Förra kapitlet:

”Då berättar vi” jag lutar mitt huvud mot hans axel och sluter ögonen. Jag önskade att vårt förhållande alltid var såhär, men inget är perfekt. Jag tar den lilla ängeln i min hand, den skulle alltid hjälpa mig att göra rätt val och det gjorde den nu. Jag ville verkligen berätta hela tiden, men det var något som tog emot. Ju längre tid det gick ju mindre vågade jag säga något. Jag var rädd för allas reaktioner, men mest Chelseys. Man visste aldrig med Chelsey, antingen tyckte hon det var bra eller så var vi ovänner.

”Men vi väntar tills vi kommer hem, vill inte förstöra semestern” viskar han. jag nickar.

Såklart, det skulle inte vara så lyckat att vara ovän med Chelsey när jag delar rum med henne.

Hon var verkligen som ett djur som aldrig går att få tam, hon gör exakt som hon vill och man kan aldrig veta vad som händer när man är med henne. Antingen var man vän med henne eller inte, det fanns inget där emellan och alla respekterade henne. För ingen ville heller vara ovän med henne. Hon sa alltid att det var töntigt att alla höll på som om dom var rädda för henne, eller för att vara hennes ovän. Och jag håller med.

Solen går sakta upp mott himmeln och himmeln färgas rosa. Jag verkligen älskar att titta på solnedgången och när den gå upp. Jag och pappa brukade göra det, vi satt tillsammans någonstans och tittade på när hela himmeln färgades i olika färger.

”Nu har vi varit tillsammans i ett halvår, exakt idag. Tiden har gått så snabbt” Han tar tag i min hand och kramar om den.  Hur har det kunnat gå så lång tid utan att någon märkt något? Justin märkte det på typ tre dagar, men ingen annan.

”Kan vi inte ut och äta ikväll? Eller göra något bara du och jag?” Kevins mjuka röst, den är så vacker. Jag nickar, men hur? Alla andra var ju också här, men vi kommer på något som vi alltid gör. Chelsey fyller år om en vecka så vi måste ju ändå hitta en present, det kan vara vår ursäkt.

”Vi kan säga att vi ska köpa..”

”En present till Chelsey eftersom hon fyller år om en vecka” Avbryter han mig, jag älskar när han gör så, fortsätter min mening exakt som jag tänkt säga den och ibland bättre. Han förklarar saker på ett sätt som jag aldrig har kunnat. Jag vill verkligen bara stanna i exakt detta ögonblicket, stanna hela tiden och bara sitta här med Kevin.

”Vi borde gå tillbaka nu älskling, vi har suttit här i några timmar nu och du är säkert jätte hungrig?” Jag skakade på huvudet. Jag ville verkligen inte lämna nu, detta var så nära perfekt man kunde komma.

”Jag är inte hungrig, jag vill stanna en liten stund till” Jag lutar mig mot hans axel igen och min mage kurrar högt. Jag var hungrig men jag vill inte gå härifrån. Han skrattar sitt gulliga leende, så gulligt att man nästan smälter och tittar på mig.

”Inte hungrig? Kom nu världens vackraste tjej” Leendet växter snabbt på min mun och han räcker it sin hand, jag tar tag i den och han drar upp mig. Jag älskade verkligen han, mer än ord kunde beskriva. Han var verkligen inte som någon annan. Jag kramade hårdare om hans hand och lutade mitt huvud mot hans axel medans vi började gå upp från stranden.

”Vet du vilken tur det är att ha en så underbar tjej?” han pussar min panna och fortsätter att gå rakt fram. Jag ler, han var verkligen super gullig. Jag ångrar att jag sa att han bara skulle vara ett minne, för jag vet inte om det skulle gå. Jag älskade han verkligen.

”Vet du vilken tur det är att ha en så underbar pojkvän?” viskar jag till han. Han skrattar och ger mig ännu en puss på pannan. Vi fortsätter att gå uppför den långa backen och jag släpper hans hand när vi närmar oss tältet.

”Du vet varför…” säger jag och suckar. Han nickar och ger mig en sista puss på munnen innan vi fortsätter.

”Men det är över snart älskling” säger han och vi går över gräset. En nyvaken Chelsey kommer ut från tältet ganska irriterad.

”Var har ni varit? Fattar ni vad jag fick stå ut med! Dom idioterna har stört mig hela morgonen och dom fattar inte när jag säger att jag måste ha min skönhetssömn!” skriker hon så att det kan höras i hela kvarteret.  Hon kollar surt på oss och jag kan inte låta bli att skratta åt hennes min. Chelseys morgonhumör är inget att leka med.  Höga skratt hörs inifrån tältet och Chelsey ser ännu surare ut.

