Förra kapitlet:

”Justin, jag kan sova på soffan” Säger jag trött när jag märker att han har lagt mig i sitt rum. Han skakar på huvudet.

 ”Nej, jag gör det istället. Du är fortfarande sjuk.” säger han och tar ett av täckena. Jag suckar högt.

”Justin seriöst, du ska inte behöva sova på soffan för att jag är sjuk” Säger jag surt. Han tar en  kudde också och börjar gå ut från dörren.

”Justin vänta” Säger jag och han stannar i dörröppningen. Han vänder sig om och tittar på mig.

”Sängen är ju stor så du kan ju också sova här” säger jag. Han skakar på huvudet och skrattar till. Jag kollar förvånat på honom, varför skrattar han?

”Vad säger din pojkvän om det då?” Jag suckar ännu en gång och slänger mig ner i sängen.

”Skitsamma vad han tycker, vi är ju bara vänner” säger irriterat. Jag hör Justins steg men orkar inte bry mig om vart han går. Jag känner hur sängen trycks ner på ena sidan och slår upp ögonen. Justin har lagt sig ner och hans ögon är slutna. Jag vänder mig om och sluter mina ögon.

---

 

Jag tar ännu en klunk och kollar på Justin.

”Så… du åker imorgon?” frågar jag försiktigt. Han tittar rakt in i mina ögon och nickar. Snabbt vänder jag ner blicken till min kopp igen.  Jag tar en liten slinga från mitt hår och rullar den runt fingret.

”Justin, hur mår du egentligen? Du verkar alltid så glad, men samtidigt känns det som du inte alls är de” säger jag och tittar oroligt på honom. Det kan verkligen inte vara lätt att vara känd, alla vet vad som händer i ens liv och hittar på en massa falska rykten. Helt ärligt är jag inte säker på att jag hade klarat att leva så en dag. Han tittar upp på mig och ger mig ett lugnande leende.

”Inte så bra, men livet går ju vidare. Man måste fortsätta framåt och inte stå och trampa på samma ställe hela tiden. Men allt detta med Selena är jobbigt, jag vet inte vad jag ska göra. Alla vill veta vad som händer, alla hittar på saker och det är bara så jobbigt…” Jag lägger min hand på hans arm och han tittar upp.

”Jag förstår, jag vet inte hur det är med att alla vet ens problem, att alla vet vad man gör. Men jag kan ändå förstå hur du känner dig. Allt kommer att lösa sig tillslut” Jag ler smått till honom när jag avslutat meningen. Justin drar snabbt in mig i en mjuk kram. ”tack” viskar han i mitt öra. Jag undrar för vad, men låter bli att fråga.

 

 

”Jag har börjat skriva en låt om… du vet Selena och allt det” säger han kort. Jag nickar snabbt och sätter mig ner på den vita mattan. Justin tar fram sin gitarr och börjar spela på den nya låten.

 

”Lately I've been thinkin',

Thinkin' bout what we had,

I know it was hard,

It was all that we knew, yeah

 

Have you been drinkin'

To take all the pain away?

I wish that I could give you what you deserve.

 

'Cause nothing can ever,

Ever replace you.

Nothing can make me feel like you do.

You know there's no one

I can relate to.

And know we won't find a love that's so true.

 

There's nothing like us,

There's nothing like you and me,

Together through the storm.

There's nothing like us,

There's nothing like you and me,

Together, oh”

 

Han avslutar plötsligt och tittar sorgset ut i rummet.

”Det är allt jag har… än så länge. Låten är inte klar än” säger han och tittar på mig. Han försöker att le, men man ser fortfarande den sorgsna glimten i ögonen. Plötsligt börjar min mobil ringa inne i sovrummet. Jag ursäktar mig snabbt och springer in för att svara. Jag kollar snabbt på displayen för att se vem det är som ringer och ser att det står ”Mamma”. Nervöst trycker jag på svara knappen och säger ett snabbt hej.

”Hej gumman, var är du?” frågar mamma en aning surt. Jag börjar bli ännu nervösare och går runt i sovrummet.

”Ehm, hos Wish. Hurså?” Ljuger jag. Man kan antagligen höra osäkerheten i min röst. Jag sätter mig ner i sängen och ser att Justin är på väg in i sovrummet. Jag sätter pekfingret för munnen som visar att han ska vara tyst. Han nickar förstående men ser ändå fundersam ut.

”Hon sa att du var hemma. hon suckar högt ”Gumman jag vet vart du är så du behöver inte ljuga. Men jag är riktigt besviken på dig ska du veta” säger hon kallt. Jag sätter min hand framför munnen och känner hur tårarna rinner ner för kinderna. Jag kommer raskt fram till mig och håller om mig.

”Vad har hänt” frågar han oroligt. Jag skakar bara på huvudet åt honom.

”Vem var det där April? Du åker hem imorgon, och vi har en del att prata om” säger hon. ”Det var…Justin”. Säger jag. Jag tar en paus innan jag börjar prata igen. ”Mamma jag är verkligen ledsen, men jag trodde inte att du skulle låta mig åka. Förlåt” säger jag, jag menar verkligen orden.

”Okej, ses snart. Älskar dig” säger hon och lägger på. Justin kramar mig ännu hårdare och jag lutar mitt huvud mot hans axel.

 

”Vill du berätta vad som hänt nu?” frågar han försiktigt. Jag sätter mig sakta upp och försöker få bort allt smink som har kletat ut sig i hela mitt ansikte.

