läpparna men det var bara ett minne nu. Hon hade alltid sett ovanligt ung ut, det gjorde hon fortfarande men efter att pappa gick bort såg man på en kort tid hur mycket äldre hon såg ut.
”Ja” sa Chelsey.
Vi satte oss ner på stolarna och såg på när mamma tog fram en stekpanna och började göra pannkakor. Hon ställde varsin tallrik med en rykande varm pannkaka framför oss, vi högg in direkt. Det smakade underbart gott.
”jo dagen efter du slutat skolan måste jag åka iväg i tre veckor, förlåt men det är jätte viktigt.” sa mamma med ett stelt leende. Jag fick anstränga mig för att inte skrika av glädje, jag kollade snabbt på Chels som log smått.
”Okej, det är lugnt, jag kan ju vara med Chels” sa jag och försökte låta normal. Jag åt snabbt upp min sista bit av pannkakan som nu var ganska kall.
”Tack för maten mamma, Den var jätte god men vi ska till Chelsey nu.” sa jag och log stort mot mamma, hon kollade på mig och nickade försiktigt. Vi gick ut till hallen och tog snabbt på oss skorna och jackan innan vi sprang ut från huset. Jag skrattade högt, detta skulle bli den bästa sommaren.
”Då kan vi vara iväg i en månad då?” frågade Chels och log med sina vita tänder. Jag nickade snabbt och log tillbaka.
”Okej, din mamma åker väl iväg snart igen i bara någon dag? För då kan vi packa” sa hon.
”Ja, om två dagar, hon blir borta hela dagen och natten” sa jag med ett litet leende. Chels nickade gillande. Min mobil vibrerade till i fickan, jag tog upp den och såg att det stod ” ”Kevin” på skärmen, Jag låste upp den och kollade på vad han hade skrivit.
”Hej babe, sorry för det som hände men om du stannat hade vi kunnat lösa allt. Så kan du komma imorgon så vi kan prata om allt. Puss” jag stirrade rakt ner i skärmen, vad skulle jag svara? Ville jag fortsätta såhär?
”April?” jag tittade snabbt upp från mobilen och möttes av Chelseys bruna ögon, hon kom fram till mig och sneglade på min mobil. Hon spärrade upp sina ögon och jag låste snabbt min mobil.
”April..”
”Ja?” frågade jag osäkert.
”Smsar du med min bror” sa hon stelt, vad skulle jag svara?
______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni än så länge? Och vad kommer April svara?
Justin kommer inte senare, men det är ganska bra att veta vad som händer innan ju :)
Kommentera gärna!
~Aprils perspektiv ~ Kapitel 1.
”så, Varför vill du inte berätta?” frågade jag. Han kollade in i mina ögon och suckade djupt.
”jag sa ju att jag ville först se hur seriöst detta blir, & jag vill inte ha ett förhållande som håller i 2 veckor sen får man massa frågor om vad som hände” svarade han och strök mig över kinden.
”vi har varit tillsammans i en och en halv månad nu, tycker du inte detta är seriöst?” frågade jag irriterat.
”jo, men du förstår inte” svarade han kort tillbaka och drog tillbaka sin hand.
”Klart jag gör, men jag orkar inte ljuga för min bästa vän längre, varför kan jag inte berätta för henne att jag har ett förhållande med hennes bror?” svarade jag och kollade kallt på han samtidigt som jag reste mig ur sängen och tog på mig jackan.
”var ska du?” frågade han mig och struntade att svara i min fråga.
”Vet inte, jag ska i alla fall inte vara här. Ring mig när du tänker svara på mig fråga, för du gör alltid såhär när det blir jobbigt. Jag måste smyga in i min pojkväns hus för ingen ska veta något & jag får inte säga något till dig i skolan, skäms du över mig eller? För det verkar så, Hejdå” sa jag och tog min väska & började gå mot dörren. Han reste sig snabbt från sängen och tog tag i min arm.