”Men seriöst var har ni varit?” säger hon lite lugnare och ignorerar killarna. Jag kollar upp på Kevin och vet inte vad jag ska säga.

”Kunde inte sova eftersom en viss person snarkar ganska högt så vi gick en runda” han skrattade. Chelsey snarkade inte men Kevin älskade att retas med henne. Hon tittar besviket på sin bror och jag börjar skrattar igen. Isaac tittar ut från tältet och börjar skratta åt Chelsey, hon vänder sig om och räcker ut tungan åt honom.

”Nä, nu måste vi packa ihop och åka tillbaka. Är sjukt hungrig och vi glömde att köpa frukost igår” säger hon och går inte i tältet. Jag kollar upp på Kevin och han ler tillbaka. Ett högt skrik hörs inifrån tältet och vi börjar skratta samtidigt. Man ska inte leka med Chelseys morgonhumör.

 

”Ska ni med till stranden eller?” Chelseys glada leende blir större.

”Nä, du vet det är en tjej som fyller år om en vecka och hon har ganska höga krav på presenter så jag tror inte vi hinner det” säger jag och flinar åt henne. Kevin brister ut i skratt.

”Seriöst, har ni startat en klubb som heter ’Var taskig mot Chelsey’ eller? Utbrister hon och viftar med armarna. Vi börjar skratta ännu mer och Chelsey går ut från dörren.

”Typiskt dom, aldrig snälla mot mig som alltid är så snäll” säger hon.  Kevin pussar mig på annan igen och jag lägger mig bredvid honom i soffan och lutar mitt huvud mot hans mage.

”Du vet att vi måste hitta en present?” säger jag och kollar upp i hans bruna ögon.

”Fixat” säger han och kysser mig. Jag ler mot honom och pussar han på kinden. Dörren öppnas och jag kollar förskräckt dit. Justin kommer in och ler smått. Jag suckar lättat ut, det kunde ha varit vem som helst som kom in och tur att det var Justin.

”Jag lovar, jag skvallrar inte. Ni får berätta det själv” han går in till köket och tar Chelseys vita handväska. Såklart att hon ska glömma den och sen låta någon annan hämta den. Hon kan vara riktigt lat ibland. Jag mimar ett tack till Justin och han nickar som svar innan han går ut igen. Dörren smälls igen med ett högt ljud. Jag återgår till att titta in i Kevins underbara ögon.

 

”Är du snart klar?” skriker Kevin. Jag rättar snabbt till den svarta klänningen och sätter upp dom sista klämmorna i håret. Jag granskar mig själv i spegeln innan jag går ut. Kevin står lutad mot den vita väggen i sin blåa T-shirt och jeans. Han hatade att klä upp sig, så det var nästan alltid det gällde. Ibland tog han på sig en skjorta för min skull om vi skulle iväg till något fint ställe men jag gillade inte att hela tiden ha en massa lyx runt mig. Mamma hade ett bra jobb och alla visste vem hon var, vi blev hela tiden bjudna till fester och då tog jag nästan alltid med mig Chelsey och Kevin. Men mamma hade aldrig koll på vem som följde med så hon visste bara ven Chelsey var.

”Du är så… så vacker. Och jag trodde du glömt den klänningen du har inte haft den på dig på jätte länge” säger han och tar tag i min hand. Vi går ner för den röda trappan fortfarande hand i hand. Detta var underbart, och vi behövde inte vara rädda för att dom andra skulle se oss eftersom dom var någon timme härifrån.  Vi går till samma ställe som vi var på den första dagen vi var här. Dom stora dörrarna står öppna och det går en lång röd matta in. Vi går in och en servitris kommer emot oss.

”Hej, ni kan sitta här” säger hon och gör en gest mot ett vitt bord. Vi sätter oss ner och får dom svarta menyerna. Jag öppnar den och kollar på allt. Så mycket det finns, man vet inte vad man ska välja. Tillslut väljer jag en stekt kyckling med pommes och sås. Servitrisen kommer tillbaka och skriver upp det vi ska ha.

”Jag önskar att vi kunde göra detta oftare, gå ut och äta utan att vara rädda för att någon ser oss” säger jag och ler. Min mobil plingar till och jag ger Kevin ett ursäktande leende innan jag tar upp den. Ett sms från Justin. ”Hoppas ni får det trevligt, men ni borde verkligen berätta snart. Tror Chelsey börjar ana lite. Ses sen” Jag suckar och ger mobilen till Kevin. Han läser smset några gånger och nickar.