”Vi åkte hit utan att min mamma visste om det, och nu har hon fått reda på det. Jag kommer få riktigt mycket problem när jag åker hem imorgon” säger jag och lutar mig ännu en gång mot Justin.

”Kom, vi går ut på en promenad” säger han och reser sig upp. Jag tittar upp på honom, och följer sedan efter. Jag tar snabbt på mig mina skor och går sedan jämsides ut med Justin. Det blåser lätt, men det är bara skönt. Solen håller på att gå ner och hela himlen har färgats orange. Det är så vackert. Jag tar fram min kamera och fotar det.

”Så fin bild” säger han tyst. Jag tittar in i hans ögon och ler.

”Kommer… kommer vi vara vänner sen också?” frågar jag osäkert. Jag ville verkligen inte förlora han som vän, men jag förstod att hans jobb tog mycket tid. Vi kanske inte skulle träffas så ofta, men bara jag fick ha kvar han som vän var jag nöjd.

”Såklart, jag är glad att jag har lärt känna er” säger han med ett stort leende. Jag kramar snabbt han och ett stort leende sprider sig på min mun.

 

Jag suckar djupt och kollar på Chelsey igen. Hon sitter bredvid Justin i soffan och har lagt sitt huvud i händerna.

”Ni behöver ju inte åka hem, jag kan göra det själv” säger jag och försöker få henne att bli lite gladare. Hon tittar plötsligt upp och möter min blick. Snabbt skakar hon på huvudet. Jag slänger mig bak i soffan, hon kunde verkligen vara envis.

”Chels… Ni ska inte behöva åka hem för att jag måste det. Okej? Jag vill inte förstöra er semester” säger jag surt, jag kunde vara hemma utan henne i en vecka. Jag ställer mig upp och går in i sovrummet. Jag tar fram min resväska som ligger under sängen och slänger ner alla mina kläder. Just nu bryr jag mig inte om att packa fint. Med tunga steg går jag in i badrummet och tar alla mina saker. Även dom slänger jag ner i en resväskan. Jag tar med resväskorna ut och ställer i vardagsrummet.

”Så nu har jag packat, jag åker själv imorgon. God natt” säger jag surt och smäller igen dörren till sovrummet. Jag viker kläderna jag ska ha på mig imorgon fint och lägger dem på en stol. Jag lägger mig ner i den stora sängen och drar täcket över mig. Sakta sluter jag mina ögon och känner hur tröttheten tar tag i mig.

 

Sakta slår jag upp ögonen, solen tränger sig fram genom gardinerna och jag går fram och drar undan dem.  Jag går fram till den gråa stolen och tar på mig mina kläder och sminkar mig lätt. Jag sneglar på klockan och ser att den står på 08:00. Bra, flyget går ikväll så jag hinner göra lite saker idag. Jag granskar mig en sista gång i spegeln innan jag går ut från rummet. Jag stannar plötsligt upp, Justin och Chelsey sitter i den vita soffan.

”Hej” mumlar jag och går snabbt förbi dem och ut genom dörren. Jag springer snabbt ner för trapporna och ut till uteserveringen av frukost. Solen står högt på himmeln redan och jag tar en tallrik och lägger upp maten på den.

 

”Jag hörde att du skulle hem idag” jag tittar upp och möter Kevins blick. Jag nickar snabbt och tar ännu en bit av våfflorna. Kevin sätter sig ner på stolen mittemot mig. Jag tar upp en bit av våfflorna på gaffeln och ger den till Kevin.

”Ja, mamma ringde” mumlar jag. Han sträcker handen över bordet och lägger mitt hår bakom örat.

”Vi kan ju också åka hem idag, så slipper du göra det själv” säger han och ler smått. Man ser direkt i hans blick att han vill stanna här. Jag skakar på huvudet.

”Jag åker ju med Justin, Ryan och Chaz” säger jag och ler lite mot honom. Kevin suckar djupt och tittar bort. Jag kollar undrande på honom och han möter min blick igen.

”Perfekt ju…” mumlar han, jag tar ett djupt andetag innan jag svarar honom.

”Om du tror att det är något mellan mig och Justin har du fel. Vi är bara vänner, och du tror väl inte att jag ljuger för dig? Seriöst? Ska jag inte få ha nya vänner” säger jag irriterat. Jag kunde bli riktigt trött på Kevin ibland. Han struntar i att svara mig och tittar bort mot poolen istället. Jag fortsätter att äta utan att säga något mer till Kevin, jag orkar inte vara ovän med honom när jag inte ska träffa honom på en vecka. Kevin bryter plötsligt tystnaden.

”Förlåt, jag bara… ni var här tillsammans själva och så” säger han tyst. Jag lägger min hand ovanpå hans och ger honom en blick som visar att det är okej.

 

Jag tar tag i den ena resväskan och går nerför trapporna. Kevin kommer strax bakom mig och sätter ner resväskorna bredvid den jag tog. Han drar in mig i en hård kram och jag lägger händerna om hans rygg.

”Vi är okej va?” viskar han till mig och jag nickar. Han lägger händerna på mina kinder och hans huvud närmar sig mitt. Försiktigt kysser han mig och jag besvarar kyssen. Plötsligt hör jag en duns och kollar bak. Där står Chelsey chokad och stirrar på oss. Jag öppnar munnen för att förklara men inget kommer ut, Jag bara står där och kollar sorgset på Chelsey.

”Vad har hänt här?” frågar en röst och jag sneglar dit. Justin. 

 

---

Förlåt så mycket för att jag inte skrivit på jätte länge, men när jag försökte blev alla meningar fel och så vidare.

 

Minst 2 kommentarer till nästa.