Förra kapitlet: 

Jag tar tag i den ena resväskan och går nerför trapporna. Kevin kommer strax bakom mig och sätter ner resväskorna bredvid den jag tog. Han drar in mig i en hård kram och jag lägger händerna om hans rygg.

”Vi är okej va?” viskar han till mig och jag nickar. Han lägger händerna på mina kinder och hans huvud närmar sig mitt. Försiktigt kysser han mig och jag besvarar kyssen. Plötsligt hör jag en duns och kollar bak. Där står Chelsey chokad och stirrar på oss. Jag öppnar munnen för att förklara men inget kommer ut, Jag bara står där och kollar sorgset på Chelsey.

”Vad har hänt här?” frågar en röst och jag sneglar dit. Justin. 

Det känna precis som allt har stannat, att allt står stilla. Ingen får fram ett enda ljud.

Min blick är fortfarande på Chelsey, och alla tankar snurrar runt i huvudet.

Varför berättade vi inte tidigare? Varför lyssnade jag på Kevin när han sa att vi skulle se om det blev seriöst först. Jag vet att jag inte kunde skylla på honom, det var mitt fel med.

Men såhär skulle det inte bli, vi skulle berätta det och hon skulle inte se det såhär.

Jag önskade bara att hon kunde säga något och inte bara stå där tyst.

”Vad tysta ni är, man kan tro att någon har dö…” Ryan avslutar sin mening snabbt och kollar undrande på oss. ”Vad har hänt?” frågar han utan att få något svar.

Han kollar oroligt på klockan och tar ett djupt andetag.

”Vi måste åka nu… annars kommer vi försent” Säger han och ger oss oroliga blickar.

Jag ger Chelsey en sista blick innan jag vänder mig om och går bort från dem.

Jag hör hur de andra säger hej då och går efter mig.

Den gula taxin åker in till vägen och jag hoppar snabbt in och sätter mig i mitten medans chauffören lastar in mina väskor. Jag vet inte varför jag bara hoppade in utan att hjälpa honom, jag brukade inte göra såhär. Jag brukade inte ljuga för min bästa vän och inte för mig själv heller.

Justin säger något till chauffören innan han hoppar in i bilen.

Snabbt tar upp min mobil och startar musik tyst. Jag lutar mig mot det kalla bil fönstret och blundar.

Tårarna rinner oavbrutet ner för mina kinder.

”Jag kan inte fatta det, hon hatar mig…” säger jag om och om igen. Justin kramar om mig hårt.

”Nej… Det är bara svårt för henne att förstå. Ni kommer att lösa det” viskar han till mig. Jag skakar på huvudet. Jag kan inte tro på honom, hon kommer aldrig att förlåta mig. Jag tittar på armbandet. Vi skulle vara bästa vänner hela livet. Jag rör det lilla silvriga hjärtat och vänder på det. ”I love you” står inristat. Tårarna börjar rinna ännu mer.

Sakta knäpper jag upp det och lägger ner den i väskan.

”Förlåt” viskar jag tyst så att ingen ska höra.

Jag går sakta uppför trappan. Just nu bryr jag mig inte om vad mamma kommer att säga, allt är redan förstört.

Jag öppnar sakta dörren och går in. Det känns skönt att vara hemma, den stora ljus gråa hallen är precis som innan.

Jag kan höra hur mammas klackar slår mot golvet och det ekar i hela mitt huvud. Jag tittar upp och hon står där och ser helt förstörd ut. Hennes hår är inte fixat och hon är helt osminkat.

Hon har inte sett ut så sen pappa gick bort, även när hon är sjuk försöker hon fixa sig så gott som möjligt. Hon går fram till mig och ger mig en lång och hård kram.

 Jag lägger armarna om hennes rygg och kramar tillbaka. Tårarna bryter ut ännu en gång.

”Förlåt mamma, förlåt” viskar jag om och om igen till henne. Hon släpper taget om mig och hjälper mig upp med den ena resväskan. Jag ställer den rosa resväskan precis innanför dörren och går ner igen med mamma tätt bakom mig.

Jag orkar inte packa upp alla kläder just nu. Mamma går framför mig ut i vardagsrummet och jag sätter mig i den gråa soffan. I några sekunder försvinner mamma men kommer snabbt tillbaka igen med två koppar i händerna.

Hon ställer den ena framför mig på det vita bordet.

Jag tar upp koppen och ser att hon har gjort varmchoklad. Jag tar försiktigt en klunk och sätter ner den rykande koppen på bordet igen.

Hon sätter sig ner i den andra soffan framför mig och tar upp sin kopp. Hon sitter helt tyst med sin kopp i handen i flera sekunder.

Tillslut öppnar hon munnen.

”Du vet väl att du kommer få konsekvenser för detta?” säger hon och kollar på mig. Hon ser inte sur ut och hennes blick är inte kall. Den är mer lugn.

Jag tar den vita filten och lägger om mina ben samtidigt som jag nickar.

Hon tar ännu en klunk ur sin kopp.

”Du brukar inte göra sånt här så jag vet inte riktigt vad jag ska straffa dig med…” säger hon och tar en paus. Ännu en gång nickar jag. Jag visste ju att jag skulle få ett slags straff. Mamma tittar ut genom fönstret som hon alltid gör när hon tänker.

”Vi säger såhär, du får utegångsförbud i en vecka och den veckan måste du hjälpa till här hemma… Tillexempel arbeta i trädgården” säger hon och vänder tillbaka sin blick till mig. Jag nickar lättat på huvudet. Det var inte så jobbigt. Jag tar den sista klunken och går ut i köket. Jag sätter in koppen i diskmaskinen och ställer mig vid väggen till vardagsrummet.

”Jag går upp nu, ses sen” säger jag till henne och ler smått.

Det piper till någonstans i rummet och jag går fram till min väska för att ta fram min mobil. Skärmen lyser upp och jag ser att jag har fått ett nytt sms från Justin. Jag låser snabbt upp telefonen och slänger mig ner i sängen.

”Hej April, Jag är i London ikväll också så kan vi ses då innan jag åker vidare?” står det. Jag läser det om och om igen med ett leende på läpparna. Snabbt försvinner mitt leende, utegångsförbudet.

Jag tar snabbt på mig min kofta och går ner till mammas kontor. Försiktigt knackar jag men får inget svar. Jag knackar ännu en gång fast lite hårdare men får inget svar. Försiktigt öppnar jag dörren lite och ser att ingen är där inne.

Jag stänger dörren igen och går ner till vardagsrummet men även det är tomt.

Jag går fram till fönstret och ser mamma sitta ute på en av stolarna som är mycket ovanligt.

Jag öppnar glasdörren lite och går ut. Jag sätter mig bredvid henne i en av stolarna och solen lyser mig rakt i ansiktet.

”Mamma… börjar jag försiktigt. Jag tar ett djupt andetag och fortsätter på meningen. ”Jag har en vän som är här en natt till och sedan åker han vidare, skulle jag kunna få träffa honom?” säger jag försiktigt. Hon vänder sin blick mot mig. Hon säger ingenting, hon bara är tyst. Jag tittar ner på mina skor, detta var dumt. Jag kommer aldrig få träffa Justin.

Hon tar ett djupt andetag.

”Visst, men du ska vara hemma klockan tio” säger hon. Jag ställer mig upp och ger henne en hård kram innan jag går in igen och springer upp för den vita trappan.

Jag ger klockan en snabb blick och ser att den står på 14:05. Jag tar upp min mobil och skriver ett svar till Justin.

”Visst, vilken tid och var?” jag skickar det snabbt och slänger min mobil på sängen. Jag tar min handduk och går in i mitt badrum. Jag tar av mig mina kläder och slänger dom i tvättkorgen.  Jag tar ett steg in i duschen och startar vattnet.

Jag virar den lila handduken runt min kropp och låser upp dörren. Den svala vinden kyler sakta ner mig kropp. Jag skyndar mig fram till sängen för att se om han har svarat. Snabbt låser jag upp den och läser det nya smset. ”Klockan 6 på din favorit restaurang?” Ett leende sprider sig på mina läppar. Jag går fram till min garderob och öppnar dörrarna. Vad ska jag ha på mig? Jag går in och börjar rota runt bland alla tröjor.

Hur kommer han att vara klädd? Kommer han att se ut som vanligt, eller hur? Så många frågor snurrar runt i mitt huvud. När jag hade problem med sånt här ringde jag alltid Chelsey, men det gick inte nu. Den enda jag kunde fråga om råd var min mamma.  Snabbt drar jag ut ett par mjukisbyxor och ett grått linne och springer ner för trappan. Mamma sitter fortfarande kvar på stolen och jag sätter mig bredvid henen igen.

”Mamma… Jag har ett litet problem. Jag vet inte vad jag ska ha på mig” säger jag och tittar på henne.  Hon tittar fundersamt upp på mig.

”Vad ska ni göra?” frågar hon mjukt. Jag älskade när hon pratade i den tonen, det var som om inget hänt. Allt var som innan pappa gick bort.

”Vi ska tydligen äta på min favorit restrang” hon ler stort och tänker en liten stund till. Hon skiner upp och hennes leende växer.

”Du ska ha den vita klänningen jag gav till dig förra sommaren?” säger hon glatt. Jag nickar och ger henne en kram innan jag springer upp igen.

Jag tar fram den vita klänningen, den är fin men inte för mycket. Den passar till det mesta. Jag trär den över huvudet. Jag granskar mig själv i spegeln, klänningen sitter helt perfekt. Jag går fram till mitt vita sminkbord, Jag kommer exakt ihåg den dagen jag fick det.

”Pappa, Pappa!” skrek jag. Jag sprang runt i hela affären utan att hitta honom. Jag sprang runt bland alla sängar och kom fram till en massa sminkbord. En bit bort såg jag pappa stå och prata med någon. Jag sprang snabbt fram till honom och kramade om honom hårt. Han kramade mig hårt tillbaka.

”Vad tycker du om detta gumman?” frågar han. Jag går fram till det lagom slitna sminkbordet och drar sakta min hand över de. Det är så lent. 

”Det är jätte fint” viskar jag. Han tar tag i min andra hand och börjar leda mig därifrån.

”Vi åker och äter nu, jag huttade inte det jag skulle ha” säger han som förklaring.

”Så skulle du vilja ha bordet?” frågar pappa. Jag funderar över det.

”Det är väl för dyrt?” frågar jag tyst. Jag tar ett hårdare tag om hans hand.

”Jo, just nu är det. Men om ett halvår eller något” säger han och bär upp mig i sin famn. Jag lägger händerna om hans hals och han ler stort. Vi går in genom den gråa dörren och pappa fortsätter uppför trappan till mitt rum. Mamma står där utanför och ler stort. Hon öppnar sakta dörren och sminkbordet står på sin plats därinne. Jag gapar stort och springer fram till det. Jag lägger min hand ovanpå det och drar handen fram och tillbaka. Det var så fint.”

Jag lägger min hand på bordet och drar sakta den fram och tillbaka. Det är fortfarande lika lent. Jag tar upp plattången igen och plattar den sista biten av mitt blonda hår. Jag tar fram mina skor och en väska som jag lägger mobilen och nycklarna i. Sakta går jag ner för trappan och därnere möter jag mammas glada leende.

”Ditt utegångsförbud börjar imorgon, och du ska vara hemma klockan tio. Och du är säker att ni bara är kompisar va? För jag vill gärna träffa honom någon gång” babblar hon på. Jag går snabbt fram till henne och ger henne en hård kram innan jag fortsätter ut genom dörren.

Jag springer så snabbt jag kan den sista biten fram till Justin. Han sträcker ut armarna och slår dem hårt om mig. ”Hej” viskar han i mitt öra och jag ler stort mot honom. Vi går in igenom de stora glas dörrarna och en servitris kommer direkt fram till oss. Hon flämtar till när hon får syn på Justin men hon hämtar sig snabbt.

”Följ efter mig” säger hon snabbt och går igenom den stora lokalen. Hon leder oss fram till ett bord för två och det är en bit in så att andra inte kan se oss. Hon lägger fram menyerna framför oss och jag kan se hur hennes händer skakar en aning. Jag ger henne ett stort leende. Och hon går iväg för att ta beställningarna från ett annat bord.

”Ehm… ” säger Justin. Han tar en lång paus innan han fortsätter. Jag ger honom en orolig blick, men han ler smått tillbaka. ”Jag pratade med Kevin och han sa att Chelsey…” Justin tar ännu en paus. Vadå Chelsey? Var hon sur? Eller hade hon och Kevin pratat ut? Så många frågar snurrar runt i mitt huvud, samma frågor ända sen jag kom hem.

”Chelsey vägrar att prata med honom, så han vet inte vad hon tycker direkt, det enda hon sa var typ hur han kunde göra så för du var hennes bästa vän” Jag flämtar till men hämtar andan snabbt igen.