”släpp mig” skrek jag och drog mig loss. Jag gav han en sista blick innan jag sprang upp för trappan och ut genom dörren, jag kom ut på den kalla och mörka gatan, jag började sakta gå mot parken, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag kom fram till den lilla sjön och satte mig mot ett träd och slöt ögonen.
jag kände en vatten droppe på min kind, fler och fler kom. Jag öppnade sakta ögonen och kollade runt. Det var fortfarande mörkt. Jag tog upp min mobil ur väskan och kollade klockan 05:27 stod det på skärmen, Jag ställde mig sakta upp och började sakta gå mot busshållplatsen. Jag kollade på tabellen, Nästa buss gick om 20 minuter. Jag satt mig ner på bänken och började spela på min telefon.
Det var bara 3 andra personer på bussen, jag gick sakta längst bak och satte mig på dom röda slitna sätena. Jag satte upp fötterna på det andra sätet och lutade huvudet mot fönstret. Jag tittade ut på den mörka och våta vägen, den var lika mörk som mitt liv just nu. Varför ville han inte berätta något, det skulle ju ändå bara bli jobbigare att berätta om det gick längre tid. Det skulle bli jobbigt att berätta för Chelsey För att hon var min bästa vän, eller andra halva och hans syster. Men det var jobbigare att hålla tyst, att hon inte visste något. Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil vibrerade, jag tog upp den och det stod ”Mamma” på skärmen & jag svarade.
”Hej gumman, är du på väg till stallet?” frågade mamma.
”ja, vadå då?” sa jag.
”Vad bra, jag kommer hem på på onsdag, vi ses då, puss älskar dig” sa mamma.
”Okej, älskar dig också. Puss” sa jag och lade på. Jag kollade ut genom fönstret igen och såg att jag nästan var hemma. Jag sträckte på mig och tryckte på den lilla röda stopp knappen.
Bussen stannade vid den lilla busshållplatsen, jag tog min väska och hoppade av. Jag gick raskt till dörren och låste upp den, Det skulle bli skönt att vara ensam hemma. Mamma brukade alltid fråga så mycket. Jag tog av mina ytterkläder och gick in till det stora köket. Mamma älskade att bo en bit utanför stan, men ändå ville hon ha huset modernt. Det var jobbigt att Åka buss varje dag, men också skönt att det inte var så långt till stallet. Jag tog fram ett paket nudlar och fyllde en kastrull med vatten som jag satte på spisen. Jag sprang upp på mitt rum och klädde på mig rid kläderna & sprang sedan ner till köket igen.
”Catelaya, kom gumman!” ropade jag & Catelaya kom springandes mot mig, jag gick in i hagen och knäppte fast grimskaftet. Jag ledde in henne i stallet och började rykta. Stallet var ganska litet men fint, det fanns fyra boxar men bara tre användes. Jag tränsade henne och ledde ut henne till en bänk och hoppade upp. Jag skulle rida barbacka i skogen. Jag visste att man inte ska rida ut själv, speciellt inte om man inte sa vart man skulle till någon. Men risken att något skulle hända var liten. Jag började skritta mot skogen, allt här var så vackert. Jag älskade att rida här för man glömde allt då, Bara att vara i stallet gjorde så att man glömde alla problem.
Catelaya började stegra, jag försökte hålla mig kvar men det gick inte. Jag föll ner till marken och gav ifrån mig ett högt skrik. Catelaya började springa runt mig, och jag kände en smäll mot revbenen. Jag kunde inte få luft & mina andetag blev snabbare.
”April!” skrek någon oroligt, jag försökte öppna mina ögon. Men dom var tunga som bly. Någon kom fram till mig och lyfte sakta upp mig, jag gav ifrån mig ett smärtfyllt skrik. Jag hörde en några röster runt mig. Jag hörde något om att dom skulle ringa någon, jag visste inte vem. Jag kände lukten av äppelkaka och värmen kom sakta emot mig. Jag kände något mjukt under mig, och filtar lades över mig. Jag öppnade ögonen sakta och mötte ett par bruna underbara ögon som jag kände till, dom tillhörde Wish. Egentligen hette hon Melissa, men alla sa Wish & hon gillade det mer.
