Hans blick möter min, utan att röra en min sitter han där i den vita soffan och tittar på mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, utan jag känner allt från huvudet till tårna.

Alla minnen med Justin spelas upp i mitt huvud, Den förta kyssen – som jag fortfarande kan känna på mina läppar, när jag lämnade honom, och tidningsartikeln. Allt där emellan och exakt vad som hände, hela vår vänskap (Om man nu kan kalla det vänskap) spelas upp i mitt huvud.

Allt blir för mycket för mig, att han sitter där framför mig och inte rör en min.

Utan att säga ett ord.

Jag placerar mitt finger där Justins läppar en gång mötte mina, eller egentligen var det två gånger.

Mitt hjärta skriker efter att gå fram till honom, lägga armarna runt hans hals och pressa mina läppar mot hans, men jag vet att det är fel.

Jag är inte rätt person för honom, jag kommer bara göra honom, och hans beliebers besvikna och det kan jag verkligen inte göra.

”April…” börjar han, men innan han hinner fortsätta sin mening går jag raskt ut därifrån. Mamma, Chelsey och Pattie har visst gått ut eftersom dem inte sitter i köket längre, Jag skyndar mig ut i hallen och tar tag i bilnycklarna. Jag vet att jag inte är tillräckligt gammal för att köra, men jag måste komma långt härifrån så snabbt som möjligt.

Utan att bry mig om att ta på mig skor eller jacka går jag fram till framdörren. Precis när jag skall trycka ner handtaget känner jag hur någon tar tag i min arm.

Snabbt stelnar jag till och vänder sakta på huvudet.

Som jag trott står han där bakom mig, Justin.

Jag kämpar för att hålla tårarna inne, och Justin släpper min arm lite.

”April, vi måste prata.” säger han trött.

”Prata då” Hans spänner käkarna och ger mig en av hans trötta blickar.

”För det första så får du inte köra bil” Han gör en gest med handen mot bilen, ”Och sen behöver vi prata om vad som hänt” Han stryker bort håret som ligger i mitt ansikte och kollar mig rakt in i ögonen, vi står sådär i några sekunder innan jag vänder ned blicken mot marken.

Tårarna bränner innanför ögonlocken, jag klara inte av att prata om detta.

Det är som att gå igenom det en gång till, och det kan jag inte hantera just nu.

Utan att ens se åt hans håll går jag förbi honom, men hinner inte långt innan han sträcker sig fram och tar tag i min hand.

Fast istället för att bara hindra mig från att gå iväg drar han mig mot honom istället.

Plötsligt står jag med ryggen mot bilen och han lutar sig mot mig med händerna vilande mot motorhuven, med en arm på vardera sida av mig och ansikte väldigt nära mitt. Mitt hjärta börjar banka, men på ett trevligt sätt.

”Jag har saknat dig, varenda del av dig. Och ja, jag testade att dejta Selena igen men hur mycket jag än försökte kunde jag inte sluta tänka på det här…” Efter den mening böjer han sig fram och trycker sina läppar mot mina, på ett sätt som jag aldrig har blivit kysst innan.

Vilket är konstigt eftersom jag har kysst Justin innan, men denna kyss är mer fylld av känslor. Hans läppar är hårt pressade emot mina, och masserar mina.

Även fast han inte rör vid mig, förutom med läpparna är hela min kropp i lågor. Det är bara vi som existerar i denna värld, bara vi och inga andra. Detta är rätt, det är såhär jag ska känna.  

Plötsligt lägger han armarna om mig och lyfter upp mig så att jag sitter på motorhuven istället för att stå lutad mot den, och fortfarande är hans läppar hårt pressade emot mina.

Jag lägger mina armar runt hans hals och lindar mina ben runt hans midja samtidigt som hans läppar masserar mina.

Lika plötsligt som han hade börjat kyssa mig slutar han och drar undan sin mun ifrån min, fast utan att släppa taget om mig, och kollar rakt in i mina ögon, denna gången behöver han inte titta ner för att kolla rakt in i mina ögon eftersom vi är i samma nivå.

Våra blickar är låsta i varandra och jag bryter det genom att se på hans läppar istället.

”Vart har du lärt dig det där?” säger jag förvånat när jag kan tala igen. Justin skrattar till, men hans röst är lika ostadigt som min var när han svara mig.