                                        

 ”Hur fan kunde du? Hon… Hon är min bästa vän!” skriker jag till Kevin. Allt snurrar runt i huvudet. Kevin står med huvudet ner mot marken. En massa frågor bildas i mitt huvud, men jag kan inte få ihop ett svar. Det är som ett pussel som man inte kan få ihop.

Jag känner hur tårarna är på väg och börjar springa in mot rummet igen. Jag öppnar snabbt dörren och smäller igen den. Tårarna rinner hejdlöst nerför mina kinder.  Var dem tillsammans? Eller hände detta bara nu precis? Jag går in i sovrummet, men jag ser knappt vart jag går eftersom allt är suddigt av tårarna. Jag stöter emot sängen och faller rakt ner i den. Varför händer allt detta, varför?

Förra kapitlet:

Jag känner hur något andas i min nacke. Jag öppnar genast ögonen och vänder mig om, och möts av Justins ansikte. Han ser så gullig ut när han sover. Jag lägger märke till att hans arm ligger runt min midja, men orkar inte bry mig. Utan jag lägger mig ner så att mitt huvud är vid Justins hals. Han luktar så gott, det går inte att beskriva hur han luktar utan han luktar som sig själv. Med ett leende på läpparna somnar jag om igen.

Sakta öppnar jag mina ögon. Det börjar bli mörkt ute och Justins arm ligger fortfarande runt min midja, jag lyfter försiktigt bort den. Jag sätter mig upp och klättrar över honom, Så tyst som möjligt för att inte väcka honom. Jag börjar gå ut mot köket när jag hör ett skratt bakom mig och vänder jag mig snabbt om.

 ”Jaså heter du också Bieber?” säger han med en trött röst. Jag tittar undrande på honom och förstår verkligen inget. Han pekar på mina byxor och jag tittar på dom. Då ser jag det, det står Bieber på rumpan. Jag skrattar generat och tittar försiktigt på honom.

 ”Mina kläder var inte så bekväma så jag lånade av dig” säger jag tyst och ger honom ett litet leende. Han nickar och sätter sig upp på soffan. Sakta drar han en hand igenom håret och tittar på mig

.”Var ska du?” frågar han och jag tittar mot köket.

 ”Jag är hungrig och jag är verkligen inte sugen på att äta godis till middag” säger jag och vänder mig om igen. Jag går ut till köket och kollar i kylskåpet. Med det är helt tomt. Justin kommer in i köket och sätter sig på diskbänken. Det är först då jag märker att han inte har en tröja på sig. Snabbt tittar jag ner och mina kinder ser säkert ut som tomater.

 ”Vad är det?” säger Justin och flinar. ”Och förresten har vi ingen mat så vi får gå och handla” säger han och jag tittar försiktigt upp på honom och han hoppar ner från diskbänken. Han går ut från köket. Jag sätter mig ner på det bruna bordet och kollar runt i hela köket. Det ser ungefär ut som vårt, fast detta är lite större. Justin kommer gåendes in i köket igen med en tröja på sig och tar upp sin mobil.

 ”Pizza?” frågar han och kollar på mig. Jag nickar till svar.

 ”Kebabpizza” säger jag till han och han slår in ett nummer på telefonen. Han går ut på balkongen och beställer det vi ska äta. Jag börjar känna av att huvudet börja värka igen och går fram mot ett av dom vita skåpen. Jag börjar rota runt i det och hittar den lilla asken med tabletterna i. Jag trycker ut en av dom och sväljer snabbt ner den med vatten. Justin kommer in i köket igen.

 ”Vi måste gå ner om tio minuter, för det tar ungefär fem minuter att gå dit” säger han. Han går in till vardagsrummet igen och jag följer efter honom. Jag slänger mig ner i soffan och lägger mitt huvud på kudden.  Justin lyfter upp mina fötter och sätter sig ner på en liten del av den stora soffan.

 ”Jag får testa att fläta ditt hår” säger han plötsligt. Jag lyfter upp mitt huvud från kudden och kollar på honom.

 ”Visst” säger jag och sätter mig vid hans ben på golvet. Han tar tag i mitt hår och börjar fläta det.

Jag granskar noga den långa flätan i spegeln, den blev faktiskt riktigt fin även om Justin inte riktigt kunde fläta från början. Han satt och gjorde om den flera gånger innan han blev hyffsat nöjd med den. Jag tar upp dom svarta solglasögonen och sätter dom på mig. Justin hade gett mig dom innan för att inte alla skulle känna igen oss, eller han menande mest mig. För om alla visste vem jag var kunde det bli riktigt jobbigt och det kunde bli en massa rykten om oss. Jag drar ner det vita linnet lite till så att texten inte ska synas.

 ”Är du klar?” säger han, och jag nickar. Vi går ut från rummet och börjar gå ner från den stora trappan.  Tjejen i receptionen hälsar glatt och jag säger snabbt hej tillbaka. Vi går ut på den mörka gatan, solen håller på att gå ner och det är inte mycket ljus kvar.

 Jag lutar mig tillbaka i soffan och lägger händerna över magen. Det var verkligen jätte längesen jag åt såhär mycket. Vi hade haft en tävling om vem som kunde äta mest först, det var ganska jämnt tills jag verkligen inte kunde äta mer. Jag hade ätit väldigt mycket mer än jag brukar.

 ”Ska vi ta glass nu?” frågar Justin. Jag nickar och Justin går ut i köket för att hämta glassen. Han kommer strax tillbaka med glassen och skedar. Han sätter ner en glass vid mig och jag öppnar locket. Jag verkligen älskar denna glassen. Jag tar upp en sked och tar en bit glass med den.

 ”Jag älskar denna glassen” säger jag till Justin som precis har satt sig i soffan igen och ger honom ett leende. Han ler tillbaka snabbt och vänder sig sedan mot tv:n igen.

 ”Var är dom andra egentligen? Borde dom inte vara tillbaka nu?” frågar jag och Justins blick riktas mot mig istället för tv:n. Han kollar förvånat på mig.

 ”Vet du inte det? Dom skulle någonstans och sover över där” säger Justin utan att släppa mig med blicken.

 ”Okej” säger jag och tar filten som ligger emellan oss. Jag lägger den om mina ben, Justins blick är riktad mot tv:n igen.

Jag gäspar stort och lutar mitt huvud mot kudden.

 ”Är du trött?” frågar Justin. Jag nickar och sluter mina ögon. Jag känner hur han reser sig upp och plötsligt bär han upp mig. Men jag är för trött för att bry mig, utan låter mina ögon att vara stängda. Han lägger försiktigt ner mig på en säng och jag öppnar försiktigt ögonen.

 ”Justin, jag kan sova på soffan” Säger jag trött när jag märker att han har lagt sig i sitt rum. Han skakar på huvudet.

 ”Nej, jag gör det istället. Du är fortfarande sjuk.” säger han och tar ett av täckena. Jag suckar högt.

”Justin seriöst, du ska inte behöva sova på soffan för att jag är sjuk” Säger jag surt. Han tar en  kudde också och börjar gå ut från dörren.

”Justin vänta” Säger jag och han stannar i dörröppningen. Han vänder sig om och tittar på mig.

”Sängen är ju stor så du kan ju också sova här” säger jag. Han skakar på huvudet och skrattar till. Jag kollar förvånat på honom, varför skrattar han?

”Vad säger din pojkvän om det då?” Jag suckar ännu en gång och slänger mig ner i sängen.

”Skitsamma vad han tycker, vi är ju bara vänner” säger irriterat. Jag hör Justins steg men orkar inte bry mig om vart han går. Jag känner hur sängen trycks ner på ena sidan och slår upp ögonen. Justin har lagt sig ner och hans ögon är slutna. Jag vänder mig om och sluter mina ögon.

Förlåt för dåligt och kort kapitel. Men har inte haft skrivlust på jätte länge. 

Kommentera, minst 2 kommentarer till nästa kapitel.

Förra kapitlet:

Vad är det?” hans röst var mjuk. Jag suckade djupt och tänkte över vad jag skulle säga eller skulle jag bara gå?

”Var va du idag?” Man kunde höra att jag hade gråtit på min röst. Han smekte mitt hår och öppnade sin mun för att svara.

”Jag… Jag var tvungen att. Han avbröt sig för att ta ett nytt andetag. Prata med Selena” fortsatte han meningen med.

”Selena?” frågade jag chokat. Vem var det? jag hade aldig hört talas om någon Selena.

”Min flickvän, eller ja vi har typ en paus” det var som ett slag i magen. Varför hade han inte berättat för mig innan? jag kollade chokat på honom och man kunde se att han var nervös. jag skakade på huvudet innan jag ställde mig upp. detta gick inte längre.

---

 

Jag torkade ilsket bort tårarna som inte ville sluta rinna ner för mina kinder, ärligt talat så visste jag knappt vad jag hade sagt till Justin. Det enda som var i mina tankar var min pappa. Det var mitt fel, mitt fel att han dog. Om jag inte hade gått iväg, utan väntat till en annan dag så hade han levt nu. Eller om jag hade tjatat tills jag fick åka med pappa som jag brukade då hade han inte kört exakt i den stunden. Jag visste att det var mitt fel, alla visste det men ändå sa dom att det inte alls var så. Men varför slutade då mamma att vara som vanligt och stängde in sig på sitt kontor hela dagarna? Jag tog av mig Justins jacka och la den på marken bredvid honom.

”Vad… Vad är det som inte funkar?” han sa det osäkert, Aldrig hade jag hört honom så osäker. Detta kändes verkligen inte bra.

”Allt detta Justin, jag har berättat nästan allt för dig. Du vet till och med saker som inte Chelsey vet. Och du kan inte berätta något sånt här? ”Min röst sprack. Justin tittade allvarligt på mig.

”Du har inte tänkt…” han tog en paus. ”Tänkt på vad?” sa jag frustrerat.

”Du blir sur för att jag inte berättade om Selena, hur ska då Chelsey ragera när du berättar om din pojkvän?” han fortsatte att titta ut på havet.  Jag slog mig ner bredvid honom igen. Sakta lutade jag huvudet mot hans axel och tårarna fortsatte att strömma ner för mina kinder. Han smekte mitt hår och lutade sitt huvud mot mitt.

Min tröja blev fuktig av Aprils tårar, jag visste att jag borde ha berättat för henne innan men det tog emot varje gång, precis som att det var helt fel.Allt med Selena var bara så konstigt, jag trodde att det var bäst att hålla allt för mig själv. Jag var verkligen glad över att April var min vän, och att hon kunde lita på mig. Vi hade blivit så bra vänner på en kort tid. Chaz hade snabbt förklarat för mig om skateboard olyckan och att hon inte åkt skateboard sedan hennes pappa gick bort. Jag förstod hur jobbigt hon hade det.

”Du klarar det gumman, du är stark. Jag kommer alltid finnas här för dig” viskade jag mot hennes hår. Jag kunde höra hennes tysta snyftningar, det gjorde ont i mig att höra att hon var ledsen. Hon mumlade något tyst och jag kunde bara höra ordet saknar.

”Va?” frågade jag mjukt.

”Jag saknar honom så att det gör ont” hon brast ut i gråt igen. Jag var förtvivlad, jag visste verkligen inte vad jag skulle göra.

”Vem?”

”Min Pappa, får jag berätta… berätta en sak för dig?” hon stammade fram orden och jag kunde lätt höra att detta var jobbigt för henne. ”Visst” jag lutade mig bak för att få tag i min jacka. Jag lade den försiktigt över hennes axlar igen, denna gång lät hon den ligga kvar och skakade inte av den.

”Jag känner mig så dum, det är mitt fel att pappa dog..” hon började berätta om den dagen hennes pappa dog. Hur besviken hon hade blivit på honom och stack iväg själv. Hon fick pausa då och då för att orka berätta. Hon började skaka häftigt när hon kom till slutet.

”Nej pappa lämna mig inte, jag behöver dig. Pappa!” ett smärtfyllt skrik lämnade hennes mun och hon skakade av rädsla. Jag kramade hårt henne. ”Såja April, allt är bra” viskade jag om och om till henne.

Skakningarna började skata avta och jag lyfte upp henne i min famn. Hon gjorde sig så liten som möjligt. Hennes andetag blev regelbundna och tyngre, jag tittade ner på henne och såg att hon hade slutit sina ögon.

Jag kollade ut mot havet, det fanns så mycket mer som tyngde ner henne hjärta, saker som hon behövde prata om för att gå vidare. Jag gissade mig fram till att hon inte hade berätta hur hon kände om sin pappa till någon, kanske Chelsey.

Jag hade aldrig sett en människa så rädd och smärtfylld som April precis var. Jag var själv rädd, rädd för att göra fel med henne, att allt skulle bli sämre.

Jag kollade ner på hennes drömmande ansikte, hon hade somnat. En skugga lade sig över hennes ansikte och jag såg upp. Chelsey tittade oroligt på henne.

”Hon mådde inte så bra, hon berättade om sin pappa”

”Vi hörde hennes skrik, jag har också varit med om det. Men hon mår mycket bättre när hon har pratat om det. Justin, det är mycket som du inte vet om henne och hon pratar nästan aldrig om hur hon mår. Hon är riktigt osäker på sig själv, man märker inte det för hon gömmer det.