”Vi ska berätta när vi kommer tillbaka.” Jag tar tillbaka och skriver ett sms tillbaka till Justin.

”Vi ska berätta efter semestern, vill inte förstöra den. Ses!” Jag ger Kevin ett sista leende innan jag börjar äta.

---

Vad tycker ni?

 

Kommentera, minst 2 kommentarer till nästa.

”Så nu ska vi bädda” säger hon med ett stort leende. Jag tar tag i en av sov säckarna och lägger den på marken. Jag läger en av filtarna och en kudde ovanpå. Klart. Jag tittar bort på Chelsey som hunnit lägga ut alla andra. Hon var verkligen snabb. Jag kollade runt i tältet och såg att allt var på plats, till och med maten låg i sin hörna.

”Du är inte direkt snabb på att bädda, men nu ska vi ha lite kul” säger hon och tar tag i min hand. Hon leder mig ut på gräset och lyfter upp såpbubblorna, snabbt överlämnar hon den ena till mig och jag börjar blåsa. Små bubblor stiger upp till luften och jag springer runt samtidigt som jag blåser. Överallt runt omkring mig finns det små runda bubblor. Jag älskade detta när jag var liten, och jag älskade det fortfarande.

---

 

 

Jag blåste ut dom små bubblorna i Chelseys ansikte. Hennes höga skratt ekade mellan trädet och jag började fnissa själv. Jag tog ett steg fram och hoppade upp på hennes rygg. Hon började springa framåt och jag klamrade mig fast runt hennes hals. Hon sprang rakt in genom tältöppningen och in i innertältet. Hon slängde sig ner på alla sovsäckarna och skrattade jätte mycket, jag började skratta med. Det börjar vibrera under mig och mitt skratt blir ännu högre. Jag tar min hand under sovsäcken och får upp Chelseys mobil. Snabbt trycker jag på svara knappen och Ryans röst hörs i hela tältet. Mitt och Chelseys skratt kan inte hejdas utan vi fortsätter skratta.

”Hallå, Chelsey? April!” skriker Ryan och jag svarar ett ostadigt Hej. ”Var är ni?” skriker Isaac i bakgrunden. ”Juste, brister Chelsey ut. Vi är på samma ställe som vi fikade på innan idag. Kom hit nu! ” skriker Chelsey i mitt öra. Jag fnissar till.

”Chelsey, du ska säga det i telefonen och inte till mig dumhuvud!” ett fniss lämnar Chelsey och hon läger på luren rakt i Ryans öra. Vi sätter oss ner på sovsäckarna, försiktigt börjar jag leka med fransarna på en rosa filt. Chelsey lägger sig ner på en av sovsäckarna och tittar upp i taket med ett leende.

”Han är väldigt söt” säger hon tyst och fortsätter att titta upp i taket. Jag tittar undrande på henne och hon tittar tillbaka, ett skratt gömmer sig bakom henens leende och vi brister ut i skratt samtidigt.

”Vem?” får jag fram emellan skratt attackerna.

”Justin. Säger hon och jag slutar att skratta. Justin? Varför han? Jag vet att jag inte borde bli avundsjuk för att jag har en pojkvän, men Justin är en av mina bästa vänner. Hon tittar allvarligt på mig och brister sedan ut i skratt. ”Jag skojar bara fattar du väl? Han är din så klart! Den jag tycker är söt är..” Plötsligt avbryts vi av Isaacs röst. ”Ryan är du säker att detta är rätt?”. dörren till tältet öppnas och Kevin kommer in med Justin och Chaz i släptåg.

”Överraskning!” skriker jag och Chelsey samtidigt. Killarna kollar sig runt omkring med undrande blickar. Ryan kommer in med alla väskor och slänger ner dom. Han slänger sig på sovsäcken med grön filt och breder ut sig. ”Vilken kille är din April?” frågar han och tittar upp i taket. Ett leende växer på hans mun. Chelsey puttar till mig med armbågen i sidan.

”Aj!” skriker jag och hon ger ifrån sig en suck. ”Ehm… ingen” säger jag och tittar osäker upp på Kevin, han nickar förstående och tittar mot sin besvikna syster. Han smäller hårt till henne på axeln.

”Sluta att vara så sur lillen” hon räcker ut tungan och slår tillbaka. Han tar tag i hennes arm och puttar henne bakåt och slår henne löst på armen. Han tar ett hårt grepp om hennes armar och hon försöker med all kraft komma loss. Kevin flinade åt henne innan han släppte taget om hennes arm. Han gjorde en valp min och tittade på henne.