”April..” sa hon med sin mjuka röst och strök mig sakta över kinden. Jag log mot henne och hon log sitt fina leende tillbaka. Alltid när jag var mindre hade hon passat mig när mamma skulle bort med jobbet, Mamma jobbade hela tiden nästan och därför var jag oftast hemma själv.
”April, du vet att du måste säga till när du ska ut i skogen själv, jag såg Catelaya springa hit utan dig och jag blev jätte orolig. Tänk om jag inte varit i köket just då? Eller ens hemma, Gumman skräm mig aldrig så igen” viskade hon i mitt öra.
”Sätt dig upp så ska du få varm choklad” sa Wish & log sitt fina leende som jag älskade. Jag började sakta sätta mig upp, ett smärtfyllt skrik kom ur min mun.
”Jacob, kom” skrek Wish.
Wish och Jacob kom in i sjukhus rummet.
”Hur är det, har dom sagt vad som är felet?” frågade Wish med en orolig blick.
”Ta det lugnt Wish, det är bra med mig. Bara ett brutet revben, dom kan inte göra något åt det så det får läka av sig själv. Men jag får inte rida förens efter det har läkt" sa jag sorgset.
”Okej, men vi får rida Catelaya då, och du kan ju ändå vara i stallet” sa Wish och log. Hon strök sakta bort en hårslinga som fallit ner i mitt ansikte. Jag undrar vad jag skulle göra utan henne. Hon ställde alltid upp för mig, Hon fanns alltid där. När jag var liten och någon hade varit dum mot mig sprang jag hem till henne istället för mamma, det var ju naturligt för mamma var nästan aldrig med mig. Men det hade blivit bättre, hon jobbade inte lika mycket nu men det var alltid stelt mellan oss. Jag kunde inte berätta allt med henne, som jag kunde med Wish. Jacob stod i hörnet och tittade på oss, han öppnade munnen för att säga något men stängde den lika snabbt igen.
”Ska vi åka hem snart” frågade han försiktigt.
”Ja, jag ska bara vänta på läkaren, jag ska ha värktabletter om smärtan blir för stor” sa jag och log.
Min mobil vibrerade i fickan, jag log mot Wish och hon nickade mot mig att jag skulle svara. Hon hade också hört den. Jag tog upp mobilen och såg att det stod ”Chelsey” på den, jag tryckte svara.
”Hej April” nästan skrek Chelsey.
”Hej på dig med Chels” sa jag
”Du låter ledsen, har något hänt?” frågade Chelsey
.”Nä, jag ramlade bara av Catelaya och bröt ett revben annars är det bra” sa jag och gick in i mitt egna rum som Wish hade inrett.
”Oj, men jag har en sak som kan gör dig glad, Mamma och Pappa har dåligt samvete för att dom ska bort så mycket i sommar, så gissa vad dom har gett oss?” skrek hon.
”jag vet inte?” frågade jag fundersamt.
”Jo, kom igen. Gissa!” skrek Chels.
”Du ska få ett eget hus?” frågade jag på skämt.
”Tyvärr inte, men vi ska resa till USA” skrattade hon
”Men det har du ju gjort många gånger, har du slagit i huvudet eller?” sa jag förvånat, hon blev aldrig såhär glad över en resa.
”Ja, men inte utan någon vuxen & du ska följa med!” skrek hon.
”Chels..” sa jag men hon avbröt snabbt mig.
”Vi kommer ha det sjukt kul, jag kan väl komma till dig imorgon så kan vi börja planera!”
”Chels lyssna, Mamma kommer aldrig gå med på att vi åker iväg själva” sa jag med sorg i rösten
”Nä det kommer hon aldrig, men jag har en idé” jag vände mig om och Wish stod där och log på ett speciellt sätt.
______________________________________________________________________________________________
Detta är mitt första kapitel så nu vill jag veta vad ni tycker.
Justin kommer inte lite senare, och det kan vara lite tråkigt nu ibörjan.
Men hoppas ni gillar det & kommentera gärna :)