Men innerst inne är hon rädd för allt. Jag vet att hon gömmer något för mig, och jag ser att hon plågas av det. Men jag tvingar henne aldrig att berätta något som hon inte vill, allt blir bara värre då” Hon talade lugnt och sansat. Den svala luften fyllde mina lungor, jag blåste sakta ut luften för att dra in ny.

”Jag vet vad det är som hon vill berätta för dig, men jag vill att hon ska berätta själv när hon är redo” Chelsey nickade, det var tur att hon höll med. Jag hade aldrig velat svika April så, speciellt inte när Kevin stod bakom sin syster.

☆☆☆

Vi killar turades om att bära hem April, inte för att hon var tung – för det var hon verkligen inte, hon vägde knappt något.  Chelsey hade berättat lite mer om April, tillexempel att hon knappt åt något. Hon satt bara och pillade i sin mat så att det såg ut att hon åt mer.

”Det är väldigt konstigt, hon brukar aldrig vara så… lugn vid en ny person, eller våga säga vad hon tycker. Hon litar verkligen på dig Justin, så snälla svik henne inte” jag nickade och tittade på April som bars av Kevin.

Hon sov fortfarande, en sak som Chelsey hade berättat var att hon knappt sov om nätterna utan satt sig på taket och tittade upp mot stjärnorna, tittade upp och hoppades att se sin pappa igen. 

Jag skymtade hotellet och lyssnade på dom andras prat om vad vi skulle göra imorgon.

”Men vi sa ju picknik!” utbrast Chelsey och lade armarna i kors. Jag skrattade tyst åt hennes min. Hon kunde verkligen vara envis. ”Och förresten ville April också ha picknik, fråga henne själv när hon vaknar” sa hon tjurigt. Hon lät verkligen som en treåring som inte fick som hon ville.

Jag flinade mot henne och fick en mördande blick som svar. Vi gick igenom dom stora dörrarna till hotellet. Det var verkligen vacker därinne, det var gammeldags inredning men fortfarande modernt, April hade berättat att hon älskade den inredningen. Jag vinkade smått mot tjejen i receptionen, som log stelt så man knappt såg det. Jag var glad att alla inte flippade ur här för att jag var Justin Bieber, jag älskade verkligen mina fans men ibland var det skönt med lugn och ro.

De andra gick in i hissen och jag övervägde en sekund att följa deras exempel men gick tillslut upp för trapporna. Flera sekunder fick jag vänta på att Chaz och Ryan skulle komma upp, flera gånger kollade jag otåligt på klockan som stod helt stilla.

Tillslut kom dom ut från hissen skrattandes, jag höjde på ögonbrynen och kollade undrande på dem men dom bara skakade på huvudet. Jag ryckte på axlarna och Ryan låste upp dörren med kortet. Jag gick snabbt in på mitt rum utan att bry mig att ta av mina skor slängde jag mig ner i sängen och somnade.

”Så jag har packat ner mackor, kakor, vatten, läsk..” jag slutade lyssna på Chelseys tjat om vad hon hade packat ner och om något saknades. Hon älskade verkligen det här. Idag skulle Chelsey och April cykla, Chelsey sa att det var för att maten skulle få plats men jag visste att det även var för att April inte vill åka skateboard efter gårdagens händelse.

Vi började åka iväg mot en strand som låg en bit bort eftersom vi ville komma bort från alla turister. Vi skulle antagligen inte få så mycket tid att äta picknik då. Jag tog mer fart och kom ifatt Chelsey, tog ett hårt grepp om hennes pakethållare och drogs med i farten.

Vinden slog mot mitt ansikte, jag släppte taget och farten saktade långsamt av. Jag tittade bort mot April, vinden hade tagit tag i hennes vita blus. Chelsy stannade plötsligt och jag fick ta tag i hennes cykel för att inte ramla.

”Vi stannar här en stund och äter, jag är vrål hungrig” jag kollade klockan, vi hade åkt i 40 minuter och det var cirka 20 minuter kvar tills vi kom fram till stranden. Jag kollade bort mot dom skrattande tjejerna, April hade hoppat upp på Chelsey rygg. Dom sprang runt och ramlade ner i gräset igen. Ryan kom springandes mot Chelsey och lyfte upp henne. Han snurrade snabbt runt och runt. Chelseys skratt ekade mellan träden och tillslut satt Ryan ner henne. Dom packade upp maten och alla satt sig ner på den lila filten. Bra val av färg.

”Ta för er nu” sa Chelsey med ett skratt. Hon gjorde en gest mot maten och alla började ta för sig som om dom inte ätit på år. Jag skrattade med dom andra. Allt var verkligen perfekt nu.

Vad tycker ni?

3 kommentarer för nästa kapitel, jag vet att ni klarar det så kommentera nu!

Förra kapitlet:

”Vad ler du åt?” frågade Kevin. Jag mötte hans blick och öppnade munnen för att svara men stängde den snabbt igen. Det var inte det smartaste att säga något dumt nu.

”Våra gamla minnen, jag saknar dom. Tillexempel när vi hade varit tillsammans i tre månader, det var perfekt. Vi bråkade nästan aldrig, och nu gör vi det varje dag” jag sa det sakta och tänkte fortfarande på allt som hade varit bra.

”Vi kan ju alltid börja om på nytt” sa Kevin och log som han brukade göra innan och jag svarade honom med ett leende tillbaka. Just i denna stunden var allt perfekt. Jag var på semester med min bästavän, jag bråkade inte med min pojkvän och jag hade nya vänner. Kunde det bli bättre?

”Chelsey vakna!” skrek jag samtidigt som jag hoppade runt i sängen. Chelsey suckade hög och vände sig om. Jag satte mig på knä bredvid henne och började putta ner henne. Hon försökte göra motstånd men jag lyckades tillslut putta ner henne från sängen. Ett skratt kom ur min mun när jag såg Chelseys min.

Hon kröp upp i sängen med täcket runt kroppen och la sig ner för att fortsätta sova. Skyll dig själv tänkte jag. Jag reste mig upp och la en hårslinga bakom örat. Jag sneglade bak mot Chelsey, hon hade somnat om. Jag joggade ut i köket och började rota i alla skåp efter något stort som jag kunde fylla med vatten.

Längst uppe i ett av skåpen stod en stor skål, perfekt. Jag placerade den ena foten på diskbänken för att sedan ta tag i skåpsluckan och ta mig upp. All min tyngd la jag på skåpsluckan och drog mig sakta upp. Detta var en vana för jag nådde nästan aldrig sakerna längst upp i skåpen hemma.

Jag tog tag i den blåa skålen och hoppade snabbt, men smidigt ner från bänken. Skålen fylldes med iskallt vatten ändå upp till kanten och försiktig började jag gå in till sovrummet igen. Vattnet skvätte ner hela golvet på vägen till sovrummet.

Jag stannade vid dörren och hörde på Chelseys tysta snarkningar. Hon brukade inte snarka, men när jag inte skulle sova var det ganska gulligt. Jag stördes alltid om någon lät när jag skulle sova. Sakta smög jag fram till sängen och vände upp och ner på skålen.

Chelseys ögon spärrades upp och hon flämtade till.

”För helvete April, klockan är halv åtta. Man ska sova vid denna tiden!” Mitt skratt gick inte att hejda. Jag visste att Chelseys morgonhumör inte var att leka med, men ibland kunde jag inte låta bli. Hon ställde sig sakta upp, ett högt suckande lämnar hennes mun innan hon klampar in på toaletten.

Jag öppnar dörren till den stora garderoben och kliver in. Kläderna hänger prydlig direkt när man kommer in och vid sidorna ligger dom vikta i fina högar. Det är typiskt Chelsey alltid ordning medans jag är helt tvärtom.

Jag går bort till min del av garderoben och plockar fram något enkelt utan att direkt bry mig om hur det ser ut, vilket som är väldigt ovanligt för mig. Som vanligt går jag fram till spegeln och sminkar mig.

”Varför använder du så mycket smink, du är mycket sötare utan” Jag väcks ur mina tankar och möter Chelseys blick. Jag drar en hand igenom håret.

”Du vet varför” säger jag tyst och återgår till sminkningen. Jag har aldrig varit nöjd med mitt utseende och därför försöker jag ändra på det med hjälp av sminket.

”Du är jätte duktig på allt med sminkning, kläder och allt sånt, men vad har du för på dig? En rynka bildas i hennes panna och hon tittar missnöjt på min klädsel. Jag vänder mig om och ser till min förvåning att jag har kombinerat kläderna helt fel. Jag skyndar mig bort till mina hyllor och väljer ut en ny klädsel noggrant.

”Jag tänkte att vi ska åka skateboard till stranden och sen äta på en restaurang där ikväll. Vad tycker du om det?” Hon kollar förvånat på mig innan hon brister ut i ett stort leende och gör tummen upp.

Innan min pappa gick bort åkte vi skateboard varje dag, och det var min pappa som hjälpte mig att lära sig. Efter han gick bort slutade jag helt och hållet med att åka.

”Hej” säger en röst och jag vänder mig om. Chaz och Ryan står lutade mot väggen. Vi hade bestämt att alla skulle ses här och än så länge var det bara vi tre. Jag kollade undrande dom och ett leende spreds sig på Chazs läppar.

”Varför så…?” han hann inte avsluta meningen innan jag avbröt honom.

”Var är Justin?” Jag kollade runt omkring men kunde inte se han någonstans. Chaz och Ryan tittade på varandra och deras leenden försvann direkt. Chaz öppnade munnen för att säga något, men stängde den direkt igen. Vad var så svårt att säga?

”Han… Han var bara tvungen att fixa något, han kanske inte kommer alls men troligtvis kommer han snart. Vi skulle i alla fall börja åka utan han” Orden kom helt fel och Ryan kollade nervöst mot mig.

Jag ryckte lätt på axlarna. Vad det än var så var det mer än det dom berättade och om Justin inte ville att jag skulle veta så skulle jag inte försöka få fram sanningen. Inte nu i alla fall. Ett högt gulligt skratt hörs bakom oss. Utan att vända mig om vet jag att det är Chelsey.

Hon ställer sig framför mig med Isaac bredvid sig. Jag ser att dom håller i varandras händer och ler stort mot Chelsey. En bit bort kommer Kevin gåendes mot oss. Han nickar snabbt i en hälsning och ställer sig bredvid Isaac. Jag lägger ner min skateboard på marken och ställer mig halvt på den.

”Ska vi åka då?” blickarna riktas på mig och dom nickar snabbt. Sakta och osäkert tar jag fart med ena foten och sätter den sedan på skateboarden. Jag vinglar till men lyckas hålla mig kvar. Den ena efter den andra åker förbi mig och Chelsey tittar snabbt bak på mig.

”April, du får ju ta lite mer fart!” skriker hon. Jag tar ännu lite mer fart.

Det var flera år sedan jag åkte sist. Jag ler stort eftersom jag fortfarande kan åka. En bit fram måste vi svänga, dom andra försvinner runt hörnet och jag försöker att följa efter dem men lyckas inte, utan min skateboard fortsätter att åka rakt fram.

Jag försöker stanna och en bit fram kommer en hög kant. Skateboarden saktar inte av och kanten kommer närmare. Ett skrik lämnar min strupe samtidigt som jag ramlar och slår huvudet i asfalten. Jag ligger orörlig på marken och ser dom andra sakta försvinna en efter en. Jag känner att någon rycker i min arm, men jag kan inte göra något. Det är som att min hjärna inte vill lyda mig längre.

Det är exakt i denna sekund jag vill att Justin ska komma, hjälpa mig upp och trösta mig. Min blick åker sakta ner och ser en röd vätska som rinner från min arm. En liten figur kommer närmare. Min första tanke är att det är Justin, och jag följer människan med blicken.

Till min besvikelse ser jag att det är Chaz. Inte för att jag inte gillade han, det gjorde jag verkligen men jag hade förväntat mig att det skulle vara Justin. Som i en saga med ett perfekt slut, tyvärr var slutet i en saga bara början i det verkliga livet. Mina tankar blev röriga och jag märkte att Chaz nu var bredvid mig. Ett stelt leende spred sig på mina läppar. Chaz strök håret ur mitt ansikte och sa något lågt till dom andra personerna bakom mig.

”April, du skräms verkligen. Kan du ställa dig upp?” Frågade han med ett osäkert leende. Jag nickade och reste mig upp med hjälp av Chaz. Jag lyfte handen till min panna och kände att jag har ett plåster där. Försiktigt försöker jag ta av det men Chaz trycker snabbt tillbaka det på min panna och ger mig en oförstående blick.