”Hej jag heter Chelsey Brown och jag är svagast i världen, det är såååå synd om mig” Hon himlade med ögonen och slog till honom på armen innan hon gick ut igen. Jag slängde mig ner på en av sovsäckarna och tittade rakt upp i taket.

”jag tycker… att någon av er ska ge mig massage!” jag skiner upp i ett leende och tittar på killarna som ger mig en blick som betyder nej. Något mjuk landar på min kind och jag tittar ner på den gröna kudden som ligger där. ”Okej Ryan, det blir visst du som får ge mig massage” Jag ger honom ett litet leende och han räcker ut tungan. ”ni killar är så fega, vågar ni inte ge mig lite massage eller är ni rädda för tjejbaciller som man var när man var typ… 5 år?” Jag sätter upp mitt hår i en hästsvans innan jag går ut från tältet. När jag kommer ut viker jag dubbelt av skratt från synen av Chelsey helt svart från kolen. Hon gapar och tittar på mig. Jag hämtar andan och borstar av allt det svarta från henne. Jag tar påsen och häller ut det innanför stenarna.

”Jag är bäst på detta! Och hade vi inte engångsgrillar?” jag fnissar till. ”Jo, men det är mysigare med en stor brasa” svarar hon.

 

Riktigt mätt går jag in i tältet och lägger mig näst längst ut, jag lägger mig i sovsäcken och lägger den ljusrosa filten över mig. Sakta sluter jag ögonen. Jag hör hur någon lägger sig bredvid mig, men orkar inte se efter vem det är. Utan håller bara mina ögon stängda.

 

Jag vaknade plötsligt upp, minnet. Jag kände runt min hals och hängde halsbandet. Jag tänkte på orden pappa sa. ”Den ska skydda dig från allt ont och den ska få dig att göra rätt val i livet, den kommer inte att ge dig svaren men hjälpa dig till dom. Och alla som du älskar kommer att vara i den” Jag hade aldrig fattat det sista men nu gjorde jag. Alla jag älskade som hade gått bort skulle vara en kraft i halsbandet, jag hade läst det någonstans men aldrig brytt mig så mycket om det. Men nu förstod jag, det var något jag skulle göra. Jag tog tag i filten och gick ut, brasan hade nästan blivit helt kall och jag satt mig vid den. Pappa finns hos mig, han är här och vill att jag ska göra rätt val i mitt liv. Men vad var det jag höll på att välja fel? Tankarna snurrade iväg, och jag kunde inte komma på något.

”April?” Kevin, det var han som jag höll på att välja fel. Jag höll honom hemlig från alla, och pappa ville hjälpa mig att göra rätt. Att berätta eller släppa taget om honom? Jag älskade honom så jag kunde verkligen inte släppa taget om honom. Så då var jag tvungen att berätta.

”Ja” svarade jag tyst.

Först behövde jag berätta för Chelsey, hon skulle inte bli så glad men kanske komma över det. Men man visste aldrig med Chelsey, hon gjorde alltid det man inte förväntade sig. Kevin lade armarna runt mig.

”Kom vi går till stranden, solen går snart upp” jag virade filten tätare mot min kropp och följde med Kevin. Solen var på väg upp. Jag kände på halsbandet igen, stenen i den var mjuk och hela halsbandet hade hållit sig så fint. Jag sjönk ner i sanden med mina fötter och vi gick mot vattnet. Kevin stannade och satt sig ner. Jag satt mig bredvid honom och lutade mitt huvud mot hans axel. Han pussade mig på pannan och sedan på munnen. Jag tog löst tag i hans hand och drog upp honom. Vi gick ner till vatten kanten och vattnet var svalt mot mina fötter. Jag lade armarna om hans hals och kysste honom. Han avslutade kyssen och såg ner på mig.

”April, jag älskar dig verkligen mer än ord kan beskriva” jag log mot han.

”Kevin, jag älskar dig också så mycket” Han drog mig ner i vattnet och lyfte upp mig med fötterna som man alltid älskade när man var liten. Jag skrattade högt och pussade han på munnen. Jag lade mig bredvid honom istället. Mina byxor var genom blöta och det var Kevins tröja med. Jag hade ändå badkläder under så jag kunde lika bra ta av mig byxorna. Jag lutade mitt huvud mot Kevins bara mage.

”Jag vill inte ha det hemligt mer, jag vill berätta”

 

 

Känner mig sämst för att jag inte har skrivit ett nytt kapitel på sjukt länge, men jag har varit på dop i Tyskland och när jag kom tillbaka hade jag 3 prov samma vecka. och sen fyllde en i min familj år, så jag har haft fullt och inte hunnit att skriva. Ska försöka få upp ett kapitel snart. Förlåt.