”Så du gillade det?” Han ögon verkar inte så trötta längre utan det ser ut som han precis vaknat från en god natts sömn.

Jag nickar snabbt som svar, det var den bästa kyssen i hela mitt liv, även fast jag kyssts hundratals gånger innan. Men denna slår alla i hela världen.

”Det kommer naturligt, jag bara kan det förstår du?” säger han skämtsamt men samtidigt en aning allvarligt. Jag slår ut med händerna och svarar honom en aning argt.

”Säg inte att du inte har tränat på det där, du har säkert tränat i flera år för att göra sådär” säger jag och viftar med armarna.

Vid detta laget har jag släppt Justin helt förutom benen som fortfarande är lindade om hans midja och hans händer vilar fortfarande om min.

Ett litet flin leker sig på hans läppar och jag bara känner för att kyssa bort det, men håller mig ifrån att göra det. Justins ansikte blir allvarligt igen.

”Men nu måste vi prata om vad som hänt” säger han allvarligt och kollar rakt i mina ögon.

 

Jag tar ännu en jordgubbe från fatet, som jag innan ställt in på soffbordet, och kollar på Justin.

”Varför lämnade du mig bara sådär på hotellet?” Innan jag svara hans fråga tar jag ett djupt andetag.

”Jag… Jag är inte rätt person för dig Justin. Jag kommer bara att såra dig och dina beliebers och jag vill inte det” Han ger mig en förvånad blick.

”Hur kan du såra oss, vad menar du?”

”Jag vet inte, det är bara… jag vet inte om jag skulle klara av allt detta…” säger jag och gör en gest mot honom, som han inte verkar förstå.

”Jag skulle nog inte klara av allt som kommer med om man dejtar en kändis, all hat och att alla får reda på saker om en. Att man inte kan ha sin relation hemlig utan att alla vet om vad som händer, att det blir stora rubriker om man bråkar och en massa falska rykten” förklarar jag för honom, när jag äntligen har hittat rätt ord.

Han läger sin hand på mitt knä, och då känns det som att allt kommer att bli okej. Att vi kan lösa det tillsammans.

”Vi kommer ta oss igenom det, tillsammans” precis vad jag trodde han skulle säga, men det otroliga är att jag verkligen tror på hans ord.

Jag brukar inte tro att det kommer att bli okej när någon säger det så, sorgen efter min pappa har inte blivit lättare utan jag har bara lärt mig att inte visa den och leva så.

 Den är fortfarande lika svår som dagen då han gick bort.

”Allting kommer att bli bra” säger han och börjar sjunga på låten ”Be alright”

 

 

Across the ocean, across the sea


Startin' to forget the way you look at me now


Over the mountains, across the sky 


Need to see your face and need to look in your eyes


Through the storm and, through the clouds


Bumps on the road and upside down now


I know it's hard baby, to sleep at night


Don't you worry



Cause Everything's gonna be alright, ai-ai-ai-aight


Be alright, ai-ai-ai-aight


Through the sorrow,
 And the fights


Don't you worry,
 Cause everything's gonna be alright,ai-ai-ai-aight


Be Alright,ai-ai-ai-aight..



All alone, in my room


Waiting for your phone call to come soon


And for you, oh, I would walk a thousand miles


To be in your arms


Holding my heart



Oh I, Oh I...
I Love You
 And Everything's gonna Be Alright, ai-ai-ai-aight


Be Alright, ai-ai-ai-aight



Through the long nights


And the bright lights 
Dont you worry 
Cause Everything's gonna Be Alright, ai-ai-ai-aight


Be Alright, ai-ai-ai-aight



You know that I care for you


I'll always be there for you


Promise I will stay right here, yeah


I know that you want me too


Baby we can make it through, anything 
Cause everything's gonna Be Alright, ai-ai-ai-aight


Be Alright, ai-ai-ai-aight


Through the sorrow, and the fights
 Dont you worry
 Everything's gonna Be Alright, ai-ai-ai-aight


Be Alright, ai-ai-ai-aight



Through the sorrow, and the fights
Don't you worry
Everything's gonna Be Alright..

 

När han avslutar den underbara låten har jag ett stort leende på läpparna, jag böjer mig snabbt fram och pressar våra läppar samman och det är nog det smartaste jag gjort på länge.

 

---

Vad tycker ni?

Minst 2 kommentarer till nästa.