”Jag kan hjälpa dig att åka, om du vill då. Han avbröt sig en sekund innan han fortsatte. Chelsey sa att du var jätte duktig innan, men slutade efter din pappa… gick bort” Det sista var nästan som en viskning. Jag nickade snabbt och ställde mig upp på skateboarden, som min pappa alltid hade sagt. Man lärde sig av sina misstag och man skulle alltid försöka igen tills man klarade det.

Dom orden skulle jag aldrig glömma. Chaz tog tag i min hand och ställde sig på sin egna skateboard och började ta fart. Sakta åkte vi rakt fram, Jag märkte att Chaz gav mig oroliga blickar men jag brydde mig inte om det. Vi närmade oss dom andra som stod tätt samman och såg riktigt rädda ut.

Jag visste att dom frågade hur det gick och allt det där, men det var som att jag inte hörde. Mina tankar var bara hos Justin, han var en av mina bästa vänner. Skulle han inte vara här nu? Visa att han brydde sig om mig? Jag blev plötsligt arg på han, han var ledig från sitt jobb och saker brukade inte at såhär lång tid att fixa.

”Kan vi åka någon gång? jag mår bra så sluta fråga” spottade jag fram, jag kanske sa det lite för hårt men jag orkade inte bry mig. Jag kramade hårdare om Chazs hand och vi gled sakta fram.

Stranden var underbar, den sammetslena sanden smekte min hand och jag borrade ner mina fötter under sanden. Sakta drog jag av mig tröjan och kände hur det ryckte till i revbenet. Jag svor tyst för mig själv och vikte ihop den vita skjortan. Jag drog av mig mina shorts och gick ner till en liten klippa. Jag tog sats och sprang rakt ut, vinden tog tag i mitt hår. 

Snabbt flög jag igenom luften och ner i vattnet. Det var svalt, men behagligt. Jag tog ett simtag och vattnet pressades undan och jag kom snabbt ut från klippan. Jag granskade den, den var inte jätte hög kanske tre meter, men det var tillräckligt.  Något tog tag i mitt hår och jag vände mig snabbt bak.

Chelseys leende var det bästa som fanns, hon tog tag i min hand och började simma bort mot klippan igen. Hon hoppade upp på en mindre klippa och drog upp mig, vi klättrade smidigt upp till den högre delen.

”Redo?” det var mest en viskning, men jag hörde det tydligt. Jag nickade och jag henne ett sista leende innan jag greppade hennes hand och sprang ut. Vi kastade oss ut från klippan och ett glädjeskrik kom från båda. Vattnet stänkte överallt och jag började skratta mitt hesa skratt. Chelsey instämde. Vi började dra oss uppåt, klockan var ganska mycket och det var dags att äta middag nu.

Servitrisen serverade våra efterrätter, såklart valde jag och Chelsey samma. Inte med meningen men det blev nästan alltid så. 

”Var ska vi åka imorgon då? ” ett leende spred sig över mina läppar direkt efter jag ställt frågan. Jag tog en klunk ur min dricka och dom andra funderade. Kevin la sin hand på mitt lår och mitt leende blev ännu större.

”Vi kan ha picknik!” Skrek Chelsey. Dom andra runt omkring oss kollade på henne men det var såklart helt ointressant. Dom andra tyckte att det var en bra idé och började planera.

Jag skrattade åt hur motiverad Chelsey var över morgondagen. Jag kollade snabbt bort mot dörren och möttes av dom hassel bruna ögonen. Justin. Snabbt vände jag bort huvudet och sa något om hur vi skulle göra imorgon. Men jag var inte koncentrerad på samtalet längre, utan sneglade på Justin hela tiden. Han satt sig ner bredvid Ryan och log mot mig. Jag besvarade inte leendet utan kollade bara tomt på honom.

Chelsey avbröt sig snabbt och hälsade tyst på Justin och gick lika snabbt tillbaka på samtalsämnet- som jag nu hade glömt allt om. Justin verkade vara som vanligt, han nämnde inte ett ända ord om vad han hade gjort. Det gjorde mig ännu argare.

”Vad har du gjort i pannan” Justins blick riktades på mig och jag låtsades att jag inte hörde och kollade på Kevin istället som höll på att berätta ett skämt till Ryan. När han var kvar skrattade jag extra högt och såg Justins besvikna blick. Han visste att jag hade hört.

Chelseys blick brände i min nacke och jag vände mig hastigt om och mötte hennes bruna ögon. Hon kollade oförstående på mig. Justin upprepade sin mening och denna gången tittade jag på honom.

”Det ska du skita i” sa jag kallt och skrattade åt något Kevin just sagt. Sakta sneglade jag mot Justin, han hade helt tystnat och stirrade på fönstret. Om hans blick hade varit besviken innan gick det inte att säga vad den menade nu. Jag kände mig riktigt taskig, men samtidigt hade han svikit mig.

Vi hade planerat denna dagen efter vad Justin ville göra. Dom skulle hem om 5 dagar och vi ville göra så mycket som möjligt dom sista dagarna. Jag kunde inte fatta hur han bara kunde göra så. Jag reste mig upp och gick med raska steg bort. Jag huttrade till av kylan där ute och gick snabbt ner mot stranden.

Jag passerade fönstret där Justin hade tittat ut och mötte hans blick. Jag visste att jag överreagerade lite, men jag orkade inte med att dom jag verkligen älskade gjorde såhär. Det påminde mig bara om den sista dagen jag såg pappa.

”Älskling, jag kan verkligen inte åka skateboard idag. Måste jobba” Jag stirrade på min pappa. Han hade lovat att ta mig till det stället som han åkte på när han var liten, jag hade barra varit där några gånger och det var bara jag och pappa som visste var det stället låg. Han sa alltid att jag inte fick berätta det för någon.

Men tyvärr kunde jag inte ta mig dit själv eftersom det var för långt borta för att jag skulle orka gå. Han pussade min pappa och viskade i mitt öra hur mycket han älskade mig innan han försvann ut från dörren. Jag stod orörligt kvar på golvet och följde min pappa med blicken.

Det var då tanken slog mig. Jag skulle ta mig dit själv. Jag sprang upp för trappan och smällde igen dörren till mitt rum. Jag älskade det rummet, det var jag och pappa tillsammans som hade fixat det. Mamma hade också hjälp till, men mest pappa. Dom bleka gula tapeterna lyste upp hela rummet.

Jag strök handen över dem och öppnade den lilla garderoben. Den rosa väskan stod som vanligt på sin plats och jag drog snabbt ut den. Jag packade ner det vi brukade ha med oss, fika, dricka, en kortlek och lite annat smått ifall vi hade tråkigt. Jag tog min lilla skateboard och tog den under armen.

Jag smög sakta förbi mammas kontor, hon skulle sluta om en timme och antagligen skulle hon inte märka att jag var borta. Jag stängde dörren tyst och började gå längst den stora vägen. Mina ljusa flätor åkte fram och tillbaka. Jag älskade hur mitt hår glittrade i solen. Pappa berättade alltid hur lik jag var en ängel i solen.

Mina ben var som spaghetti men jag vägrade att ge upp. Jag skulle aldrig i hela mitt liv ge upp. Jag var verkligen trött och satt mig ner för att dricka lite. Snabbt drack jag ur en av flaskorna och la sedan tillbaka den på sin plats. Jag fortsatte att gå till den ”hemliga stället” jag och pappa hade.

Det började bli mörkt och det ljusa skenet från solen lyste upp hela himmeln. Jag kom fram till skogen och började gå mellan träden, jag följde dom gulmarkrede träden och kom in till den lilla gläntan.

Den var först täckt av gräs men sedan var det asfalterat. Pappa och jag hade byggt hinder som jag kunde lära mig åka på. Jag kände hur tröttheten tog tag i mig och gick bort till lådan där vi förvarade täcke och kudde. Jag bäddade snabbt under ett tak som skyddade om det skulle börja regna. Jag la mig tillrätta och föll i en sömn.

”April!” En strålkastare lyste i mitt ansikte och jag möttes av min pappas oroliga blick. Jag sprang upp och kramade honom. Hans salta tårar blötte ner min tröja och jag pussade honom på kinden.

”Pappa, du vet att jag älskar dig va?” mina ord ekade mellan träden och pappa tittade på mig med ett försiktigt leende.

”Jag älskar dig också över allt annat April, men skräms aldrig så igen”  Hans blick blev lite mjukare och jag kramade hårt om honom. Vi gick hand i hand ut från skogen, en bit bort stod poliser och min mamma. Jag släppte min pappas han och gav honom ett leende som han besvarande innan jag sprang bort mot min mamma och gav henne en kram. Hennes ögon var röda från tårarna och jag strök sakta bort dom och gav henne en puss på kinden som jag gjort med pappa.

”Vi ska åka hem nu” sa mamma mjukt och gav mig ett leende.

”jag vill åka med pappa” sa jag och drog i mammas klänning. Hon skakade på huvudet och gav mig ett milt leende. Jag sprang bort till pappa och hoppade upp i hans famn. Pussade hans kind innan han släppte iväg ner mig.

”Ses hemma min lilla ängel” skrek han efter mig och jag sprang bort till mamma igen. Vinden tog tag i mina flätor och jag skrattade högt. Jag satt mig framme vi mamma och knäppte bältet. Jag kollade undrande på henne och öppnade min mun för att säga något. Hon såg att jag ville säga något och väntade på att jag skulle berätta.

”varför får jag inte åka med pappa” frågade jag och la huvudet på sned.

”Han skulle bara inom jobbet och lämna in något papper gumman, han kommer strax hem” Mamma började köra iväg över den skumpiga vägen. Jag lutade mitt huvud mot fönstret och kollade ut. Mamma stannade plötsligt och jag åkte fram en bit. Framför oss hade en bil krockat med en annan.

Ambulansen var på plats. Jag kollade chokat ut och såg bilarna. Innan jag hann reagera sprang mamma ut från bilen och fram till en av bilarna. Hon letade efter något. Jag öppnade dörren och gick ut till mamma. Hon pratade med en av ambulans männen. Hon tystnade och hela hon skakade. En kille pratade lugnande till henne, men hon bara skakade på huvudet.

Hon tittade bort mot en bår och såg en blodig man ligga på den. Ett skrik lämnade hennes strupe och hon ramlade ner på marken. Jag hade aldrig hört min mamma skrika så smärtfyllt. Jag sprang fram till henne och kramade henne oförstående.

”Kom” sa en kvinna och sträckte fram sin hand men jag vägrade att släppa min mamma, Jag tittade bort mot mannen som dom höll på att lasta in. Jag såg hans skor, som tillhörde… min pappa. Hela jag stelnade och min kropp började skaka häftigt. Jag stirrade rakt fram, jag var chokad.

Jag torkade bort tårarna som rann nerför mina kinder. Hela jag skakade, inte av att det var kallt utan av minnet. Jag kunde inte fatta att han bara försvann, att han aldrig skulle komma tillbaka. Varje dag väntade jag på att han skulle komma hem och säga att allt var ett skämt, eller att det inte alls var han.

Innerst inne visste jag att det aldrig skulle hända, men jag ville inte tro på det. Hoppet var det ända jag hade kvar.

”April” Justins röst avbröt mina tankar. Jag vände mitt huvud mot honom, han satt sig ner bredvid mig och lade sin jacka över mina axlar. Jag tittade ut mot det glittrande havet igen.

”Vad är det?” hans röst var mjuk. Jag suckade djupt och tänkte över vad jag skulle säga eller skulle jag bara gå?

”Var va du idag?” Man kunde höra att jag hade gråtit på min röst. Han smekte mitt hår och öppnade sin mun för att svara.

”Jag… Jag var tvungen att. Han avbröt sig för att ta ett nytt andetag. Prata med Selena” fortsatte han meningen med.

”Selena?” frågade jag chokat. Vem var det? jag hade aldig hört talas om någon Selena.

”Min flickvän, eller ja vi har typ en paus” det var som ett slag i magen. Varför hade han inte berättat för mig innan? jag kolladechokat på honom och man kunde se att han var nervös. jag skakade på huvudet innan jag ställde mig upp. detta gick inte längre.

Förlåt för att jag inte har uppdaterat på typ 100 år, men jag har verkligen inte känt för att skriva. 

Men här har ni iallafall ett kapitel.

Kommentera nu, jag vill minst ha 2 kommentarer innan jag lägger ut nästa kapitel.

Förra Kapitlet:

”Jag ska nog prata med han, ses sen?” sa jag och log. Han nickade och jag tog min halvätna macka med mig och började gå bort till Kevin.

”Kan jag sitta här” han kollade upp på mig och nickade. Jag ställde ner min tallrik och satte mig på stolen mittemot han.

”Vi behöver nog prata” han kollade ner i bordet utan att säga något. Jag suckade högt och ställde mig upp.

”Tänker du säga något eller? Jag vill lösa detta för jag älskar dig. Varför blir det alltid såhär Kevin?” Jag kollade upp i taket för att tårarna inte skulle rinna. Han kollade upp på mig och öppnade munnen utan att säga något.

”Jag älskar dig också, men jag vet inte. Allt är svårt, ingen vet om detta och jag kan inte visa hur jag känner för dig så att alla ser. Jag vill verkligen det men jag vill verkligen inte såra någon” han skakade lätt på huvudet när han avslutat meningen.

”Kevin…” jag visste inte hur jag skulle berätta detta, men vi var tvungna att vara ärliga mot varandra om detta skulle funka och Justin visste att han var min pojkvän.

”Vad?” frågade han tyst. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte på meningen.

”Justin vet”

”Va?” hans blick gick inte att läsa, den var bara kall. Jag nickade och sneglade bort mot Justin.

”Ibland förstår jag inte dig, fattar du inte att typ hela världen kommer att veta detta nu?” jag suckade högt. Ibland fattade jag inte ens hur jag kunde älska Kevin, inte när han höll på såhär i alla fall. Han kunde vara den bästa killen i hela världen, men det hände inte ofta.

Jag satt upp fötterna på stolen bredvid och lutade mitt huvud mot fönstret. Det svalkade skönt och jag slöt mina ögon. Jag började tänka tillbaka på gamla minnen med Kevin.

” ”Du kommer aldrig att fånga mig!” skrek jag glatt medans jag sprang så snabbt jag kunde i sanden. Solen höll på att gå ner och hela himlen var orange. Jag kollade snabbt bak och såg att Kevin kom närmre och närmre, jag ökade mina steg ännu mer och sprang närmre vattnet eftersom det var lättare att springa där. Jag kände ett par starka armar runt min midja och vände huvudet bak. Jag möttes Kevins bruna ögon och kysste hans läppar. Jag log snabbt innan jag fortsatte att kyssa honom och började sakta gå framåt. Det Kevin inte visste att det fanns en mening med allt detta. Vattnet stänkte upp på mina ben och vi fortsatte att gå längre ut, tillslut när jag tyckte att det var lagom djupt puttade jag Kevin hårt så att han föll bakåt. Han tog tag i min arm och drog med mig under vattnet. Jag simmade fram till Kevin och gav honom en puss innan jag simmade upp mot vatten ytan. Jag väntade ett tag på att Kevin skulle komma upp men han gjorde aldrig det, jag började titta ner oroligt efter han för att se vart han tog vägen. Något tog fast i min fot och jag drogs längre och längre ner, jag skrek så högt jag kunde innan det försvann under vattenytan. Greppet om min fot släpptes och jag vågade sakta öppna mina ögon och möttes av Kevins leende, han tog tag i mina hand innan han simmade upp mot ytan.

”Det där var inte snällt” sa jag och försökte att vara sur. Kevin skrattade och skakade på huvudet samtidigt som han granskade mig.

”Du vet att du inte är en bra skådespelare, särskilt inte när det gäller att låtsas vara sur” hans leende blev ännu större och jag kunde inte hålla inne mitt leende längre. Jag tog hårdare tag om hans hand och pussade mitt hår mjukt.

”Du vet att jag verkligen älskar dig, jag hade aldrig klarat en dag utan dig” viskade han mot mitt hår. Jag började skratta och Kevin kollade med en frågande blick mot mig.

”Menar du mig eller mitt hår?” sa jag samtidigt som jag skrattade. Han himlade med ögonen innan han svarade.

”Ditt hår såklart, eller vad tror du smartis?” sa han ironiskt. Jag skrattade innan jag pekade på mig själv.

”Vet du vad? Jag älskar dig mer än något annat på denna jorden” sa jag och kollade ner. Vattnet nådde upp till våra knän nu och Kevin la sin hand under min haka och lyfte sakta upp mitt huvud, han kollade rakt in i mina ögon. Hans huvud närmade sig mitt och hans läppar mötte mina.”

Jag log när jag tänkte på det minnet, det var den dagen vi hade varit tillsammans i tre månader. Den tiden var Kevin underbar, han var verkligen bäst på alla sätt. Jag saknade verkligen det.

”Vad ler du åt?” frågade Kevin. Jag mötte hans blick och öppnade munnen för att svara men stängde den snabbt igen. Det var inte det smartaste att säga något dumt nu.

”Våra gamla minnen, jag saknar dom. Tillexempel när vi hade varit tillsammans i tre månader, det var perfekt. Vi bråkade nästan aldrig, och nu gör vi det varje dag” jag sa det sakta och tänkte fortfarande på allt som hade varit bra.

”Vi kan ju alltid börja om på nytt” sa Kevin och log som han brukade göra innan och jag svarade honom med ett leende tillbaka. Just i denna stunden var allt perfekt. Jag var på semester med min bästavän, jag bråkade inte med min pojkvän och jag hade nya vänner. Kunde det bli bättre?

Jag är verkligen jätte ledsen att det har tagit så lång tid att skriva och att kapitlet var kort, jag har varit sjuk och inte orkat skriva och vissa dagar har jag haft fullt upp.

Kommentera.

Förra kapitlet:

”Kom nu” sa han och sträckte ut sin hand. Jag tog tag i den och vinglade till men han fångade mig. Han flinade smått innan vi gick in igen.

”Var bor du?” frågade han och log sitt fina leende. Jag svarade tyst och han hjälpte mig uppför trappan. 

Jag knackade försiktigt på tjejens rum och efter ett tag hörde jag tunga steg innanför dörren.

”Ja” sa en nyvaken tjej irriterat och kollade surt på oss.

”ehm, din kompis somnade där ute så jag skulle bara hjälpa henne in” sa jag och log försiktigt mot henne.

”Okej, tack” mumlade hon och tog tag i den blonda tjejens arm. Jag av henne en sista blick innan jag började gå mot vårt egna hotellrum. Hon var söt den blonda tjejen, och hon verkade inte bry sig om vem jag var. Antagligen visste hon inte eller så brydde hon sig inte om kändisar. Jag knackade hårt på dörren och Ryan öppnade. Jag gick in och såg att dom börjat packa upp.

”Killar, ska vi titta på en film?” sa jag eftersom jag inte var trött var det en bra idé. Chaz gick snabbt in och satte i en skiva i dvd:n medans jag hällde upp godiset i en skål. När jag var klar hade dom redan startat filmen och jag satte snabbt skålen på bordet. Jag kollade mot tv:n och såg att jag redan sett den filmen.

”Killar, jag går och lägger mig” sa jag och gäspade. Dom nickade utan att släppa blicken från tv:n.  Jag började gå i den långa hallen innan jag kom till min dörr, jag öppnade den och steg in. Det var kallt i rummet, jag tog av mig kläderna innan jag bäddade ner mig i den svala sängen.

Jag gick ut till poolen, det var riktigt varmt idag. Jag kollade mig snabbt runt för se vart Chaz och Ryan höll hus men såg dom inte någonstans. Jag fortsatte att gå och såg den blonda tjejen som satt utanför hotellet igår. Jag gick snabbt fram till dom och lade min saker på en solstol bredvid henne.

”Det är väl okej att jag sitter här” frågade jag och log mot henne.

”Visst” svarade hon tillbaka och log innan hon vände ansiktet mot solen igen.

”Förresten, tack för att du hjälpte mig igår”. Jag nickade snabbt på huvudet och tog på mig mina solglasögon innan jag lutade huvudet mot stolen.

”Ska du bada med oss eller ska du sova hela dagen?” frågade någon. Jag öppnade snabbt mina ögon och såg en ganska brun tjej med långt brunt hår. Jag log smått mot henne och såg sen att det var den blonda tjejens kompis.

”Nä, jag orkar inte” sa jag och lutade mig bakåt igen. Hon blonda kände på vattnet försiktigt med ena foten och hennes kompis hade redan simmat iväg. Perfekt tänkte jag. Jag reste mig sakta upp och gick snabbt fram till henne innan jag tog tag runt hennes midja och hoppade i vattnet med henne. Jag simmade snabbt upp och såg en smått sur tjej. Jag flinade mot henne och satte mig på kanten.

”Vad heter du?”

”April” svarade hon och log smått.

”Fint namn, vilka är du här med?” frågade jag intresserat.

”Chelsey” sa hon och pekande på tjejen längre bort i poolen.

”Och Kevin & Isaac” Sa hon och pekade mot två killar som satt under ett parasoll. Jag nickade mot henne.

”Du då?”

”Va?” frågade jag och tittade oförstående på henne.

”Vilka är du här med?” frågade hon igen.

”Chaz och Ryan, det är mina bästisar” sa jag och log smått. Hon nickade och kollade bort mot två killar som pratade med några tjejer.

”Vad är det?” frågade jag och hon vände snabbt huvudet mot mig.

”Inget” sa hon och försökte få till ett leende som mest blev en grimas. Jag trodde inte henne, man såg tydligt att något var fel men om hon inte ville berätta så behövde hon inte.

”Justin!” jag vände mig om och såg Ryan och Chaz som gick en bit bort. Dom Sprang fram till oss och gav mig en glass.

”Tog det er en halv timme att köpa glass?” frågade jag och förvånat. Ryan började skratt smått.

”Nej, vi träffade lite personer som vi började prata med” sa han och hade ett leende på läpparna.

”Detta är April” sa jag och la handen på Aprils axel. Dom nickade och granskade henne uppifrån och ner.

”April” skrek Chelsey. Hon vände blicken mot Chelsey och öppnade sin mun men stängde den snabbt igen.

”Jag måste äta nu” sa hon tyst och jag nickade innan hon gick iväg. Hon tog på sig en tröja innan hon sprang iväg mot Chelsey. Chelsey viskade något i hennes öra och hon skakade på huvudet och man såg en rosa nyans på hennes kinder.

”Justin” jag kollade snabbt mot Chaz och kollade undrande på han.

”Vi tänkte också gå och äta nu, eller ska du stå här och drömma hela dagen?” sa han och flinade mot mig. Jag följde efter dom och kollade mig runt omkring men såg inte April någonstans. Hon var faktiskt väldigt söt.

                                                     

”Är du säker på att han inte är någon för dig?” frågade Chelsey. Jag himlade med ögonen och suckade högt.

”Ja, jag är inte intresserad av han och man kan inte bli kär första gången man ser en person” sa jag irriterat.

”Titta inte på mig så April, och det var faktiskt andra gången du såg han” sa hon och flinade. Jag smällde till henne på armen, hon kollade runt omkring innan hon tog upp massa gräs och kastade i mitt hår.

”Hey! Chels nu ska du få igen!  Skrek jag och började jaga henne, jag tog tag i henne arm och kände hur jag föll bak med henne framför mig. Vi ramlade snabbt över kanten till poolen och kom under vattnet. Jag simmade snabbt upp och hoppade upp på kanten. Chelsey kom snabbt upp efter mig och började skratta jätte högt, och jag när jag såg hur hon såg ut började jag också skratta. Folket som gick förbi kollade konstig på oss, men vi brydde oss inte, det var så vi var.

Vi började gå till stället där vi skulle äta, och såg killarna en bit fram. Vi sprang snabbt fram till dom och dom vände sig om. Dom granskade oss uppifrån och ner innan dom kollade på oss konstigt. Chelsey började skratta och jag log mot henne.

”Vad har ni nu gjort?” frågade Kevin surt.

”Vi har i alla fall kul” sa jag och satte mig ner vid ett bord. Isaac slog sig ner bredvid mig och jag gav han en förvånad blick.

”Vaddå, får jag inte sitta här?” frågade han och log.

”Jo” sa jag och vände blicken mot menyn.

”Du är snygg när du ser ut såhär också” sa han och flinade. Kevin gav honom en blick som kunde mörda, men Isaac visste ju inte att jag var Kevins flickvän och Kevin ville inte säga något så då fick han skylla sig själv

”Isaac, för helvete” röt Kevin surt, Isaac blev snabbt tyst och jag log försiktigt mot han.

”April” jag vände mitt huvud och möttes av dom vackra bruna ögonen som tillhörde Justin. Jag ställde mig upp och gick fram till han.

”Hej” sa jag och log. Han kom närmare och gav mig en kram.

”Ska du också äta här?” frågade han. Jag nickade och vände huvudet mot vårt bord.

”Ni kan ju sitta med oss” sa jag och kände hur mina kinder blev varma. Antagligen såg ag ut som en tomat.

”visst, men den där killen ser lite sur ut” sa Justin och pekade försiktigt mot Kevin. Jag skrattade till.

”Bry dig inte om han, beställ ni mat och sätt er sedan hos oss” sa jag och började gå iväg. Jag satt mig ner på min plats igen och sneglade bort mot Justin.

”Ny kille?” frågade Isaac och gav mig en förvånad blick. Jag kollade bort mot Kevin och såg att han var riktigt arg.

Förra kapitlet:

”Vakna” sa en okänd röst. Jag öppnade sakta ögonen och såg en sjukt snygg kille som höll om min arm, antagligen var det Isaac. Vi gick in checkade in och gick på flygplanet, Jag satte mig ner på min plats och Isaac satte sig snabbt bredvid mig. Om jag inte varit så trött hade jag tyckt det var konstigt. Jag lutade mitt huvud sakta mot hans axel och somnade om snabbt.

”Du måste vakna nu” viskade Isaac i mitt öra. Jag tittade upp och såg en lampan som betydde att man skulle ta på sig bältet blinka. Jag tog bältet och försökte knäppa det, men det gick inte. Jag försökte och försökte men det ville aldrig.

”Ehm, Isaac kan du hjälpa mig med bältet?” frågade jag försiktigt. Han nickade och tog mitt bälte. Hans hand låg mot min mage och han tittade in i mina ögon, jag vände snabbt bort mitt ansikte och han satte lätt i bältet. Jag tittade mot Chelsey och såg att hon höll på att ta en bild på sig själv. Antagligen skulle hon lägga ut den. Kevin kollade surt på Isaac och mig. Jag var inte hans flickvän längre så då skulle han väl skita i vad jag gjorde.

”April..” sa han mjukt.

”Ja?” sa jag irriterat.

”Vi måste prata, vi går och äter på en restaurang och reder ut detta?” sa han. Jag nickade sakta, och började gå upp mot mitt och Chelseys rum.

”Var ska du?” frågade han med en besviken röst.

”Byta om” svarade jag tyst, och gick in till vårt rum och jag öppnade snabbt en av mina resväskor och tog det som lade överst. Jag tog snabbt på mig det innan jag gick ut igen där Kevin stod. Vad som än skulle hända behövde vi lösa detta, För Chelseys skull.

”Snyggt” sa han och granskade mig en sista gång innan vi började gå ut från hotellet. Vi gick under tystnad, och efter ett tag kom vi fram till en vanlig restaurang. Kevin gick in genom dörrarna, jag följde sakta efter honom och satte mig vid samma bord.

”Hej, vad vill ni beställa” sa en sockersöt servitris. Kevin log mot henne och tittade snabbt ner i menyn.

”Pommes och hamburgare, och en Coca cola” sa han och ögonen glänste, så som dom gjorde när han såg något han ville ha. Jag suckade ljudlöst och himlade med ögonen. Servitrisen vände sig om mot mig.

”Och vad vill du beställa?”

”Samma som Kevin” sa jag surt. Hon började gå iväg mot dom stora dörrarna och försvann.

”Vad är problemet?” sa Kevin kallt.

”Vi skulle prata om oss, inte hitta en ny tjej till dig” sa jag surt och lade armarna i kors.

”Seriöst kan du sluta vara så barnslig? Jag tyckte bara hon var snygg”

”ja, och det är det ända som betyder något för dig” sa jag och började resa mig upp. Kevin tog snabbt tag i min arm och drog mig till honom.

”Nej, du är den ända jag vill ha” sa han och kysste mjuk min panna.

”Bevisa det då” sa jag fortfarande surt. Han böjde sitt huvud sakta mot mitt och kysste mjukt mina läppar. Jag drog undan mitt huvud och gav han en besviken blick. Det var alltid såhär det var, Jag gick alltid på det. Att vi skulle komma bättre överens. Det var gjorde sjukt ont i mig, så mycket älskade jag honom.

”Babe, vad är fel” viskade han i mitt öra.

”Allt, exakt samma saker händer varje gång” sa jag tomt. Han tog tag i min hand och kramade om den hårt.

”Här kommer maten” sa en annan servitris, tack att det inte var den andra tänkte jag. Jag satte mig ner på stolen igen och åt vi åt under tystnad. 

”Ska vi gå?” frågade han när vi ätit upp, jag nickade innan vi tog våra saker och började gå ut. Han tog tag i min hand och började gå bort från hotellet.

”Var ska…” jag hann inte säga mer innan jag blev avbruten.

”Bara följ mig” sa han kärleksfullt. Han kunde vara den mest romantiska killen när han ville.

Jag hörde havets ljud, det var så lugnande. Vi kom fram till stranden och jag böjde mig ner för att ta av mina skor. Vi gick mot vattnet och hans hand kramade mjuk om min.

”Babe, jag har saknat dig” viskade han och smekta sakta min kind. Jag kollade rakt in i hans ögon och böjde mig fram mot hans huvud. Jag log retsamt och stannade precis framför hans läppar.

”Du är som innan, Gillar fortfarande att reta folk?” frågade han tyst och jag raderade mellanrummet mellan våra läppar. Hans läppar mötte snabbt mina.

”mm” mumlade jag mot hans läppar. Han avbröt snabbt kyssen.

”Fan! Chelsey och Isaac måste undra var vi är. Vi måste skynda oss tillbaka” sa han stressat och började gå iväg.

”Ursäkta? Men kan vi inte berätta nu då eller ska allt vara som innan? Du skäms över mig eller hur?” sa jag och kände hur tårarna brände.

”Nej babe, men det kommer bli svårt att berätta så vi gör inte idag” sa han och kysste sakta min panna.

Vi gick snabbt tillbaka till hotellet under tystnad, dom stora dörrarna stod öppna och vi gick in. Vi sprang snabbt upp för trappan och precis när jag skulle gå in på rummet drog han tillbaka mig.

”Du har väl inte glömt något?” sa han och log, jag tryckte sakta mina läppar mot hans och Han särade på sina läppar och min tunga smekte hans. Han la sin arm runt min midja och började gå fram, jag kände något bakom mig och antog att det var väggen. Han satte sina händer på varsin sida av mitt ansikte. Jag duckade och gick under han arm och flinade.

”Babe..” sa han och gav ifrån sig en hög suck.

”Måste gå inte till Chels” sa jag och log innan jag öppnade dörren. Jag gick in och tog av mig skorna innan jag gick vidare.

”Var har du varit?” halv skrek Chelsey.

”Kollade bara runt” skrek jag tillbaka. Jag gick in till sovrummet där Chelsey satt och hon nickade snabbt. Jag kollade upp mot väggen och klockan var 23:00. Då kunde jag lika bra sova.

Jag tittade upp på klockan, 03:00. Chelsey sov fortfarande. Jag gick sakta upp från sängen och tog på mig shorts, en tröja och mina skor innan jag gick ut från dörren. I korridoren var det mycket svalare, jag gick sakta nerför trapporna och hälsade på tjejen som stod bakom disken. Hon log som svar och jag gick ut och satte mig på den långa trappan. Det var svalkade skönt mot min varma kropp och jag lutade huvudet mot muren. Tröttheten tog tag i mig och jag slöt min ögon.

”Hej, du kan inte sitta här ute och frysa” sa en obekant röst. Jag slog upp ögonen och möttes av ett par bruna ögon.

”vem är du?” frågade jag osäkert.

”ehm, Justin, hon som står i receptionen bad mig att säga till dig för dom låser dörren nu och då kommer du inte in” sa han osäkert. Jag nickade och slöt min ögon igen.

”Chaz ta upp mina väskor, jag måste nog hjälpa henne” skrek han till någon längre bort.

”Kom nu” sa han och sträckte ut sin hand. Jag tog tag i den och vinglade till men han fångade mig. Han flinade smått innan vi gick in igen.

”Var bor du?” frågade han och log sitt fina leende. Jag mumlade vilket nummer det var och han hjälpte mig uppför trapporna.

Vad tycker ni?

Kommentera!

Förra kapitlet:

” Jag tittade upp och möttes av min lärares stränga ögon.

”April, du vet vad jag tycker om det där. Jag tar din mobil tills imorgon” sa hon och ryckte min mobil ur händerna på mig.

Jag virade handduken runt min kropp och gick ut till det svala sovrummet, skärmen på min mobil lös och jag tog upp den. Jag hade fått ett sms av Selena.

”Jag vet inte vad som är bäst för oss just nu, Men allt är jobbigt. Vi kanske ska testa vara borta ifrån varandra ett tag och tänka igenom allt?” jag läste det om och om igen. Vad skulle jag svara på det? Jag började sakta skriva ett svar, men jag visste inte vad jag skulle säga.

”Okej, vi gör så.” skrev jag tillslut. Jag lade mig ner på sängen och tårarna började sakta rinna, jag älskade henne verkligen. Jag slöt ögonen och föll i en djup sömn.

Jag vaknade av att det knackade på dörren, jag tog snabbt på mig ett par mjukisbyxor och öppnade sedan. Jag möttes av min mammas vackra leende.

”God morgon, nästa vecka följer du med till Canada eller åker du någonstans med dina vänner? Frågade mamma.

”Ehm, jag tänkte åka till något hotell med Chaz och Ryan” sa jag och log mot henne.

”Okej, du har ledigt i 2 veckor och du måste vila rösten då, förstått?” sa hon allvarligt. Jag nickade och hon började gå mot sitt rum. Jag stängde snabbt och skickade iväg ett sms till Chaz och Ryan. ”Hej, nästa vecka kan vi väl ses? Jag har ledigt i två veckor då” skrev jag och började leta efter hotell. Jag hittade ett med ett rum som hade 3 sängar, perfekt. Det var visst någon som hade ångrat sig, annars var det fullt på hotellet. Min mobil lös och ryan hade svarat, jag låste upp den och kollade på smset. ”Visst, ses då” stod det. Bra, då var det bara Chaz kvar, jag bokade snabbt rummet och stängde ner datorn. Jag gick fram till min garderob och tog på mig en tjocktröja innan jag bäddade ner mig i sängen igen.

Jag vaknade av att mobilen plingade till, jag tog sakta upp den och försökte låsa upp den, Men det gick inte så bra och slutade med at jag tappade den rakt på mitt ansikte. Jag tog upp den irriterat och låste upp den. ”Kul! Ses då” hade Chaz skrivit. Jag nickade sakta, detta skulle bli kul. Jag sneglade på klockan, den var 09:30 då var det lika bra att gå ner och äta frukost. Jag gick igenom den lilla hallen och ut från rummet, det starka ljuset från lampan bländade mig och jag gick raskt ner för trapporna. Där nere satt min mamma och Scooter och åt frukost.

”Hej” sa jag och log till dom.

”Somnade du om? Vi ska åka om en timme bara så du vet” sa Scooter. Jag nickade som svar och gick bort till det stora bordet med maten och fyllde min tallrik. Jag gick bort till bordet igen och åt under tystnad. 

Jag skyndade mig in i duschen efter en svettig konsert, Direkt när jag såg alla fansen där blev jag på bättre humör, allt med Selena var glömt, Det var bara jag och dom det gällde i dom stunderna. Tankarna sprang iväg medans det varma vattnet rann ner för min kropp. Jag tog upp schampo flaskan och började massera in det i håret. Jag sköljde snabbt av det och öppnade dusch dörren och tog en handduk som jag virrade runt kroppen. Jag gick raskt ut från badrummet och den svala luften svalkade skönt mot min varma kropp. Jag gick bort till min resväska och tog på mig lite kläder innan jag bäddade ner mig i sängen, jag kände hur trött jag var och slöt sakta mina ögon. Jag lade mig till rätta och somnade i en djup sömn.                   

                                        

                                                    

Jag gick fram till den stora garderoben och tog på mig den blommiga klänningen, och sminkade mig lätt. Jag sneglade bort mot klockan, typiskt mig att alltid ha så lite tid tänkte jag innan jag skyndade in till badrummet för att borsta tänderna. Jag borstade igenom mitt lockiga hår en gång innan jag sprang nerför trapporna och tog på mig ytterkläderna.

”Hejdå mamma” skrek jag innan jag tog min väska och sprang så gott jag kunde till bussen.

”April!” skrek Chelsey när jag klev av bussen, jag sprang fram till henne och kramade hårt om henne.

Hon satte en likadan krans på mitt huvud som hon hade själv och log.

”Ikväll åker vi så är vi framme imorgon” sa hon och log stort. Jag nickade och log tillbaka.

Vi gick snabbt in i hagen & hästarna sprang emot oss. Chelsey gick fram till Catelaya och klappade henne över mulen, och sedan vidare till Star som var hennes egna häst.

”När ska du bli frisk så jag kan rida igen?” frågade hon och en tår rann sakta nerför hennes kind. Star hade skadat benet en gång när vi var ute och red, nu var han tvungen att läka innan han kunde ridas igen. Chelsey hade varit lite i stallet den senaste månaden för hon klarade inte av att se honom så, hon saknade verkligen han. Vi gick in i stallet igen och började mocka alla tre boxar.

”Haha, April har du inte tänkt på att vi smutsar ner våra klänningar?” sa hon. Jag tittade ner och kom på att vi glömt byta om. Jag skrattade snabbt till och nickade.

”Vill du rida?” frågade jag, Chelsey fick en sorgsen blick men nickade sen.

”Du kan låna Wishs häst” sa jag och log.

”Får jag?” frågade hon och sken upp i ett leende. Jag nickade, Wish tyckte bara att det var bra. Vi gick ut till hästarna och ledde bort Catelaya och Chaquette till ett träd som fallit ner och hoppade snabbt upp på hästarna. Star kom gåendes mot oss och ställde sig bredvid Chelsey.

”Tyvärr kan jag inte rida dig, min lilla älskling” sa hon och klappade han snabbt på mulen. Star kom närmare henne och började knuffa henne med mulen, hon försökte hålla sig kvar men det gick inte så bra. Hon gled sakta av Chaquette och jag kunde inte hålla mig för skratt.

”Hey! Snäll kompis man har!” skrek hon skrattandes och reste sig upp. När hon skulle hoppa upp på hästen igen började jag skratta ännu mer.

”Varför skrattar du?” frågade hon.

”Du skulle se dig i spegeln nu” sa jag samtidigt som jag skrattade, hennes hår var fullt av gräs och hon hade ett brunt sträck i ansiktet.  Hon såg förskräckt ut, men sedan brast hon ut i ett gulligt skratt. Vi började rida iväg, i våra klänningar med bara kransarna på huvudet.

”hejdå älskling” sa Chelsey till sin lilla hund.

”Kommer ni?” frågade Kevin irriterat, jag gav han en sur blick och tog tag i Chelseys hand och började gå mot dörren. Vi gick snabbt ut till taxin som väntade och la in alla väskor, det blev väldigt fullt i bagageluckan och han som körde fick lägga om sakerna flera gånger, tillslut fick han igen luckan. Jag skrattade till och Chelsey kollade konstigt på mig.

”Vad?” frågade hon.

”Isaac ska ju också med, hur kommer det gå med fler väskor?” frågade jag henne. Hon ryckte på axlarna ointresserat och lutade sitt huvud mot min axel. Jag kände hur trött jag var och satte mig i en bekväm ställning innan jag slöt ögonen och föll i en djup sömn.

”Vakna” sa en okänd röst. Jag öppnade sakta ögonen och såg en sjukt snygg kille som höll om min arm, antagligen var det Isaac. Vi gick raskt in checkade in och gick på flygplanet, Jag satte mig ner på min plats och Isaac satte sig snabbt bredvid mig. Om jag inte varit så trött hade jag tyckt det var konstigt. Jag lutade mitt huvud sakta mot hans axel och somnade om snabbt.

Om ni vill ha mer så kommentera! Jag har inte fått en ända kommentar och om ingen läser känns det inte lönt att skriva. så nu tycker jag att alla som läser ska kommentera!

Förra kapitlet:

”April?” jag tittade snabbt upp från mobilen  och möttes av Chelseys bruna ögon, hon kom fram till mig och sneglade på min mobil. Hon spärrade upp sina ögon och jag låste snabbt min mobil.

”April..”

”Ja?” frågade jag osäkert.

”Smsar du med min bror” sa hon stelt, vad skulle jag svara?

______________________________________________________________________________________________

”Nej, det är en annan som heter Kevin” svarade jag och log. Nu skulle han bara bli ett minne. Hon nickade och vände sig till datorn igen, antagligen hade hon nöjt sig med svaret.

”April, jag har hittat två lediga rum dagen efter vi slutat skolan, flyg, Mat, Dricka och allt sånt ingår” sa hon och log världens största leende.

”Jag får se hur rummen ser ut!” skrek jag och studsade till andra sidan av den stora sängen. Rummen var stora och sjukt fina, det fanns bara en säng men det var också jätte stor. När man kom in kom man till en liten hall, sedan till höger var köket och vänster en stor toalett med bubbelbadkar, rakt fram från hallen var det öppet till ett lagom stort vardagsrum, det fanns även en dörr in till ett stort rum med en stor garderob och dubbelsäng, och en dörr ut mot balkongen. Utsikten var vacker, Man såg poolen och bakom den var havet. Jag skulle älska det stället.

”Det är inte det finaste, men vi hittar inget annat om man beställer såhär sent, så det blir bra. Du och jag kan ju dela säng och det får killarna också göra” sa Chelsey och skrattade till vid tanken. Jag kollade snabbt på klockan och såg att den var halv åtta.

”Chels..” sa jag stressat.

”ja?” svarade hon.

”Min buss gick precis, mamma kommer bli tokig om jag inte kommer hem till middagen!” halv skrek jag. Chelseys blick förändrade direkt, Hon visste också att min mamma var jätte noga på tider.

”Men Kevin Kan köra dig? Jag går och frågar nu” sa hon och sprang ut ur rummet, Chelsey seriöst? Var du tvungen, nu när han bara skulle bli ett minne. Hon kom lika snabbt in i rummet med sin bror i hälarna. Han granskade mig uppifrån och ner & nickade snabbt. Jag gav Chels en sur blick innan jag reste mig upp från sängen och gick snabbt mot hennes bror. Han log smått och nickade gillande på huvudet. Jag sprang ner för den långa trappan och möttes av två små hundar. Jag klappade dom snabbt och gick vidare mot dörren. Jag ställde mig vid motorcykeln och väntade otåligt på hennes bror.

”Värst vad du har bråttom” sa han allvarligt och kollade på mig. Jag vände blicken från hans ansikte, jag tänkte inte svara. Han tog fram en hjälm och gav den till mig, jag satte snabbt den på mig och satt mig bakom Kevin, han började köra hem till mig.

”April…” jag gick snabbt av från motorcykeln och lade hjälmen på den. Jag gav han en sista blick innan jag började gå mot dörren, Men jag kom inte så långt innan jag kände någon ta tag i min hand. Jag vände mig snabbt om och Kevin kollade rakt in i mina ögon.

”Vi måste prata” sa han utan att släppa min blick.

”Vi har inget att prata om, det ända du ska göra nu är släppa mig och åka hem” sa jag bestämt och drog mig ur hans grepp. Jag sprang in i huset och hann precis stänga dörren innan mamma kom emot mig.

”Vem är han?” sa hon kallt.

”Chelseys bror” sa jag ointresserat.

”Varför körde han hem dig? Och varför höll han fast dig?” sa hon irriterat.

”Jag missade bussen & han undrade bara en sak, Godnatt mamma” sa jag och började gå upp för trappan. Jag orkade inte med alla hennes frågor just nu.

”April, du kommer ner nu och äter, du kan inte bara gå ifrån mig sådär” halv skrek mamma, hon var väldigt irriterad det hördes på lång väg. Jag fortsatte att gå upp för trappan och smällde igen dörren in till mitt rum. Jag slängde min väska på golvet och bäddade ner mig i sängen, jag orkade inget just nu.

Jag vaknade av att min dörr öppnades, mamma kom in och satte sig i min säng.

”April, jag accepterar inte ditt beteende som du visade idag och maten står på bordet, du får värma den själv. Jag åker till kontoret och gör klart det sista nu” Hon böjde sig ner mot mig och pussade mig mjukt på kinden. Jag kände en tår mot min kind och kollade chokat upp på mamma. Hon grät, det var första gången jag såg henne gråta på åtta år. Jag lade sakta mina armar runt henne och hon smällde inte bort dom, hon lät mig dra in henne i en hård kram.

”April, jag vet inte vad jag ska göra. Jag saknar han” sa hon mellan snyftningarna. Jag klappade henne sakta över hennes lockiga svarta hår.

”Mamma, vi båda saknar han..” jag kunde inte hålla in mina tårar längre, det var både av glädje och sorg. Jag var glad att mamma grät, att hon visade sina känslor, men saknaden av pappa var för stor.

”Jag har jobbat mycket den senaste tiden, och när jag kommer hem i sommar så ska bara du och jag hitta på något” sa hon och log, och denna gången var hennes leende äkta, Jag log tillbaka. Hon reste sig sakta upp och tog tag i min hand. Jag följde efter henne ner till köket.

”Vill du ha varmchoklad?” frågade hon mjukt. Jag nickade och log, detta var min gamla mamma, hon som alltid var glad och inte hade tusen regler för sin dotter, Det var såhär hon var när pappa fanns. Hon ställde en kopp med varmchoklad framför mig och satte sig mittemot.

”Så vad säger du om en shopping dag imorgon?” sa hon och log.

”Ja, det skulle vara kul” sa jag och nästan grät för mamma hade börjat komma ur sitt skal.

När hon druckit upp sin varmchoklad tittade hon upp mot klockan och hennes ögon spärrades upp.

”Jag måste gå till jobbet” sa hon stelt och gick bort till diskmaskinen och satte in koppen. Hon försvann snabbt ut till hallen och jag hörde ett snabbt hejdå innan dörren smälldes igen. Jag kollade chokat ut mot vägen, hur kunde hon gå tillbaka till sitt gammla jag så snabbt? Jag gäspade stort och såg att klockan var 22:45, lika bra att ta en dusch och packa till skolan imorgon tänkte jag och började sakta gå upp mot mitt rum.

Jag vaknade av min klocka som ringde, sakta gick jag upp från sängen och in till min garderob. Jag tog ett par enkla kläder och sminkade mig snabbt. Jag sneglade mot klockan 07:20. Min buss gick om 10 minuter, jag sprang nerför trappan och tog ett par skor, min jacka och väskan innan jag sprang ut från dörren och låste. Jag gick rast bort mot busshållplatsen och väntade på att bussen skulle komma.

10 minuter av lektionen återstod, jag kände att min mobil vibrerade i fickan och tog försiktigt upp den.

”Hej gumman, jag kan tyvärr inte shoppa idag. Puss mamma” stod det. Såklart att detta hände, som alltid. Jag skrev ett sms till Chels ”hej älskling, shopping idag? Puss” Jag tittade upp och möttes av min lärares stränga ögon.

”April, du vet vad jag tycker om det där. Jag tar din mobil tills imorgon” sa hon och ryckte min mobil ur händerna på mig.

______________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? I nästa kapitel är Justins perspektiv, om ni vill läsa det kommentera då!

Förra Kapitlet:

”Men det har du ju gjort många gånger” sa jag förvånat, hon blev aldrig såhär glad över en resa.

”Ja, men inte utan någon vuxen & du ska följa med!” skrek hon.

”Chels..” sa jag men hon avbröt mig.

”Vi kommer ha det sjukt kul, jag kan väl komma till dig imorgon så kan vi börja planera!”

”Chels lyssna, Mamma kommer aldrig gå med på att vi åker iväg själva” sa jag med sorg i rösten

”Nä det kommer hon aldrig, men jag har en idé” jag vände mig om och Wish stod där och log.

______________________________________________________________________________________________

 ”jag säger till din mamma att du ska sova här, så åker du iväg” sa Wish och log.

”Tack Wish, du är bäst!” skrek jag av glädje detta skulle bli min första resa utan en mamma som stod och tjatade på mig om vad som var fel.

”Vad händer April?” frågade Chelsey när jag tog upp telefonen igen.

”Jag får följa med, men mamma får inte veta något. Jag berättar allt imorgon så kom till mig vid ett. Puss” sa jag och log riktigt stort.

”Okej, ses babe, puss” sa Chelsey och la på. Jag gick ut till Wish och tog upp min kopp med varm choklad igen. Jag drack sakta, den var fortfarande varm. Wish log mot mig, hon förstod en alltid.

”Så hur hade du tänkt?” frågade jag, man visste aldrig vilka idéer Wish hade.

”vi ser först om din mamma åker iväg, och hur lång tid. Om det är mindre än den tiden ni ska vara borta så säger jag att du sover här, svårare är det inte” hon log sitt speciella, men vackra leende. Jag gick fram till soffan och kramade henne hårt, hon var bäst.

Jag tittade upp mot klockan, 09:13 jag var tvungen att gå upp. Jag började resa mig, men smärtan i revbenen var stor, jag lade mig ner och kasade sakta ner på golvet, jag tog tag i mitt skrivbord och reste mig sakta upp, Tur att jag hade fått tabletter mot detta tänkte jag. Jag gick till min lilla garderob och tog på mig enkla kläder innan Jag gick ut till hagen, jag skulle verkligen sakna Catelaya. Jag visslade och hästarna kom emot mig, jag klappade Catelaya saka över mulen och pussade henne snabbt. Jag hade inte mycket tid kvar tills Chelsey kom. Jag gick ut mot cykeln och började trampa hem.

”Hur har du tänkt?” frågade jag nyfiket.

”Vi ser ju när din mamma åker bort och sen beställer vi biljetter, skolan slutar ju om en vecka så det är inte så lång tid kvar Och vet du vad mamma och pappa skulle fixa?”

”nej” sa jag, hennes föräldrar gjorde allt för dom, dom hade hur mycket pengar som helst och dom fick nästan allt dom pekade på. Mamma jobbade mycket och fick lite över normal inkomst. Jag kunde få det mesta jag ville ha, men inte allt.

”Vi ska få bo på ett jätte fint hotell, många kändisar bor där och man kan shoppa mycket” sa hon och log, såklart att Chels tänkte på kändisar och kläder. Mamma skulle komma hem om en timme, jag visste inte hur jag skulle fråga för hon skulle antagligen misstänka något om jag började fråga massa.

”Och du är ju singel, så Kevin har en jätte snygg kompis som ska med” sa hon och log ännu mer.

”Ska din bror med?” frågade jag förvånat, hur skulle detta gå? Vi bråkade ju och han har inte ringt än, och det med att jag var singel var sådär rätt. Jag var inte singel, men vi hade en paus. Detta hade hänt förr och då ringde han alltid efter en vecka och sa förlåt. Alltid samma ursäkter, han skulle alltid förklara sig så att det blev jag som överreagerade och han hade gjort allt rätt. Det var bara sån han var, Chels och Kevin är väldigt olika, Han visade alltid på sitt sätt att vara på att han var rik medans Chels tyckte det var jobbigt att alla trodde att hon var en bortskämd unge som fick allt hon ville, jag gillade det, hon bad inte om så mycket heller.

”Hej gumman, jag är hemma” hördes en röst på nedervåningen. Vi hoppade snabbt upp från sängen och sprang nerför den vita trappan, mamma stod vid dörren och hängde av sig jackan.

”Hej” sa vi i kör, vi kollade på varandra och skrattade lätt. Mamma kramade oss båda och gick sedan vidare in till köket, hennes svarta långa hår hängde perfekt ner på ryggen. Vi gick tätt efter henne för hon kanske sa något om att hon skulle iväg då.

”Är ni hungriga?” frågade mamma med ett milt leende. Jag älskade när mamma log, hon gjorde knappt det längre inte efter pappas död, innan hade hon alltid ett leende på läpparna men det var bara ett minne nu. Hon hade alltid sett ovanligt ung ut, det gjorde hon fortfarande men efter att pappa gick bort såg man på en kort tid hur mycket äldre hon såg ut.

”Ja” sa Chelsey.

Vi satte oss ner på stolarna och såg på när mamma tog fram en stekpanna och började göra pannkakor. Hon ställde varsin tallrik med en rykande varm pannkaka framför oss, vi högg in direkt. Det smakade underbart gott.

”jo dagen efter du slutat skolan måste jag åka iväg i tre veckor, förlåt men det är jätte viktigt.” sa mamma med ett stelt leende. Jag fick anstränga mig för att inte skrika av glädje, jag kollade snabbt på Chels som log smått.

”Okej, det är lugnt, jag kan ju vara med Chels” sa jag och försökte låta normal. Jag åt snabbt upp min sista bit av pannkakan som nu var ganska kall.

”Tack för maten mamma, Den var jätte god men vi ska till Chelsey nu.” sa jag och log stort mot mamma, hon kollade på mig och nickade försiktigt. Vi gick ut till hallen och tog snabbt på oss skorna och jackan innan vi sprang ut från huset. Jag skrattade högt, detta skulle bli den bästa sommaren.

”Då kan vi vara iväg i en månad då?” frågade Chels och log med sina vita tänder. Jag nickade snabbt och log tillbaka.

”Okej, din mamma åker väl iväg snart igen i bara någon dag? För då kan vi packa” sa hon.

”Ja, om två dagar, hon blir borta hela dagen och natten” sa jag med ett litet leende. Chels nickade gillande. Min mobil vibrerade till i fickan, jag tog upp den och såg att det stod ” ”Kevin” på skärmen, Jag låste upp den och kollade på vad han hade skrivit.

”Hej babe, sorry för det som hände men om du stannat hade vi kunnat lösa allt. Så kan du komma imorgon så vi kan prata om allt. Puss” jag stirrade rakt ner i skärmen, vad skulle jag svara? Ville jag fortsätta såhär?

”April?” jag tittade snabbt upp från mobilen och möttes av Chelseys bruna ögon, hon kom fram till mig och sneglade på min mobil. Hon spärrade upp sina ögon och jag låste snabbt min mobil.

”April..”

”Ja?” frågade jag osäkert.

”Smsar du med min bror” sa hon stelt, vad skulle jag svara?

______________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni än så länge? Och vad kommer April svara?

Justin kommer inte senare, men det är ganska bra att veta vad som händer innan ju :)

Kommentera gärna!

  

”så, Varför vill du inte berätta?” frågade jag. Han kollade in i mina ögon och suckade djupt.

”jag sa ju att jag ville först se hur seriöst detta blir, & jag vill inte ha ett förhållande som håller i 2 veckor sen får man massa frågor om vad som hände” svarade han och strök mig över kinden.

”vi har varit tillsammans i en och en halv månad nu, tycker du inte detta är seriöst?” frågade jag irriterat.

”jo, men du förstår inte” svarade han kort tillbaka och drog tillbaka sin hand.

”Klart jag gör, men jag orkar inte ljuga för min bästa vän längre, varför kan jag inte berätta för henne att jag har ett förhållande med hennes bror?” svarade jag och kollade kallt på han samtidigt som jag reste mig ur sängen och tog på mig jackan.

”var ska du?” frågade han mig och struntade att svara i min fråga.

”Vet inte, jag ska i alla fall inte vara här. Ring mig när du tänker svara på mig fråga, för du gör alltid såhär när det blir jobbigt. Jag måste smyga in i min pojkväns hus för ingen ska veta något & jag får inte säga något till dig i skolan, skäms du över mig eller? För det verkar så, Hejdå” sa jag och tog min väska & började gå mot dörren. Han reste sig snabbt från sängen och tog tag i min arm.

”släpp mig” skrek jag och drog mig loss. Jag gav han en sista blick innan jag sprang upp för trappan och ut genom dörren, jag kom ut på den kalla och mörka gatan, jag började sakta gå mot parken, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag kom fram till den lilla sjön och satte mig mot ett träd och slöt ögonen.

jag kände en vatten droppe på min kind, fler och fler kom. Jag öppnade sakta ögonen och kollade runt. Det var fortfarande mörkt. Jag tog upp min mobil ur väskan och kollade klockan 05:27 stod det på skärmen, Jag ställde mig sakta upp och började sakta gå mot busshållplatsen. Jag kollade på tabellen, Nästa buss gick om 20 minuter. Jag satt mig ner på bänken och började spela på min telefon.

Det var bara 3 andra personer på bussen, jag gick sakta längst bak och satte mig på dom röda slitna sätena. Jag satte upp fötterna på det andra sätet och lutade huvudet mot fönstret.  Jag tittade ut på den mörka och våta vägen, den var lika mörk som mitt liv just nu. Varför ville han inte berätta något, det skulle ju ändå bara bli jobbigare att berätta om det gick längre tid. Det skulle bli jobbigt att berätta för Chelsey För att hon var min bästa vän, eller andra halva och hans syster. Men det var jobbigare att hålla tyst, att hon inte visste något.  Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil vibrerade, jag tog upp den och det stod ”Mamma” på skärmen & jag svarade.

”Hej gumman, är du på väg till stallet?” frågade mamma.

”ja, vadå då?” sa jag.

”Vad bra, jag kommer hem på på onsdag, vi ses då, puss älskar dig” sa mamma.

”Okej, älskar dig också. Puss” sa jag och lade på. Jag kollade ut genom fönstret igen och såg att jag nästan var hemma. Jag sträckte på mig och tryckte på den lilla röda stopp knappen.

Bussen stannade vid den lilla busshållplatsen, jag tog min väska och hoppade av. Jag gick raskt till dörren och låste upp den, Det skulle bli skönt att vara ensam hemma. Mamma brukade alltid fråga så mycket. Jag tog av mina ytterkläder och gick in till det stora köket. Mamma älskade att bo en bit utanför stan, men ändå ville hon ha huset modernt. Det var jobbigt att Åka buss varje dag, men också skönt att det inte var så långt till stallet. Jag tog fram ett paket nudlar och fyllde en kastrull med vatten som jag satte på spisen. Jag sprang upp på mitt rum och klädde på mig rid kläderna & sprang sedan ner till köket igen.

”Catelaya, kom gumman!” ropade jag & Catelaya kom springandes mot mig, jag gick in i hagen och knäppte fast grimskaftet. Jag ledde in henne i stallet och började rykta. Stallet var ganska litet men fint, det fanns fyra boxar men bara tre användes. Jag tränsade henne och ledde ut henne till en bänk och hoppade upp. Jag skulle rida barbacka i skogen. Jag visste att man inte ska rida ut själv, speciellt inte om man inte sa vart man skulle till någon. Men risken att något skulle hända var liten.  Jag började skritta mot skogen, allt här var så vackert. Jag älskade att rida här för man glömde allt då, Bara att vara i stallet gjorde så att man glömde alla problem.

Catelaya började stegra, jag försökte hålla mig kvar men det gick inte. Jag föll ner till marken och gav ifrån mig ett högt skrik. Catelaya började springa runt mig, och jag kände en smäll mot revbenen. Jag kunde inte få luft & mina andetag blev snabbare.

”April!” skrek någon oroligt, jag försökte öppna mina ögon. Men dom var tunga som bly. Någon kom fram till mig och lyfte sakta upp mig, jag gav ifrån mig ett smärtfyllt skrik. Jag hörde en några röster runt mig.  Jag hörde något om att dom skulle ringa någon, jag visste inte vem. Jag kände lukten av äppelkaka och värmen kom sakta emot mig. Jag kände något mjukt under mig, och filtar lades över mig. Jag öppnade ögonen sakta och mötte ett par bruna underbara ögon som jag kände till, dom tillhörde Wish. Egentligen hette hon Melissa, men alla sa Wish & hon gillade det mer.

”April..” sa hon med sin  mjuka röst och strök mig sakta över kinden. Jag log mot henne och hon log sitt fina leende tillbaka. Alltid när jag var mindre hade hon passat mig när mamma skulle bort med jobbet, Mamma jobbade hela tiden nästan och därför var jag oftast hemma själv.

”April, du vet att du måste säga till när du ska ut i skogen själv, jag såg Catelaya springa hit utan dig och jag blev jätte orolig. Tänk om jag inte varit i köket just då? Eller ens hemma, Gumman skräm mig aldrig så igen” viskade hon i mitt öra.

”Sätt dig upp så ska du få varm choklad” sa Wish & log sitt fina leende som jag älskade. Jag började sakta sätta mig upp, ett smärtfyllt skrik kom ur min mun.

”Jacob, kom” skrek Wish.

Wish och Jacob kom in i sjukhus rummet.

”Hur är det, har dom sagt vad som är felet?” frågade Wish med en orolig blick.

”Ta det lugnt Wish, det är bra med mig. Bara ett brutet revben, dom kan inte göra något åt det så det får läka av sig själv. Men jag får inte rida förens efter det har läkt" sa jag sorgset.

”Okej, men vi får rida Catelaya då, och du kan ju ändå vara i stallet” sa Wish och log. Hon strök sakta bort en hårslinga som fallit ner i mitt ansikte. Jag undrar vad jag skulle göra utan henne. Hon ställde alltid upp för mig, Hon fanns alltid där. När jag var liten och någon hade varit dum mot mig sprang jag hem till henne istället för mamma, det var ju naturligt för mamma var nästan aldrig med mig. Men det hade blivit bättre, hon jobbade inte lika mycket nu men det var alltid stelt mellan oss. Jag kunde inte berätta allt med henne, som jag kunde med Wish. Jacob stod i hörnet och tittade på oss, han öppnade munnen för att säga något men stängde den lika snabbt igen.

”Ska vi åka hem snart” frågade han försiktigt.

”Ja, jag ska bara vänta på läkaren, jag ska ha värktabletter om smärtan blir för stor” sa jag och log.

Min mobil vibrerade i fickan, jag log mot Wish och hon nickade mot mig att jag skulle svara. Hon hade också hört den. Jag tog upp mobilen och såg att det stod ”Chelsey” på den, jag tryckte svara.

”Hej April” nästan skrek Chelsey.

”Hej på dig med Chels” sa jag

”Du låter ledsen, har något hänt?” frågade Chelsey

.”Nä, jag ramlade bara av Catelaya och bröt ett revben annars är det bra” sa jag och gick in i mitt egna rum som Wish hade inrett.

”Oj, men jag har en sak som kan gör dig glad, Mamma och Pappa har dåligt samvete för att dom ska bort så mycket i sommar, så gissa vad dom har gett oss?” skrek hon.

”jag vet inte?” frågade jag fundersamt.

”Jo, kom igen. Gissa!” skrek Chels.

”Du ska få ett eget hus?” frågade jag på skämt.

”Tyvärr inte, men vi ska resa till USA” skrattade hon

”Men det har du ju gjort många gånger, har du slagit i huvudet eller?” sa jag förvånat, hon blev aldrig såhär glad över en resa.

”Ja, men inte utan någon vuxen & du ska följa med!” skrek hon.

”Chels..” sa jag men hon avbröt snabbt mig.

”Vi kommer ha det sjukt kul, jag kan väl komma till dig imorgon så kan vi börja planera!”

”Chels lyssna, Mamma kommer aldrig gå med på att vi åker iväg själva” sa jag med sorg i rösten

”Nä det kommer hon aldrig, men jag har en idé” jag vände mig om och Wish stod där och log på ett speciellt sätt.

______________________________________________________________________________________________

Detta är mitt första kapitel så nu vill jag veta vad ni tycker.

Justin kommer inte lite senare, och det kan vara lite tråkigt nu ibörjan.

Men hoppas ni gillar det & kommentera gärna :)